11 januari 1851 – Taiping upproret startar

Bakgrunden

Qing dynastin hade tagit makten i Kina 1644 när de plundrade Peking och den siste Ming kejsaren begick självmord. Under Qing dynastin upplevde Kina en kulturell blomstring. De upplevde också ett ökat tryck från européer om handeln med Kina. Jesuiterna hade haft ett stort inflytande under Ming dynastin men med nya grupper av missionärer kom katolska kyrkan på kant med den kinesiske kejsaren som först förbjöd katolicismen och sedan utfärdade dekret om dödstraff för den som bekände sig till kristendomen. Militärt var Qing dynastin inte särskilt framgångsrik. Vid 1700-talets slut var också Qing dynastins högperiod över och dynastin började sakta dala.

Efter Napoleonkrigen 1815 sågs Kina som en jättemarknad för de europeiska varorna. Kriget har satt fart på den industriella tillverkningen av varor efter att den industriella revolutionen startat i Storbritannien under senare delen av 1700-talet. Situationen i Kina förändrades. Krigen mot européerna förlorades regelmässigt. För att kunna handla på Kina exporterade britterna opium från Indien, fick betalt i silver som de sedan kunde använda till att köpa porslin och te. Opiummissbruket var allmänt spritt och blev ett socialt problem för det kinesiska samhället. Det inträffade naturkatastrofer och det var en omfattande missväxt. Qing dynastin kallas också Manchu dynastin och kejsaren sågs inte av alla kineser som en riktig kines. Det fanns spänningar mellan kineserna och deras härskare. I Guizhou provinsen, ett hundra tal mil åt nordväst från Macau och Hong Kong, fanns en man som hette Hong Xiuquan. Han startade Taiping upproret mot kejsaren den 11 januari 1851.

Konsekvenserna

Hong Xiuquan var en kristen konvertit och hävdade att han var Jesus bror. Han utropade Taipings gudomliga kungarike. Det som från början varit kanske 10 000 soldater växte snabbt till en armé på kanske en halv miljon man. De drev bort kejsarens armé från sina områden. Hong förbjöd allt som var fel i det kinesiska samhället; slaveri, opiumbruk, fotomlindning på flickor m.m. Han blev också allt mer upptagen av sig själv och styrde endast med skriftliga meddelande. Det uppstod ett maktvakuum som andra ledare för upproret kunde utnyttja.

1860 försökte det gudomliga kungariket återigen ta till offensiven mot kejsaren. Kejsaren hade under tiden omorganiserat sin armé för att bättre klara av kriget mot upprorsmakarna. Hong försökte flörta med de européerna som fanns i Kina, men dessa var kallsinniga och förhöll sig neutrala. 1860-61 anfölls Shanghai. Nu var européerna inte längre neutrala utan ställde sig på kejsarens sida, med sina moderna vapen och resurser. Upprorsmännen förlorade och det var slutet på deras framgångar. Kejsarens armé gick på offensiven och 1864 anfölls och intogs Hongs huvudstad Nanjing. Alla upprorsmakare avrättades när staden föll. Hong själv dog ett par dagar innan av matförgiftning. Det fanns fortfarande upprorsarméer kvar och dessa jagades fram till 1871 när den sista armén var förintad. Taiping upproret var en av världens blodigaste inbördeskrig i historien och mellan 20-30 miljoner människor beräknas ha fått sätta livet till. De grundläggande problemen i det kinesiska samhället, som Hong faktiskt försökte göra något åt, förändrades inte. Det utländska inflytandet ökade, liksom opiummissbruket och Qing dynastin försvagades hela tiden. Boxarupproret runt sekelskiftet 1900, var ett försök att bli av med det utländska inflytande och till slut 1912 föll Qings kejsardynasti.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

Läs föregående artikel i serien    Läs nästa artikel i serien

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikel   Läs nästa artikel i serien

11 december 2001 – Kina medlem av WTO

Bakgrund

Maktkampen i Kina efter ordförande Maos död 1976 avgjordes till Deng Xiaopings fördel. Han hade manövrerat ut de fyras gäng och gjort sig av med konkurrenterna. Deng hade varit med i början av kommunisternas kamp och stigit uppåt i hierarkin. Deng hade ett mer västerländskt synsätt på ekonomi än flera andra ledande politiker och kanske var det det, som ledde till hans förvisning under kulturrevolutionen. Han återupprättades av Mao strax innan dennes död och kunde ta upp karriären inom makteliten. Deng påbörjade en länge behövd modernisering av den kinesiska ekonomin. Hans vision var kanske att göra, det som det stora språnget misslyckats med, att komma ikapp väst industriellt och ekonomiskt. Han valde att inte mäta framgången i mängden producerat järn utan i mängden exporterat gods från mittens rike.

Kina ansökte att gå med i världshandels organisationen WTO. World Trade Organisation har sitt ursprung i något som hette GATT från 1947 och syftade till att underlätta handeln genom att ta bort tullar. 1995, efter åtta år av förhandlingar, skapades den nya organisationen WTO. För Kinas del skulle det innebära att det blev lättare att nå ut med sina produkter på världsmarknaden, istället för att förhandla med varje land individuellt om handelsutbyte. Kinas medlemskap var inte okontroversiellt. Massakern på studenterna i Peking 1989 försenade förhandlingarna. Kinas mål var att komma ut på världsmarknaden men priset var att regimen inte längre fick den totala kontrollen över landets ekonomi. Lika väl som att varor skulle kunna säljas från Kina så skulle varor kunna säljas till Kina. Det var stora steg för kineserna att lösa men de gjorde det och till slut kunde förhandlingarna föras i hamn och Kina blev medlem av WTO den 11 december 2011.

Konsekvenser

Medlemskapet i WTO gynnade Kina. Landet byggde upp ett handelsöverskott och investerade detta i ny produktion och inte minst i det kommande olympiska spelen i Peking 2008. Kineserna sparade inga medel att göra tävlingarna till en sportslig succé. Nya och spektakulära arenor byggdes inte minst det omtalade ”fågelboet”, eller Pekings nationalstadion, med plats för 91 000 sittande åskådare.

De stora investeringarna märktes av på världsmarknaden och det kom lite av att ekonomiskt bakslag efter tävlingarna. Även om kineserna är påverkade av vad som händer i omvärlden så har de byggt upp en produktionskapacitet, i stort och smått och kan konkurrera med i stort sett samtliga producenter i världen. Styrningen av landets ekonomi är stark men det stora inflödet av exportvalutor hjälps av att Kina själv styr sin valuta. Tillväxten har varit hög. Landets officiella tillväxt mål ligger på 7 % och det varierar lite från år till år runt denna siffran. Kineserna har inte oväntat blivit världens största ekonomi och gått om USA, som länge haft den rollen.

Dessa inkomster investeras förutom i produktionskapacitet, även i infrastruktur och satsningar på försvarsmakten. Kina har byggt upp starka militära styrkor och gett sig in i kampen om de naturresurser som finns i närområdet. Allt fler konflikter blossar upp runt omstridda öar och som en konsekvens, den kontinentalsockel, som tillhör och resurserna som finns där.

Kineserna har under lång tid fått hård kritik för att de använder fossila bränslen för att driva industrin framåt. Överskottet av resurser har gett möjligheter att utveckla miljövänligare teknik. Kina har gjort framsteg på området och vi kommer att titta mot Kina, snarare än USA, för att se morgondagens teknik. Än mer beroende av Kina blir vi när storföretag efter storföretag köps upp av kinesiska intressen, världen över.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

Läs föregående artikel i serien    Läs nästa artikel i serien

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikel   Läs nästa artikel i serien

20 november 1980 – De fyras gäng åtalas i Kina

Bakgrunden

Inledningen på Kinas 1900-tals historia hade varit mycket turbulent. Krig kom att bli vardagen istället för fred för de många miljoner kineser. Staten styrdes av Chiang Kai-shek och nationalistpartiet medan kommunisterna under Mao Zedong gjorde uppror. Nationalisterna hade fått ett övertag när Japan invaderade under senare delen av 1930-talet. Med en gemensam fiende gjorde kineserna gemensam sak till slutet på andra världskriget när inbördeskriget återigen bröt ut. Kommunisterna fördrev nationalisterna till Taiwan och utropade folkrepubliken Kina 1949. Mao som var ledare för Kina ville ta igen landets industriella eftersatthet och 1958 lanserade han det stora språnget. Det var ett komplett misslyckande och Mao fick se sin makt naggad i kanten av andra inom kommunistpartiet som var mer marknadsinriktade. Mao var tålmodig och väntade på sin chans.

Det var inom den kulturella världen som krafterna till en återgång till Maos ledarskap kom. Mao hade gift sig med skådespelerskan Jiang Qing och en liten grupp runt henne kom att leda kulturrevolutionen i ordförande Maos namn. Det ledde bland annat till att Maos makt stärktes, konkurrenterna om makten fördrevs och personkulten krig Mao nådde oanade höjder. Analyserna går lite isär, beroende på vem som gör dem. En förklaring är att gruppen styrde Kina åt en alt mer senil Mao, en annan att Mao styrde gruppen i sina syften. Kulturrevolutionen skulle pågå fram till Maos död 1976. De fyras gäng som gruppen kom att kallas behöll sitt inflytande över kinesisk politik i ytterligare några år. Sedan arresterades de och ställdes inför rätta den 20 november 1980.

 

Konsekvenserna

I efterhand har det konstaterats, det som redan under den månads långa rättegången fördes fram, att det var en skenrättegång. När domen föll i slutet av januari var det redan klart att Jiang Qing och en till fick dödsstraff, senare omvandlat till livstid, en livstids dom och en dom på 20 år. Jiang släpptes senare på grund av dålig hälsa och begick självmord 1992. Hon kunde då se på ett annat kinesiskt samhälle än det som fanns när hon arresterades 13 år tidigare.

När Mao var borta kom en gammal trotjänare till makten, Hua Guofeng. Han blev en kompromiss då de flesta som konkurrerade om makten efter Mao rensats ut. Han förlorade snabbt maktkampen mot en mer marknadsinriktade politiker Deng Xiaoping. Deng hade fallit i onåd hos Mao under kulturrevolutionen. Han hade varit en av de politiker som tagit makt från Mao efter misslyckandet med det stora språnget, vilket kostade honom intern exil i Kina. Strax innan Maos död 1976 hade Deng kallats tillbaka till maktens centrum. Deng arbetade på flera plan. Utrikespolitiskt närmade han sig USA och fick status som mest gynnad handelsnation vilket gav Kinas ekonomi en skjuts. Han kunde på en partikongress slå fast att Kina skulle hålla fast vi den socialistiska vägen och folkets demokratiska diktatur samt kommunistpartiets ledande roll. Annars är det mest för sina ekonomiska reformer som Deng är känd. Han började med att inrätta ekonomiska frizoner där företag kunde etablera sig på goda villkor. Det skapade inkomster till Kina vilka kunde investeras i nya projekt. Kina tog stora steg mot att nå i kapp västvärlden, i ett andra försök till ett stort språng, något mer ekonomiskt förankrat.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

Läs föregående artikel i serien    Läs nästa artikel i serien

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikel   Läs nästa artikel i serien

25 oktober 1950 – Kina försvarar sina kamrater i Korea mot den amerikanska aggressionen

Bakgrunden

Korea har länge varit ett kinesiskt intresseområde. Dynasti efter dynasti av kineser har hållit sin hand över halvön som sträcker sig söder ut från den asiatiska kontinenten och delar Gula havet i väster från Japanska havet i öster. Det var när den brittiska opiumsmugglingen hade gjort Kinas befolkning beroende av droger som japanerna kunde ta över och utnyttja landets hjälplöshet. Det imperialistiska Japan kastade sina lystna blickar på mittens rike samtidigt som de förtryckte koreanerna. Dessa flydde till Kina och tog ofta upp kampen mot inkräktarna.

Under andra världskriget hade nationalister, som stöddes av imperialisterna i USA och kommunister, som stöddes av folkets vänner i Sovjetunionen ingått ett fredsavtal för att gemensamt bekämpa fienden. Medan kinesiska trupper höll japanerna upptagna i öster kunde USA och Sovjetunionen dela Koreahalvön mellan sig. Samtidigt svek nationalisterna den kinesiska saken och inbördeskriget startade igen. Folkets befrielsearmé kunde gå segrande ur klasskampen. USA skulle inte glömma att de hamnat på den förlorande sidan. De provocerande fram ett inbördeskrig på Koreahalvön genom att sätta till en marionett regim som samarbetat med de japanska krigsförbrytarna. De sanna koreanerna under frihetshjälten Kim Il-Sung försvarade sig mot de attackerna och kunde föra kriget in på fiendens mark. USA passar på och driver igenom i FN att utbrytar Korea ska försvaras. Baktanken är att de ska slakta rättvisans kämpar och ta kriget in i Kina för att störta folkrepubliken som utropats efter segern. Den mäktige ordförande Mao lät sig inte luras av de amerikanska planerna och precis när de är beredda att anfalla Kina, låter han den kinesiska armén gå in i Korea och försvara sig, den 25 oktober 1950.

Konsekvenserna

Folkets befrielsearmé hade fått Stalins välsignelse att kasta ut angriparna. Folkets fiender förstod aldrig kraften på den kinesiska sidan. En månad senare kom anfallet som tvingade amerikanarna på vild flykt. Till slut var Korea befriat söderut till den 38:e breddgraden, där Sovjet och USA kommit överens om att dela landet mellan sig. Sovjet lämnade över makten till folkets ledare Kim Il-Sung medan USA installerade en marionett regim i Seoul. USA fortsatte att provocera folkets regim under ordförande Mao. USA var ett kärnvapenland och ledarna i Beijing ansåg att de också behövde kärnvapen för att kunna försvara sig. De kinesiska bönderna kämpade offervilligt för att få fram de resurser som krävdes för utveckla försvaret. Stalins död kom att driva Sovjetunionen bort från den sanna kommunismen och ordförande Mao ställde sig i täten för kampen mot imperialismen i Asien.

Folkets befrielsearmé var stärkt i framgångarna mot nationalisterna, som flydde till Taiwan, segern på Koreahalvön och befrielsen av Tibet. De tappra soldaterna gjorde också processen kort med indierna som försökte lägga under sig delar av Kina i Himalaya. Det var tack vare kampen och framgången med kärnvapnen som Kinas förstod hur stark det kinesiska folket vilja var. Det omvandlades till att regeringen i Beijing kom att erkännas som Kinas enda riktigt regim och platsen i FN:s säkerhetsråd togs ifrån Taipei och lämnades över till Beijing. Nästa steg i Kinas kamp mot kapitalismen var att vinna över kapitalismen på deras egen hemmaplan. Kina startade en lång kampanj för att säkra tillgången på kapital i ett led att göra landet till arbetarnas och böndernas paradis.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

18 oktober 1860 – Fördraget i Peking

Bakgrunden

Under 1700-talet expanderade den europeiska fjärrhandeln. Asien och Kina hade kommit i fokus där européerna ville köpa, te, siden och porslin. Kineserna ville ha betalt i silver något som européerna inte hade. Engelsmännen började smuggla opium från Indien till Kina och fick betalt i silver, som de sedan använde att köpa varor för. Opiumet skapade ett narkotikamissbruk i Kina och 1839 försökte mandarinen Lin Zeux stoppa handeln. Han beslagtog allt opium i de brittiska handelshusen i Kanton. Storbritannien krävde ersättning för varorna och när Kina vägrade, förklarade britterna krig. Efter tre års strider fick britterna som de ville.

Under 1850-talet tar den västerländska imperialismen fart. Freden 1842 blev inte vad européerna tänkt sig och de ville omförhandla avtalet, men Kinas nye kejsare Xianfeng vägrar. Britterna provocerar fram ett nytt krig 1856 och som orsak angavs att kineserna uppbringat ett brittiskt opiumfartyg, Arrows. Frankrike och Storbritannien intar Kanton. Styrkan fortsätter mot Tientsin och där skrivs ett, för kineserna mycket ofördelaktigt, fredsavtal. Kejsarens ignorerar avtalet och kriget blossar upp igen. Kineserna blir slagna i slaget vid Palikao utanför Peking och sju dagar senare, den 20 oktober 1860 kommer fördraget i Peking. Det andra Opiumkriget är slut.

Konsekvenserna

Fördraget i Peking gör opiumhandeln laglig. Opiumimporten ledde till ett omfattande missbruk som förlamade delar av Kina. I London bildas 1874 en organisation för att få stopp på den brittiska opiumexporten till Kina vilket lyckades, men Kina hade börjat odla sin egen vallmo. Opiummissbruket fortsätter i stor omfattning fram till 1949 då Maos kommunister med bryska metoder gör slut på bruket av opium i Kina.

Fördraget i Peking blir mer kostsamt för kineserna än freden i Tientsin. Kowloon lämnas över till Hongkong och den brittiska handeln expanderar på Kina då handeln öppnas helt. Kina tvingas betala mycket dryga böter till Frankrike och Storbritannien. Fördraget tvingar även Kina till religionsfrihet och att tillåta västerländsk mission, en hörnsten i den västerländska imperialismen. Det blir även tillåtet för utlänningar att äga egendom i Kina.

Det kinesiska kejsardömet börjar vackla och grannländerna Ryssland och Japan tar bitar av landet. Kineserna börjar mer och mer förakta alla utlänningar och år 1900 bryter Boxarupproret ut. Understödd av änkekejsarinnan går kineser till attack och belägrar utländska legationer som kallar in europeiska trupper som slår ner upproret. Missnöjet fortsätter, och 1911 blir det revolution. Året efter avsätts den siste kejsaren, den då sex årige Pu Yi.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

16 oktober 1964 – Första kinesiska atombomben

Bakgrunden

Andra världskriget hade slutat med ett par rejäla smällar. Smällar som tog livet av över 200 000 japaner i Hiroshima och Nagasaki. USA hade varit först med att tygla den kraft som fanns i en liten atomkärna av uran. Fyra år senare och efter ett omfattande spioneri har Sovjetunionen kommit i kapp. Det två fienderna i det kalla kriget hade tillgång till detta massförstörelsevapen. Det var ett kalt krig på liv och död där parterna försökte komma på hur de skulle överlista varandra. Vem skulle våga börja och hur skulle motståndaren förhindras från att vinna ett kärnvapenkrig? Amerikanarna fortsatte och utvecklade vätebomben 1952 och Sovjet svarade med den största atombomb som någonsin sprängts, 1961.

Kina hade i och med det kommunistiska utropandet av folkrepubliken Kina 1949 hamnat på den sovjetiska sidan i det kalla kriget. De gemensamma insatserna under Koreakriget och Kinas erkännande av Stalin som den kommunistiska världens ledare hade ökat samarbetet mellan länder i Asien. I mitten på 1950-talet började nya tongångar att skönjas i det kalla kriget. Stalin dog 1953 och Chrustjev kom till makten i Kreml. Han gjorde upp med Stalin på den 20:e partikongressen medan Mao och kineserna fortsatte att stödja Stalin. I den första krisen i Taiwansundet 1954 beslutade Mao att utveckla egna kärnvapen. Främst för att kunna utnyttja dessa i förhandlingar gentemot USA. Chrusjtjov som började prata om att leva i samexistens menade att det räckte att Kina låg under det sovjetiska kärnvapenparaplyet. Trots detta började Kina utveckla atomvapen, med hjälp från Moskva. Samarbetet mellan länder kom att i stort sett upphöra helt men kärnvapnen gjordes klart och Kinas första provsprängning skedde den 16 oktober 1964.

 

Konsekvenserna

Maktbalansen kom att delvis att ändras i den här delen av Asien. 1962 hade Kina invaderat de norra delarna av Indien i ett omstritt område. I och med Kinas inträde i kärvapenklubben blev regeringen i New Dehli oroliga. Tillsammans med kanadensiska experter inledde de ett fredligt kärntekniskt samarbete. Därifrån utvecklade indierna själva ett eget atomvapen som testsprängdes 1974. Kanadensarna var rasande och kände sig lurade. Då hade Kina redan tagit nästa steg på atomvapen skalan och utvecklat även en vätebomb. I Tokyo blev den japanska regeringen orolig. Japan hade efter nederlaget i andra världskriget förbjudits att ha ett eget försvar, de var beroende av sina allierade i Amerika. USA och Kina stod redan emot varandra på flera fronter. USA hade stött nationalist Kina i inbördeskriget och stödde nu regimen i Taiwan. USA var också motståndare i Koreakriget och USA stod i täten för väst i det kalla kriget. I vita huset diskuterades hur det kinesiska kärnvapenprogrammet skulle kunna störas men insatserna blev för höga.

Kina har ratificerat flera avtal inom kärnvapenområdet. Det har på pappret minskat spänningarna i världen. Dagens ledare för kärnvapen makterna har en insikt vilken förödelse som vapnen ställer till med. I Kina är kärnvapen en statshemlighet och antalet kinesiska stridsspetsar är okänt. Forskare och analytiker i USA försöker uppskatta antalet men osäkerheten är stor. Det finns alltid en risk att överskatta antalet för att få loss mer pengar till den egna forskningen och utvecklandet av nya vapen.

Osäkerheten vad gäller kärnvapen idag är Nordkorea. Det enda land som har inflytande i landet är Kina. De, liksom Sovjetunionen, vägrade att hjälpa landet utveckla sina massförstörelsevapen. Troligtvis fick de hjälp från Pakistan. Kinesiskt inflytande har inte förmått regimen att avstå från sina vapen.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

14 september 585 – Japans kejsare Bidastu dör i smittkoppor

Bakgrunden

Buddismen utvecklades i norra Indien ca 400 f.kr. av Buddha. Han fick efterföljare som började missionera hans läror. Det är inte helt klarlagt när Buddha levde, men ca 100 år efter hans död samlades det andra rådet., vilket vi vet väldigt lite om. Det skulle ha handlat om munkar som inte följt reglerna, om de gjort rätt eller fel. Rådet kom fram till att de handlat fel, vilket inte alla kunde hålla med om. Buddhismen splittrades i olika grenar. Den del som kommit att kallas, mahayana, var den som spridas år nordöst, till Kina, vidare till Korea och i mitten på 500-talet fortsatte den över havet till Japan.

I slutet av april 527 tillträdde Bidatsu som kejsare av Japan. Han var den andre kejsaren under Asuka perioden och också den andra kejsaren som vi historiskt kan belägga. De datum som vi känner till om Budatsu räknas som traditionella, vilket betyder att de kanske inte stämmer alls, men det är den historiska sanningen, den som vi känner till, tills något annat kan bevisas.

Rådgivarna i kejsarens hov var av gamla familjer. Nakatomi, skötte de traditionella shinto riterna och Mononobe som stod för den militära delen. När Asuka perioden började steg Sogafamiljens inflytande inom hovet. De var influerade av kineserna via sin kontakter med kejsarna i Korea. Fiskala reformer i kinesiska anda infördes och de var också Soga som introducerad Buddismen till hovet. Det kom till en maktkamp mellan det nya och det traditionella. Kejsaren själv var mån om att åter etablera kontakterna med de koreanska kungarna. Sorgligt nog så avled kejsaren i smittkoppor den traditionella dagen, den 15 september 585.

Konsekvenserna

Soga kunde fortsätta att öka sitt inflytande. De gifte in sig i den kejserliga familjen. Efter kejsar Bidastus död utbröt en maktkamp mellan de viktigaste klanerna om tillsättningen av kejsartronen. Det var vid den här tiden klanerna som i praktiken styrde Japan genom kontrollen över kejsaren. Sogaklanen var den starkare och kunde sätta sin kandidat på tronen. En fem år lång regim avslutades med ett mord. För att undvika ett förödande inbördeskrig så bad man Suiko att bli kejsare.

Suiko var av Sogaklanen, halvsyster och hustru till kejsar Bidastu. Inte olikt de egyptiska kejsardynastierna. Suiko hade avlagt nunnelöften till ett buddistkloster men kom att bli den första, av åtta, kända kejsarinnor på den japanska tronen. Hon tillträdde det officiella året 592 och två år senare var buddismens ställning i Japan officiell. Suiko kom att regera i 36 år. Det kom att ske många förändringar under Suikos regim. Namnet på landet ändrades från det äldre Wa till det som vi känner idag Nihon. Ett helt nytt regelverk utarbetades vad gäller titlar inom det kejserliga hovet. Det kinesiska inflytandet började påverka Japan. En ambassad upprättades vid det kinesiska kejserliga hovet, liksom kontakterna med Korea ökade ytterligare. Det gjorde att unga japaner kom att studera på fastlandet och förde med sig idéer och tankar till öriket. Detta ledde fram till en ny konstitution i konfuciansk anda och en kinesisk inspirerad kalender.

Det finns antydningar om att det var en av prinsarna, Shōtoku, som styrde riket som en del av Soga klanen. Han dog sex år innan kejsare Suiko och när hon skulle efterträdas uppstod en maktkamp. Den som gick segrande ur striden var ett barnbarn till Bidatsu och ett barnbarns barn till kejsar Kinmei, Jomei.

8 september 1792 – Britterna försöker få diplomatiska relationer till Kina

Bakgrunden

Portugiserna och spanjorer var först att börja handla med mittens rike. Holländarna kom strax efter och sedan kom britterna. Handeln var väl utvecklad i det som kallades Kantonsystemet. Det gick ut på att västerlänningarna kom till Kanton, bodde i ett eget område under handelssäsongen. Den kinesiska regeringen hade utsett några få kinesiska affärsmän som fick lov att handla med européerna. När säsongen var över lämnade handelsmännen Kanton och for, oftast, till Macao. Systemet blev allt mer formaliserat och omgärdat av regleringar i takt med att handeln ökade under senare delen av 1700-talet. I täten för den ökande handeln stod Storbritannien som var på väg att segla om Nederländerna i kampen om den ledande handelsnationen i världen. I och med ökning av handeln ökade också konflikterna mellan de officiella kinesiska köpmännen och de utländska. Britterna satt i knäna på portugiserna som var de enda som hade en permanent bas på det kinesiska fastlandet. Britterna ville få tillgång till mer handel och för det behövdes tillgång till kejsaren via en permanent ambassad, ett eget handelsområde och möjligheten att sluta avtal direkt med kineserna.

I London började affärsmän och diplomater att fundera över att försöka förändra handeln på Kina genom att skapa diplomatiska kontakter med Qingdynastin i Peking. Ett första försök 1788 avbröts eftersom ledaren för uppdraget avled strax före ankomsten till Kina. Ett nytt försök gjordes. Ett förslag skickades till utrikesministern och uppdraget gällde både kejsaren i Peking och i Edo. Utrikesministern skrev under uppdragsorden den 8 september 1792.

Konsekvenserna

George Macartney var ledare för det brittiska uppdraget. Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två. Det skulle kunna sammanfatta resan. Historiker beskriver gärna resan som ett misslyckande på många plan. Britterna fick inte sina krav uppfyllda på någon punkt. Från en sentida kinesisk horisont så missade kineserna en möjlighet att skapa goda relationer till européerna. Detta misslyckande skapade problem för Qingdynastin i årtionden framåt om inte ett århundrade. Misslyckande kom att prägla de brittisk-kinesiska relationerna och britterna kunde först 1842, efter ett krig mot kineserna få Hong Kong som sin bas för handeln på Kina.

Britterna misslyckades också på många sätt. Framför allt lyckades de inte lära och förstå kineserna. Det medförde att de gjorde felaktiga antagande om asiaterna som förhindrade goda relationer i framtiden. Var det då ett kinesiskt fel eller ett brittiskt? Förmodligen ingens och bådas. De båda stormakterna hade helt enkel olika världssyn och kunde inte hitta gemensamma punkter som de kunde arbeta utifrån. Synen förändrades inte och i det första opiumkriget i mitten på 1800-talet så är det fortfarande två stormakter som drabbar samman och ingen av dem förmår att ta till sig den andres kultur i tillräcklig omfattning för att kunna lösa konflikten genom förhandling och samverkan.

Macartney hade också ett uppdrag att försöka få handel på Japan. Det blev svårt eftersom Japan delvis var stängt för utlänningar och det var svårt att hitta tolkar som kunde hjälpa till och kommunicera. Inte heller detta uppdrag blev en framgång.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

21 augusti 1140 – Slaget vid Yancheng

Bakgrunden

960 hade Songdynastin gått segrande ur femtio år av kaos i Kina, en period som kommit att kallas för; De fem dynastierna och de tio rikerna. Song etablerade sin huvudsatad i Kaifeng, 60 mil söder om Beijing, och strax öster om 12-milijoners staden Zhengzhou. Här utvecklades dynastin under den första perioden som kommit att kalla för norra Song.

Under mitten 1000-talet, i Manchuriet, i området norr om dagens Nordkorea, gick de fem jurchen-stammarna ihop under en ledare. Efter att ha varit allierade med Liaodynastin, så lierade de sig med Songdynasin i stället. Jindynastin, som jurchen-stammarna kom att kallas, plundrade sina forna allierade och hjälpte sina nya vänner att återövra provinser som Song ansåg som sina. Alliansen blev kortvarig och de nya vännerna började träta om hur bytet skulle fördelas och vem som hade rätt till vilket område. 1127 var vänskapen över och armén från norr gick söderut och erövrade Songs huvudstad och tog kejsaren tillfånga. Songdynstin flydde söder ut och kunde etablera en ny huvudstad i Hangzhou, 90 mil åt sydost, strax väster om Shanghai. Detta kom att kallas södra Song.

I maj 1140 var Jin beredda att gå till förnyat angrepp mot Song i söder. De delade upp sin armé i fyra delar och marscherade fram längs fyra olika vägar, en strategi som skulle komma att göra Napoleon berömd, 650 år senare. I maj kom de fram till platsen där Songs kavaleri befann sig, 500 man om vi ska tro på källorna. Styrkan anföll de anfallandes 15 000 starka kavallleri och 100 000 man starka infanteriet. Hur mycket eget infanteri som Song hade vet vi inte men de mycket underlägsna. Song kunde vinna en viktig seger i slaget vid Yancheng den 21 augusti 1140.

Konsekvenserna

En viktig seger är viktig men en svala gör ingen sommar. Styrkeförhållanden var till Songs nackdel. De kanske lyckades förhindra ytterligare förlust av områden men de var inte starka nog att ta tillbaka förlorade områden. Situationen blev till slut så pressad för Song att de tvingades till ett hård fredsfördrag, men svåra, årliga tributer till Jin för att få fred, 1141. Det var en fred som inte fungerade, utan skärmytslingarna forsatte ända till 1163 då en mer permanent fred kunde slutas. Med fred kommer inte sällan välstånd och trots att riket var mindre så kunde de producera att överskott av livsmedel som de kunde sälja med god förtjänst till sina grannar i norr. Men freden skulle inte bestå.

I det inre av Asien, på de väldiga stepperna, samlade Djingis Kahn mongolerna omkring sig och de attackerade Jindynastin. 1215, efter flera försök under flera år, kunde de erövra Jins huvudstad. De intog, den plundrade staden och mördade invånarna. Därefter var det dags att titta söderut och där fanns Song. De försökte sig på att attackera från lite olika håll och med större eller mindre intensitet. En hel del av striderna skulle säkert kallas för gränsstrider. Mer koordinerade anfall och allvarligare försök gjordes på 1230-tal och ett ännu allvarligare under nästan hela 1250-talet. Mongolerna fick dra sig tillbaka. Song var en stark motståndare som krigade väl på sin hemmaplan. På 1270-talet görs ytterligare ett allvarligt försök att erövra Song. Mongolerna har förberett sig noga och intagit rikena runt Song och 1279 kan de inte längre stå emot arméerna från norr. Song går under som dynasti. I kinesisk historieskrivning så ses Song med aktning eftersom de gick under, under militärt tryck utifrån och de försvarade sig mycket väl, men förgäves.
Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

18 augusti 1978 – Ekonomiska reformer inleds i Kina

Bakgrunden

Kinas ekonomi hade hamnat på efterkälken när européerna skeppade in opium för att kunna köpa te, siden och porslin. Opiummissbruket ledde till att landet upplöstes inifrån och de kunde inte stå emot det europeiska trycket. Kejsardömet gick i graven och en nationalistisk regim tog över. Det var kanske inte bra för den vanlige kinesen i det starkt skiktade samhället. Många drogs till de socialistiska visionerna om ett rättvisare samhälle. Dessa frågor kom att drivas av det kinesiska kommunistpartiet som gick i krig mot nationalisterna för sin vision skulle. Kriget avbröts av japanerna men fortsatte i augusti 1945. Kommunisterna och Mao avgick med segern, men landet var hårt åtgånget av över 50 år av nästan oavbrutet krig.

Det stora språnget 1958 var ett försök att gå ikapp väst ekonomiskt och industriellt men det kom att misslyckas, totalt. En av de ledare som fick ta skulden för det inträffade var Deng Xiaoping. I efterhand kan vi kanske tycka att det var fel eftersom Deng stod för en annan ekonomisk linje än det stora språnget. Kanske han sågs som en utmanare till Mao. Där skulle historien om Deng kunnat ta slut, men det gjorde den inte. Han förvisades, inte avrättades, och han rehabiliterades av Mao kort innan dennes död. Deng var med i matchen igen när Mao avled 1976. Kinas ekonomi var i stort behov av reformer, vilket drabbade de vanliga människorna. De ställde krav på mer frihet genom att sätta upp stora plakat på väggar. Detta inleds den 18 augusti 1977.

 

Konsekvenserna

Deng kunde manövrera ut de fyras gäng och de facto bli ledare i Kina. Han hade nytta av den så kallade väggrörelsen men lika snabbt som den vuxit fram lika snabbt kunde väggrörelsen stoppas. Deng tar itu med Kinas ekonomi. “Det spelar ingen roll vad det är för färg på katten, bara den fångar möss” lär Deng ha sagt och han uppmuntrade bönderna att producera mer genom att låta dem behålla allt de odlade utöver kvoten till staten. Det kom att odlas mer och det att få fram mer mat till en ökande och delvis svältande befolkning.

Inrikespolitiskt var vägen utstakad och den var socialistisk. Utrikespolitiskt var det närma sig det kapitalistiska väst. Det startades frizoner så att utländska företag kunde börja investera i Kina. Deng satsade aktivt på tillverkning i Kina och exportera till väst. Kina sökte status med USA som mest gynnad nation. Det började bra och pengarna strömmade in i landet och dessa användes till investeringar i infrastruktur, militär och på att öka levnadsstandarden. Det kom ett litet hopp på den utstakade vägen när Gorbatjov genomförde sin perestrojka i Sovjetunionen. De kinesiska studenterna tog chansen när de väl fick chansen att tala med kommunistpartiet, men det gick inte så bra. Istället ockuperade de den himmelska fridens torg i Beijing och det slutade med ett blodbad.

Vägen mot att få arrangera prestige projektet OS fick vänta några år, kanske på grund av detta. Något som inte väntade var medlemskapet i WTO. Det gynnade den kinesiska handeln att få komma med i frihandelsorganisationen. Kinas ekonomi rusar vidare i en jämn takt som bestäms av kommunistpartiet. Landet har med den ökande ekonomins förmåga börjat utmana USA:s hegemoni på det politiskt och militära planet. Flera allvarliga konfrontationer har ägt rum. Bråket om små öar med goda ekonomiska zoner är en del i den utvecklingen, liksom Kinas satsning på Afrika och de råvaror som finns där. Frågan är inte OM Kinas ekonomi ska gå om USA utan snarare när.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel