19 november 1968 – Mali får en ny president

Bakgrunden

Han föddes den 25 september 1936 i Kayes i Franska Sudan i dagens Mali, Moussa Traoré. Han tog den militära banan och fick sin officersutbildning i Frankrike innan han återvände till Mali 1961 som fänrik.

Mali har en lång historia. På 1200-talet nådde Maliriket på sin höjdpunkt och behärskade karavanhandel i området. Riket började förfalla och splittrades upp i mindre riken. På 1700-talet hade kungariket Bambara tagit kontrollen över området men förlorade det under mitten av 1800-talet då Umar Tall erövrade landet från väster. Hack i hälarna på Tall kom de franska kolonisatörerna som etablerat sig i Senegal. Berlinkongressen på 1870-talet hade lagt grunden för den europeiska fördelningen av Afrika och Mali föll under det franska intresseområdet. Fransmännen hade en vision om att besitta Afrika från Senegal i väster till Djibouti öster längs Saharas södra gräns. Där ligger Mali och landet lades under det franska koloniala oket.

I federation med Senegal fick landet självstyre inom det franska samväldet 1958 men samarbetet knakade och det franska Sudan blev republiken Mali 1960 under den förste presidenten Mobido Keita. Keita var panafrikansk och arbetade för att stärka Afrika. Han var med och grundade OAU och hjälpte till att förhandla fram ett fredsavtal mellan Marocko och Algeriet. Keita var också en anhängare av den alliansfria rörelsen som skapats som motvikt till de båda blocken i det kalla kriget.

Traoré steg i graderna och for en period till Tanzania som militär instruktör. Han återvände till Mali och blev militärutbildare i staden Kati och steg i graderna. Keitas socialistiska politik passade inte generalmajor Traoré och hans kollegor inom militären så de genomförde en kupp. Traoré blev ledare för Mali den 19 november 1968.

Konsekvenserna

Keita fängslades och dog under oklara omständigheter efter i nio år. Traoré valde den klassiska vägen för Afrikanska diktatorer. Den rådande politiska inriktningen avskaffades och ersattes bit för bit och ersattes med marknadskrafternas möjligheter. Korruptionen ökade och den sittande nomenklaturan berikade sig själv på folkets bekostnad. Politiska partier förbjöds och politiska motståndare övervakades av en allt starkare och mäktigare säkerhetsapparat. Keitas begravning var ett lysande exempel. Mycket folk dök upp för att ge landets första president sin hyllning och på detta följde massarresteringar.

1978 återgick landet över till civilt styre, men i praktiken betydde det ingenting då samma herrar var kvar vid makten, efter att ha bytt ut uniformen till en kostym. Under hela 1980-talet var läget relativt lugnt i Mali. I takt med att de ökande räntorna på världsmarknaden, tillsammans med en ökad korruption gjorde att landet fick en stigande social oro. Protesterna ökade och när regimen slog ner protester med mycket hårda metoder och lämnade nära 300 döda studenter på gatorna nåddes en gräns. Militären gick in och gjorde en statskupp och avsatte Traoré 26 mars 1991. Militären lämnade över till en civilregering och nyval utlystes. Mali lyckades att ta sig fram på den demokratiska vägen och presidenter växlade utan problem. 2012 kom den tuareg dominerade gerillan i de norra delarna och erövrade stora delar av landet. Sedan drog de sig tillbaka och utropade en egen stad i de norra delarna. Fortsättning följer i det fattiga Mali.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Afrikanska ledare.

Läs föregående artikel i serien           Läs nästa artikel i serien

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikel   Läs nästa artikel i serien