Bakgrunden
Inledningen på Kinas 1900-tals historia hade varit mycket turbulent. Krig kom att bli vardagen istället för fred för de många miljoner kineser. Staten styrdes av Chiang Kai-shek och nationalistpartiet medan kommunisterna under Mao Zedong gjorde uppror. Nationalisterna hade fått ett övertag när Japan invaderade under senare delen av 1930-talet. Med en gemensam fiende gjorde kineserna gemensam sak till slutet på andra världskriget när inbördeskriget återigen bröt ut. Kommunisterna fördrev nationalisterna till Taiwan och utropade folkrepubliken Kina 1949. Mao som var ledare för Kina ville ta igen landets industriella eftersatthet och 1958 lanserade han det stora språnget. Det var ett komplett misslyckande och Mao fick se sin makt naggad i kanten av andra inom kommunistpartiet som var mer marknadsinriktade. Mao var tålmodig och väntade på sin chans.
Det var inom den kulturella världen som krafterna till en återgång till Maos ledarskap kom. Mao hade gift sig med skådespelerskan Jiang Qing och en liten grupp runt henne kom att leda kulturrevolutionen i ordförande Maos namn. Det ledde bland annat till att Maos makt stärktes, konkurrenterna om makten fördrevs och personkulten krig Mao nådde oanade höjder. Analyserna går lite isär, beroende på vem som gör dem. En förklaring är att gruppen styrde Kina åt en alt mer senil Mao, en annan att Mao styrde gruppen i sina syften. Kulturrevolutionen skulle pågå fram till Maos död 1976. De fyras gäng som gruppen kom att kallas behöll sitt inflytande över kinesisk politik i ytterligare några år. Sedan arresterades de och ställdes inför rätta den 20 november 1980.
Konsekvenserna
I efterhand har det konstaterats, det som redan under den månads långa rättegången fördes fram, att det var en skenrättegång. När domen föll i slutet av januari var det redan klart att Jiang Qing och en till fick dödsstraff, senare omvandlat till livstid, en livstids dom och en dom på 20 år. Jiang släpptes senare på grund av dålig hälsa och begick självmord 1992. Hon kunde då se på ett annat kinesiskt samhälle än det som fanns när hon arresterades 13 år tidigare.
När Mao var borta kom en gammal trotjänare till makten, Hua Guofeng. Han blev en kompromiss då de flesta som konkurrerade om makten efter Mao rensats ut. Han förlorade snabbt maktkampen mot en mer marknadsinriktade politiker Deng Xiaoping. Deng hade fallit i onåd hos Mao under kulturrevolutionen. Han hade varit en av de politiker som tagit makt från Mao efter misslyckandet med det stora språnget, vilket kostade honom intern exil i Kina. Strax innan Maos död 1976 hade Deng kallats tillbaka till maktens centrum. Deng arbetade på flera plan. Utrikespolitiskt närmade han sig USA och fick status som mest gynnad handelsnation vilket gav Kinas ekonomi en skjuts. Han kunde på en partikongress slå fast att Kina skulle hålla fast vi den socialistiska vägen och folkets demokratiska diktatur samt kommunistpartiets ledande roll. Annars är det mest för sina ekonomiska reformer som Deng är känd. Han började med att inrätta ekonomiska frizoner där företag kunde etablera sig på goda villkor. Det skapade inkomster till Kina vilka kunde investeras i nya projekt. Kina tog stora steg mot att nå i kapp västvärlden, i ett andra försök till ett stort språng, något mer ekonomiskt förankrat.
Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.
Läs föregående artikel i serien Läs nästa artikel i serien
PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning
Läs föregående artikel Läs nästa artikel i serien