Etikett: Nederländerna

16 december 1838 – Andreis Pretorius leder sina trupper i slaget vid Blood River

Bakgrunden

1652 slog sig de första européerna ner för gott i Sydafrika. Holländska handelskompaniet ville ha en mellanstation på vägen till Asien. För att undvika bekymmer valde man att inte ha kontakter med afrikanerna. När anställda sas upp fick de som kompensation land, som de kunde odla, och sälja överskottet till kompaniet. Landet var inte ledigt, det var någons betesmarker och de första våldsamma striderna blossade upp. Jordbruket växte och snart blev det brist på arbetskraft. Boerna tog den inhemska befolkningen som slavar och i slutet på 1700-talet beräknas 10 000-tals afrikaner arbeta som slavar. Boerna trängde vidare in i landet och levde utan ett organiserat samhälle. Mer eller mindre isolerade på sina egna gårdar, kom de inte i kontakt med nya idéer.

I slutet av 1700-talet hotades Kapkolonin av det växande Brittiska imperiet. För att säkra handels rutten till Indien kom kolonin under den brittiska kronan och med den en expanderande handel och ett inflöde av nya idéer, inte minst att avskaffa slaveriet. I spåren följde Brittiska kolonisatörer och den redan infekterade relationen mellan boer och afrikaner blev inte bättre av britternas ankomst.

Boerna som inte delade britternas syn på afrikanerna började under tidigt 1800-talet att söka sig längre bort från Kapkolonin, in i Zulufolkets område, i det som kallas den stora vandringen. Hela tiden förekom det mindre strider och det en gång så mäktiga Zuluriket samlade sig till en kraftmätning med boerna. Vid floden Ncome i norra Natal stod ett slag där 3000 zulukrigare dödades och tre boer skadades lätt. Floden färgades röd av zulukrigarnas blod och fick namnet Blood river, den 16 december 1836.

Konsekvenser

Slagets betydelse är omdebatterad men för boerna är det ett tecken från gud att landet var deras.

Zulu kungen Dingane brände och plundrade den brittiska staden Durban när han fick reda på att förlusten i slaget vid Blood River. Han lämnar Durban och tar med sig sina trupper och skyndar norrut. Elva dagar senare står ett mindre slag vid White Umfolozi River och där vinner Zulukrigarna. Dingane mördas av sina egna när han försöker inta kungariket Swazi.

Zulurikets nya kung Mpande, Dinganes halvbror kunde säkra tronen 1844 efter att ha slutit ett avtal med britterna. Det förminskade zuluernas rike och gav brittiska jordbrukare möjlighet att expandera i Natal utan att behöva riskera konflikter med zuluerna.

Kung Mpende anföll och intog Swaziland 1852 som en försäkring om de skulle förlora mer land till britter och boer. Swazifollket flydde till de brittisk dominerade områdena för att söka skydd och detta skapade ett problem för européerna. De övertalade Mpende att lämna Swaziland för att minska trycket på flyktingarna. I fyra år varade lugnet innan nästa flyktingvåg kom, denna gång från Zuluriket. Mpendes söner Cetshwayo och Mbuyazi började slåss om kungatiteln efter sin fader och det slutade med att Mbuyazi stupade och Cetshwayo kunde ta makten. 1872 avled så kung Mpende och Cetshwayo kunde få sin kungatitel. Han var även en fruktad krigare, något som britterna skulle få känna på i slaget vid Isandalwana.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sydafrika.

Läs föregående artikel i serien    Läs nästa artikel i serien

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikel             Läs nästa artikel

26 november 1688 – Ludvig XIV förklarar krig mot Holland

Bakgrunden

Det är storpolitik på hög nivå som Ludvig XIV av Frankrike ägnar sig åt. Han blev kung vid fem år ålder och tog över som ensamt majestät när förste minister Mazarin dog 1661. Kungen fortsatte i sin ministers fotspår och skapade en stark centralmakt i Frankrike och lyckades också neutralisera adeln. Frankrike var den europeiska stormakten i mitten på 1600-talet. Landet var lierat med Nederländerna höll tyskarna upptagna genom att stödja Sverige. Fjärrhandeln hade gett holländarna rikedomar och Ludvig såg möjligheten till fransk handel. Den sekellånga vänskapen med holländarna sattes på prov. Holländarna hade skrivit ett avtal med fienden England och Sverige mot Spanien. Frankrike kände sig hotat och gick samman med engelsmännen som bröt alliansen med Nederländerna. 1672 var kriget igång mellan Frankrike och Nederländerna och kom att vara i sex år. Holländarna tvingades mer eller mindre sluta fred för att inte utplånas.

I öster hade det stora turkiska kriget brutit ut mellan polacker och turkar 1683. Polackerna fick med sig ryssar, tyskar, spanjorer och holländare i striderna. Ludvig såg det som en stark allians som skulle vända sig mot Frankrike för att återta de områden som Frankrike vunnit mot Nederländaren och i de gränskrig som de hunnit utkämpa under 1680-talet och uppmuntrade turkarna att fortsätta kriga. För Ludvig gällde det att passa på. Tillfället yppade sig när Pfaltz-släkten dog ut på den manliga sidan 1688. Genom ingifte hade den franska tronen anspråk på området. I september marscherade fransk trupper i Tyskland och Ludvig XIV förklarade krig mot Nederländarna den 26 november 1688.

Konsekvenserna

Det berodde på att den katolske kungen i England, Jakob II, försökte gör landet till en katolsk stat. Jakob dotter och tronarvinge var protestant och gift med Vilhelm av Oranien, kung i Nederländerna, som för tillfället krigade mot turkarna. Vilhelm fruktade att England skulle bli en fransk vasallstat men tvekade att lägga sig i maktkampen. När Jakob fick ett barn med sin andra fru och därmed en ny tronarvinge så förändrades spelet.

Det var många och blodiga slag som utkämpades under kriget. På den katalanska fronten, vid Rhen, i Nederländerna, på Irland, i Kanada och i Indien. Kriget sträckte sig en bra bit utanför Europas gränser. Det tar på krafterna i alla deltagande länder, Frankrike var i praktiken bankrutt och både Nederländerna och England var ekonomiskt utmattade. Till slut började de också prata med varandra. Det ledde fram till ett fredsfördrag i nederländska Rijswijk 1697. Fredsavtalet fick konsekvenser för den europeiska ordningen. I Kanada återlämnades de områden som erövrats av de olika parterna, liksom i Indien. Även i Europa återlämnades de områden som tagits efter freden i Nijmegen 1679. De flesta återlämnades av Frankrike till det tysk-romerska kejsardömet. Ludvig XIV lovade också att erkänna Vilhelm II av Oranien på Englands tron och upphöra med allt stöd till den katolske kungen Jakob II.

En annan lite långsiktigare konsekvens av kriget och freden var att den nederländska handeln påverkades negativt. När Vilhelm blev kung i England kom nederländska köpmän att flytta med till London. England kunde stabiliseras allt mer efter inbördeskriget och med möjligheter till en stark sjömakt. Det är nu som vi ser en övergång i världshandeln från Nederländerna till England och senare även Storbritannien. Det skulle inte dröja mer än fyra år innan länderna samlat krafter för en ny kraftmätning i Europa. Det spanska tronföljdskriget.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikel   Läs nästa artikel i serien

27 oktober 1275 – Amsterdam nämns för första gången

Bakgrunden

Grevskapet Holland är ett historiskt område. När det grundas råder det lite olika meningar om men vad man verkar vara överens om är att 1101 så sätts namnet på pränt. Det som vi idag kallar för Holland eller med korrekt, Nederländerna, inklusive det som idag är Flandern i Belgien, var en härva av politik. Området tillhörde i det feodala Europa Franker riket, men grevarna i norr var väldigt självständiga. Det låg periodvis i fejd med kungen, De låg periodvis i fejd med de katolska biskoparna. De senare med en ökad politisk makt som ambition i den infekterade investiturstriden mellan kejsaren och katolska kyrkan. Grevarna låg också i fejd med delar av befolkningen som gjorde uppror med jämna mellanrum. Samtidigt ville inte kungen gå fram för hårt mot grevarna i Holland då dessa utgjort ett ganska bra skydd mot de vikingaräder som förekommit. Även den östra stranden av Nordsjön borde har drabbats regelbundet av nordmännen även om vi inte läser så mycket om det. Man har hittat resterna av en Trelleborg i södra Holland.

Runt 1140 bryter ett krig ut, och vi får gissa att det var lågintensivt, mellan och grevskapet Holland och det som kallas för Västra Friesland, det kom att på gå i 150 år innan Västra Friesland översvämmades i flodvåg och grevskapet kunde besegra området.

Vid floden Amstel utlopp började fiskarbefolkningen att bygga avspärrningar, broar/vallar mot de översvämningar som förekom med regelbundna mellanrum för att skydda sig och sina bosättningar. En av dessa fiskebyar nämns i ett dokument där de befriades på skatt, på tullar som greve Floris V annars skulle ha. Amsterdam som byn kallades fick sitt privilegiebrev, daterat den 27 oktober 1275.

Konsekvenserna

Amsterdam blev snabbt handelsplats för fjärrhandel. Sjöfarten underlättades av att kanaler grävdes för att dika ut marken. Från hamnen i Amsterdam kunde sedan stadens köpmän resa till andra delar av Nederländerna och sälja varor billigare, tack för skattebefrielsen. De fungerade lite som en fristat. 1306 fick de stadsprivilegier och 1317 kom staden, genom arv, att tillhöra Grevskapet Holland. 1323 anges som ett årtal när Amsterdam började handla med Hansan och ölimport från Hamburg, 40 mil åt nordost. Amsterdams införlivande i Hansans stora nätverk gjorde att staden kom att bli en handelsplats för spannmål från andra delar av norra Europa. Under 1300-talet blir Amsterdam den ledande staden för handel i de norra delarna av lågländerna, inte minst för att de får ännu fler handelsprivilegier från greven över området.

1345 inträffar ett katolskt mirakel i staden. En man som får nattvarden börjar kräkas och dör. Han kremeras och dagen efter kunde man i askan finna den oblat som han fått. Miraklet gjorde att staden blev ett mål för katolska pilgrimer och det blev ytterligare ett uppsving för Amsterdam.

Under slutet av 1300-talet och början av 1400-talet tar huset Burgund över området. Hertig Filip den gode la under sig ytterligare områden i området. Han genomförde en homogenisering av sitt rike. Det resulterade i att bl.a. Brygge som var motståndare till hertigens planer förlorade delar sina stadsprivilegier 1438 , vilket på sikt gynnade Amsterdam. Filip gick hårt fram i sina nya länder men byggde också upp en stark monarkisk makt med en fungerande statsförvaltning. Trots hans hårda omvandling av samhället så har han ett gott historisk renommé efter sig. Han är med och bygger upp Amsterdam, i sten, efter att 1452 drabbats av en brand som förstörde ca 75 % av byggnaderna.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

18 september 1598 – Holländarna kommer till Mauritius

Bakgrund

Det är lätt att glömma bort att östra Afrika ligger ganska långt bort från Europa men har sedan länge ingått i det arabiskt-indiska handelsmönstret i den här delen av världen. Det är kanske inte så konstigt om öarna varit kända sedan ganska lång tid. De dyker upp på italienska kartor under högmedeltiden, förmodligen hämtat från arabiska källor. Vulkanöarna var så vitt vi vet obebodda fram till det att portugiserna började segla runt Afrikas södra udde i sitt sökande efter sjövägen till Asien. Öarna har ett bra strategiskt läge som mellanstation inför fortsatta seglingar öster ut. Den högsta toppen är över 800 m ö h, och det rinner floder ner från bergen, en säker färskvattenkälla. Naturen är påfallande lik Madagaskar som ligger något hundratal mil västerut. Klimatet på öarna är behagligt med temperaturer på mellan 20-30 grader och något svalare på nätterna. Luftfuktigheten är ganska hög men kompenseras av passadvindarna som blåser runt öarna.

Den portugisiska närvaron på ön, även om de aldrig byggde en bosättning, syntens på de vrak som låg på stränderna och på att svartråttan kommit i land. I Europa hade reformationen hade inneburit att katolska kyrkan inte längre hade samma inflytande som de haft tidigare. Det spansk-portugisiska monopolet på fjärrhandeln kommit att utmanas av det protestantiska England och framför allt Nederländerna. Från Nederländerna skickades flotta för att bygga en bosättning på ön. Den holländska eskadern kom till Mauritius den 18 september 1598.

 

Konsekvenser

Holländarna använde, liksom portugiserna före dem, ön som en etapp på handeln på Asien. De stannade i drygt 100 år innan de övergav Mauritius. Frankrike hade kommit igång sent med fjärrhandel och kolonier och tog ön i besittning 1715. Den fick namnet Ilé de France. Fransmännen byggde upp infrastruktur och utvecklade jordbruket. Som arbetskraft för plantagen så importerades slavar, i första hand från östra Afrika.

I Indien hade fransmännen gjort vad de kunde för att bryta det portugisiska och brittiska inflytandet, så det fanns motsättningar mellan de båda europeiska makterna i Indiska oceanen. Afrika var för européerna ganska okänt, möjligen med undantaget Sydafrika. Det som ställde saken på sin spets var Napoleons önskan att lägga under sig mer av världen. Britterna var snabba att ta över Kapkolonin från holländarna. Ett hot mot den brittiska handeln på orienten var en fransk eskader som var baserad på Mauritius. Den störde den brittiska handeln och kapade handelsfartyg. Britterna bestämde sig för att erövra öarna och skickade en invasionsstyrka. De förlorade slaget vid Grand Port men fransmännen kunde inte hindra att britterna till slut landsteg på ön och intog den 1810.

Britterna frigav Mauritius slavar 1835. Det blev inte den katastrof för sockerplantagen som befarats. Det är nu som indierna i större utsträckning kommer till Mauritius för att arbeta. Gruppen växer sig större och det uppstår konflikter mellan de gamla plantageägarna med franska rötter. Mauritius var en brittisk kronkoloni och landet blev självständigt 1968. Mauritius domineras idag av den indiska befolkningen och kännetecknas av ha en de högsta levnadsstandarderna i Afrika. Ekonomin är ganska väl balanserad med jordbruk, turism och en allt starkare finansiell sektor.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

9 maj 1664 – Drömmen om en svensk koloni i Afrika tar slut

Bakgrunden

Det var under den svenska stormaktstiden som Sveriges regering med Axel Oxenstierna i spetsen övertygades om att det gick att göra pengar på den ökande fjärrhandeln. Storbritannien och Nederländerna hade visat vägen och med holländskt kapital skulle Sverige följa efter. Den första satsningen blev Nya Sverige i Delaware i Nordamerika 1638. På Louis de Geer initiativ bildades Svenska Afrikanska Kompaniet 1649 och fick monopol på handeln med Kanarieöarna. 1650 köptes Cabo Corso, i dagens Ghana, av den afrikanske Futukungen.

1658 erövrade danskarna den svenska besittningen vilket var en av anledningarna till att Karl X gick tillförnyat anfall mot Danmark. I freden i Köpenhamn 1660 återlämnades Cabo Corso till svenskarna. Nu var det problem eftersom den danske guvernören hade sålt kolonin till holländarna, som stött Danmark i kriget mot Sverige, och det för först sedan Futukungen drivit bort holländarna som svenskarna åter erbjöds kolonin. Tre år senare kom holländarna tillbaka och intog den svenska kolonin men lyckan varade inte länge för britterna anföll och intog Cabo Corso den 9 maj 1664.

Konsekvenserna

Sveriges koloniala äventyr blev varken långvariga eller lyckade. Det var holländarna som både i Afrika och i Amerika tog de svenska kolonierna och sedan förlorade dessa till britterna.

Sverige får i någon mån nöja sig med sitt Östersjövälde och att ha blivit den ledande nationen i Norden. När Sverige når höjden av sin stormaktstid anfaller grannländerna och en kulen höstkväll i Norge skjuts Karl XII och det tillsammans med freden i Nystad 1721 gör att den svenska stormaktstiden över. Nästa gång svenskarna ger ut på haven i en större omfattning är när Ostindiska kompaniet tar sig in handeln på Kina under 1700-talet. Senare köptes ön S:t Barthélemy i Västindien, återigen för att kunna tjäna pengar till Sverige.

Svenskarna fick senare kompensation av holländarna för Cabo Corso men fick samtidigt lova att aldrig mera handla på Guldkusten. Det är ifrån detta område som den mycket vinstgivande triangelhandeln med slavar till Amerika utgår. För afrikanerna blir triangelhandeln förödande. Genom stamkrigen kan krigsfångarna säljas vid kusten och det ökar intresset för konflikter. Handeln fortsätter fram till början av 1800-talet innan det omoraliska i hanteringen kommer ifatt lagstiftningen. I USA fortsätter slaveriet till det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet

Det är en mycket tidsenlig att det är britter och holländare som leder handelsutveckling. De har konkurrerat ut spanjorer och portugiser och tagit över deras kolonier, med våld om så behövdes. Tillsammans med Frankrike kommer länderna att vara ledande i världen fram till slutet på 1800-talet när USA och Tyskland ger sig in konkurrensen om resurserna i kolonierna och om världshandeln.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.

Se alla PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning.

20 mars 1602 – Det holländska Ostindiska Kompaniet grundas

Bakgrunden

Under 1400-talet hade det som vi idag känner som Nederländerna, genom arv, hamnat under den spanske Habsburgmonarken. 1568 startade Nederländarna ett befrielsekrig mot Spanien som kom att pågå i 80 år. Den portugisiska kryddhandeln hade använt Antwerpen som bas för försäljningen till norra Europa. Efterfrågan på kryddor ökade och portugiserna kunde inte leverera de önskade mängderna. 1580 tog den spanske kungen över även den portugisiska kronan och som en konsekvens flyttade handeln med kryddor från Antwerpen till Hamburg och de holländska handelsmännen gick minst om ett vinstgivande arbete.

Handelsrutterna var mycket välbevarade affärshemligheter men holländaren Huygens lyckades att komma åt de portugisiska segelvägarna. Eftersom Portugal befann sig på motståndarsidan var de ett legitimt byte. En holländsk expedition skickades ut och kom tillbaka med kryddor som de gjorde en god affär på. Fler holländska expeditioner skickades ut och kom tillbaka. På andra sida av den engelska kanalen hade den brittiska drottningen Elizabeth I tagit upp kampen med det katolska Spanien och på nyårsafton 1600 hade hon gett ett engelskt konsortium monopol på handeln i Ostindien. Nu tog holländarna upp kampen på allvar och för att inte slåss inbördes gav de nederländska generalständerna det Holländska Ostindiska Kompaniet monopol på handeln på Ostindien den 20 mars 1602.

Konsekvenserna

Kompaniets tillstånd gav dem rätt att hålla en armé, föra krig, bygga fästningar, handla och missionera. Med en grundlighet som var otrolig byggde de upp utposter och handelstationer längs vägen till Indonesien som blev den holländska basen i handeln med Asien. De grundade Kapkolonin som en mellanstation för fartygen på väg fram och tillbaka till Asien. Kapkolonin kom senare att invaderas av britterna för att förhindra att Napoleon tog över den strategiska positionen på Afrikas sydspets.

Det var den mycket lukrativa kryddhandeln som holländarna var ute efter. Från Jakarta, mitt emot det strategiska Malacka, bedrev de handel framför allt kryddor men även med japaner och kineser. Kompaniet ockuperade Taiwan för att ha som bas för handeln på Kina men tvingades bort efter några år. Holländarna missionerade inte på samma sätt som portugiserna och kom därför att misstros av japanerna. Därför blev de enda som fick handla på Japan under många långa år, vilket var mycket vinstgivande. Holländarna försökte sig även på att anfalla Macau och ta staden från portugiserna. Annars var det kanske främst britterna som var de stora konkurrenterna i handeln. Tidigt slöt de båda länderna ett avtal som reglerade deras inbördes förhållanden vilket var mycket vinstgivande för båda parter. Här ska vi notera att britterna var den mindre partnern i samarbetet. Holländarna hade upp till 140 handelsfartyg och 40 krigsfartyg seglande i handeln. Den holländska handeln på Kina var kanske inte så stor men med holländarna kom också en allt ökad omfattning och fler möjligheter öppnade sig. När senare 1600-talet skulle summeras visade det sig att holländarna ensamma överglänste alla andra sjöfararnationer tillsammans när det gällde antalet inblandade människor och transporterat gods. Imponerande av ett litet land som Nederländerna. I Bakgrunden befann sig britterna som skulle komma att dominera handeln under 1700-talet och den stora explosionen på handeln på Kina.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

29 januari 1712 – Fredskonferensen i Utrecht börjar

Bakgrunden

I Sverige är 1700 starten på det stora Nordiska kriget där vi förlorade vår stormaktsstatus. I Europa är det den spanska kungen Karl II död som uppmärksammas mer. Han var den sista av huset Haubsburg på den spanska tronen och han var barnlös och kanske inte helt mentalt frisk på pga. Inavel. För att säkra tronföljden testamenterade han sin kungatitel till franske kungens son. Han hade släktingar inom Haubsburg som ville ha tronen och detta blev startskottet till det spanska tronföljdskriget. Fransmännen gick in i de spanska besittningarna i Nederländerna men kriget startade inte genast. I stället formerade sig allianser och för kejsaren i Wien, som missat tronen i Madrid, formerade sig England, Nederländerna, Österrike, delar av Tyskland med Preussen i spetsen, Portugal och Savoyen. Emot sig hade de Frankrike, Spanien och Bayern.

Frankrike blev hårt trängda över alla krigsskådeplatser. I Nederländerna kunde holländare och britter besegra fransmännen i slag efter slag. I Tyskland fick fransmännen lämna bayrarna i sticket och i Italien kunde österrikarna driva bort fransmännen. I Spanien intog engelsmännen Gibraltar och portugiserna föllin från väster. Madrid erövrades men staden kunde återerövras. Alliansen stod beredda att invadera själva Frankrike och i slaget vid Malplaquet 1709 fick visserligen Frankrike retirera men anfallarna insåg att det skulle bli kostsamt att fortsätta. Frankrike hade tömt sina resurser för krig och var intresserade av underhandlingar. Alla parter var intresserade och det fördes informella samtal. Fredsförhandlingarna inleddes i Utrecht den 29 januari 1712.

Konsekvenserna

Förhandlingarna började utan att ett riktigt vapenstillestånd proklamerats och därmed var det fritt fram att fortsätta kriga. Den stora alliansen mot Frankrike hade knakat lite i fogarna redan innan fredsförhandlingarna kom igång. Folus låg på Frankrike. Landet hade en av sina kungasöner på den spanska tronen men Spanien och Frankrike hade blivit hårt åtgångna i kriget. Den första viktiga frågan var se till att den franska och spanska kronan inte förenades. Filip V fick välja om han ville sitt kvar i Madrid eller blir kronprins i Paris. Han valde att sitta kvar i Madrid vilket var lite oväntat. Alliansens medlemmar förde egna fredsförhandlingar med förlorarna. Britterna var först ut och kunde ta för sig av de franska och spanska kolonierna. Främst var det områden i Kanada som tillföll britterna. Gibraltar blev brittiskt och på det hela så blev det markant skifte i maktbalansen från Spanien till Storbritannien, som ersatt England som huvudaktör på de brittiska öarna. Nederländernas särställning var också på väg att minska. Deras handelsimperium tappade vatten mot den nya sjömakten Storbritannien.

Portugal passade på att säkerställa att de fick behålla sina Sydamerikanska intressen och såg till att stoppa Frankrike från att expandera i området. För tyskarna blev det mindre landvinster medan kejsaren i Wien krigade på ett par år till innan det blev en fred med Paris. Habsburg fick ge upp sin krona i Madrid men återfick några länder tillbaka från ockupation, bl.a. Bayern. Frankrike måste ses som förloraren i kriget. De misslyckades med sin intention att skaffa sig överhöghet över Europa, men kunde ganska märkligt komma tillbaka och i förhandlingarna ta tillbaka lite av det som krävdes av dem från början.

I Europa är det upplysningstidens ideal som tar ordentlig fart efter krigen. Detta leder i sin tur fram till den franska revolutionen och Europa kasats återigen ut i ett stort krig på kontinenten.

10 januari 1806 – Britterna erövrar Kapstaden

Kapparlamentet i Kapstaden med Taffelberget i bakgrunden.

Bakgrunden

1652 kom Jan van Riebeeck för holländska ostindiska kompaniets räkning för att bygga upp en handelsstation på väg till Indonesien och 20 år senare blir det en koloni. Land köptes från afrikanerna och de första jordbrukarna var före detta anställda på kompaniet. Kolonialiseringen gick långsamt och tog fart först när nybyggare kom till området och Kapkolonin växte.

Konflikterna med Khoikhoistammen ökade och många dödades, de som inte sköts, dukade under för de europeiska sjukdomarna. De överlevde tog arbete som herdar hos nybyggarna. 1787 kom regler som skulle göra afrikanerna mer beroende av boerna eller flytta utanför kolonins gränser och där kom de snabbt i konflikt med bushmännen. Även nybyggarna flyttade och även de kom i konflikt med urinvånarna. Enda säkra sättet, ansåg holländarna, var att utrota bushmännen och commandos skickades ut. Commadotrupperna organiserades lokalt och det utvecklade en form av lokalstyre bland boerna. Nybyggandet krävde mer arbetskraft och afrikanerna tog som slavar eller importerades från Asien.

Kompaniet ville bestämma i allt, i detalj. Boerna med sitt lokala självstyre, sökte sig längre bort från kompaniets förtryck och kompaniet svarade med att sätta upp egna domstolar. Boerna i gränsområden var tungt beskattade av kompaniet men fick ingen hjälp i de ständigt konflikterna med urinvånarna. 1795 slängde de ut kompaniets representanter och startade en egen regering.

I Europa invaderades Holland och britterna sände en armé till Kapkolonin där guvernören efter viss övertalning gav upp. Boerna reste sig mot britterna ett par gånger innan området lämnades tillbaka 1803, men snart var kriget igång igen. För britterna var det omöjligt att ha en fientlig regim som kontrollerade den viktiga sjöleden och skickade sin flotta som anlände på julaftonen 1805. Slaget om Kapstaden stod den 8 januari och staden kapitulerar två dagar senare den 10 januari 1806.

Konsekvenserna

Britternas ockupation varade till augusti 1814 när kolonin formellt blev brittiskt och 1910 blev Kapkolonin en del av den sydafrikanska unionen.

Efter Napoleonkrigen var arbetslösheten stor i Storbritannien. Regeringen lockade ungefär 4000 att emigrera till Sydafrika. Britterna stärkte greppet om Kapkolonin och flera nya samhällen byggdes upp, med nybyggare lojala till den brittiska kronan. Engelskan kom att bli det nya språket och på ett knappt årtionde blev Kapkolonin tvåspråkig. De konservativa boerna känner sig trängda av det nya språket, de nyinflyttade konkurrenterna, hotet mot deras livsstil, upphävandet av slaveriet och särskilt när brittiska domstolar tog över rättskipningen.

De brittiska lagarna garanterade lika rättigheter till de fria svarta folken. Frigörelsen av slavar 1834 var spiken i kistan för boerna som 1836 började vandra in den okända vildmarken för att slippa britterna och förbli självständiga och fria. I det som kom att kallas den stora utvandringen, flyttade omkring 7000 boer till nya områden och där grundade de nya samhällen utanför den brittiska kontrollen. Boernas flytt skapade nya konflikter med den afrikanska befolkningen inte minst slaget vid Blood River. Britterna hade lyckats att ta över kapkolonin.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sydafrika.

                                                           Läs nästa artikel i serien

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikel             Läs nästa artikel

31 december 1600 – Brittiska Ostindiska Kompaniet grundas

Bakgrunden

Slaget vid Bosworth fields 1485 markerade slutet på Rosornas krig. Husen York och Lancaster förenades i kungadynastin Tudor och England tog steget bort från medeltiden och in i den nya tiden. Spanjorer och portugiser hade redan tagit det klivet och seglade över världshaven och kunde med påvens stöd dela upp världen mellan sig 1529. Några år senare bröt Tudorkungen Henrik VIII med påven samtidigt som britterna fick ett allt större intresse för resor över haven. Det gjorde, att de kom i konflikt med i första hand Spanien. Under Elisabeth I regeringstid skickades brittiska kapare och upptäcktsresande ut med namn som Francis Drake och Walter Raleigh. Spanien och England hamnade i krig och med påvligt stöd skickade Spanien den stora armadan mot britterna 1588. Genom lite fräckhet, en smula tur och ett ödets nyck så skingrades och förstördes armadan och britterna stod som segrare. Detta gav inspiration till brittiska handelsmän, att våga sig längre ut på haven, med den brittiska flottan i ryggen. På 1590-talet fick de tillstånd av drottningen att segla in i den Indiska oceanen. Den spansk-portugisiska delningen av världen bekymrade inte britterna det minsta. Efter några misslyckade försök kom handelsmännen tillbaka med stora vinster. Det Brittiska Ostindiska Kompaniet fick ett femtonårigt monopol av drottning Elisabeth, på all handel öster om Godahoppsudden, den 31 december 1600.

Konsekvenserna

Kompaniet började med handel på Kina, Indonesien och Indien. Det var i det senare landet som Vasco da Gama hade öppnat handeln 1498 och nu kom de övriga europeiska makterna efter. Britterna etablerade sig först i Surat 1608, men fortsatte sin expansion. På 1630-talet fick de Mughalhärskarens tillstånd att etablera sig i Bengalen och senare etablerade de sig i städer som Madras 1639, Bombay 1668 och Calcutta 1690.

De europeiska handelsmakterna utkämpade först och främst strider med varandra. Det är därför som vi kan se fortifikationer som de byggde på sina handelsorter. Redan 1612 drabbade portugiser och engelsmän samman i slaget vid Swally och britterna vann stort och fick ännu mer inflytande. I slutet på 1600-talet försökte sig Frankrike på en expansion i Indien men i samband med ländernas krig över hela jorden vid den här tiden, förlorade fransmännen det mesta först genom freden i Rijswijk men senare i ett nytt försök att expandera på 1740-talet men då var britterna för starka. Värsta konkurrenterna under 1600-talet var annars holländarna med vilka britterna utkämpade fyra krig. Till slut kunde britterna även få bukt med denna europeiska konkurrent i Indien.

Européerna kunde vinna framgångar i Indien genom att liera sig med olika indiska härskare som hade intresse av en hjälpande hand i de inbördes striderna på subkontinenten. Britterna hade goda förbindelser med Mughaldynastin Redan 1612 skickade Jakob I en diplomatisk mission till Mughalhärskaren Jahangir. Han gav britterna tillstånd till etableringar och även befästningar. Britternas politiska framgångar fortsatte liksom en mycket lukrativ handel. De började de även lägga under sig områden och i samband med slaget vid Plassey 1757 hade de tagit över stora delar av södra Indien.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Indien.

16 augusti 1624 – Holländska ostindiska kompaniet tar kontroll över Taiwan

Bakgrunden

Det var den mycket lönsamma handeln med kryddor som gjorde att holländarna kom till Asien. Genom det Holländska Ostindiska kompaniet bedrevs handeln och dagens Jakarta var basen. Efter erövringen av Malacka, kunde holländarna kontrollera området och handeln. Andra områden lockade också, Kina och Japan. De ligger längre norrut och det behövdes en framskjuten handelsstation. Portugiserna hade etablerat sig i Macao och 1622 försökte holländarna att inta staden för att få en handelstation i Kina. Försöket misslyckades men holländarna hade inte gett upp.

Mingdynastin hade regerat Kina sedan mitten av 1300-talet. De hade reformerat hela Kina och sänt sina fartyg ut på världshaven. I mitten på 1500-talet förändrades den mäktiga kejsardynastin. Jordbrukat hade ansetts som basen för ekonomin och rikedomen, handeln blev mindre viktig. Den lilla handel som skedde gick snabbt över till de européer som tagit sig till Kina, spanjorer, portugiser och holländare. Ming Kina slöt sig inom sig själv och några svaga kejsare i rad gjorde att förfallet i landet fortsatte. Bundsförvanterna runt Kina kunde inte räka med samma skydd som tidigare och vänskapsavtalen blev urholkade.

Taiwan eller Formosa som portugiserna kallade den var självständiga från Kina och kineserna hade etablerat sig på ögruppen Pescadorerna för att bevaka sina intressen. Holländarna som efter misslyckande i Macao fortfarande var i behov av en framskjuten handelsplats tog sig till Pescadorerna mellan Kina och Taiwan och byggde ett fort där. Kineserna gillade inte intrånget och övertygande holländarna att det var bättre att flytta till Taiwan. De fick hjälp att riva sitt fort och flyttade över till grannön den 16 augusti 1624.

Konsekvenserna

Holländarna byggde ett fort som de kallade för Zeelandia. Läget var utvalt för att ligga vid havet så att förstärkningar skulle kunna transporteras från Indonesien om fortet skulle bli belägrat. En klar miss gjorde holländarna, de valde ett ställe som inte hade en färskvatten källa. Det tog tio år innan befästningen var utbyggd i sin helhet.

I Manchuriet hade grundats ett kungarike i början på 1600-talet. De gjorde anspelningar på att härstamma från en tidigare dynasti men bytte namn till Qing. I Kina var Mingdynastin på kraftig tillbakagång. Ett impopulärt styre, och när landet drabbades av hungersnöd bröt flera uppror ut och ett av dessa uppror intog Beijing 1644. De han knappt utropa en kejsare innan manchurerna slog tillbaka trupperna och grundande en egen dynasti, Qingdynastin. Den var till att börja med influerade av jesuiter som fick verka i landet.

En stark Ming supporter var Koxinga. Han ville erövra Taiwan från holländarna och skapa ett eget rike som skulle kunna samla kraft och återta Kina från Qing. Han inledde en belägring av Fort Zeelandia och efter nio månaders belägring kapitulerade den holländske kommendanten, svensken Frederick Coyett. Holländarna fortsatte att skicka tributer till den kinesiska kejsaren i hopp om att få fortsätta handla men det gick sämre för den lilla europeiska nationen och från 1690 skickade de inga fartyg till Kina på nästan 40 år. De drog sig tillbaka till Jakarta och handlade med de kinesiska djonker som kom dit.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.