21 mars 1871 – Bismarck blir kansler i Tyskland

Bakgrunden

Ända sedan medeltiden hade den franska politiken gentemot grannen i öster varit att splittra Tyskland så mycket som möjligt. Landet var också ett lapptäcke av större och mindre länder, var och en med sin furste. Ett av de större länderna i Tyskland var Preussen med sätet i Berlin. Det var preussarna som kommit till Wellingtons undsättning i slaget vid Waterloo, som gjorde att Napoleon kunde besegras. Det var till lantdagen i Berlin som den 32-årige Otto von Bismarck kom 1847, från familjens gods i Pommern för att bli deputerade. Han kom att hamna på den konservativa sida och var emot kungens eftergifter till liberalerna efter revolutionsförsöken 1848. Tio år senare bli han utnämnd till Preussens ambassadör till Ryssland en post som han behöll i tre år innan han skickas till Paris för samma jobb. Han hann knappt packa upp sina väskor innan han blir ministerpresident i Preussen 1862.

Det är som ministerpresident som han börjar sina politiska ränksmiderier som skulle komma att påverka den europeiska politiken långt in på 1900-talet. Han första mål är att Preussen ska bli den ledande nationen i Tyskland, inte österrikarna. Första steget är att gå i krig med Danmark om Schelswig-Holstein vilket sker 1864. Ett krig som avgjordes vid Dybböls skansar. Därefter lurar han in österrikarna i ett krig som avgörs vid Königgrätz 1866 och så är Preussen ledare för den tyska världen. Nästa steg var arvfienden Frankrike och försöka bryta den franska splittringen av Tyskland. Han lyckades för Frankrike förklarar krig 1870. Tyskland kan på hösten besegra de franska trupperna i Sedan och kejsar Napoleon som krigsfånge. I mars intog de Paris och efter utropandet av det tyska kejsardömet i spegelsalen i Versailles blir Bismarck utnämnd till tysk kansler den 21 mars 1871.

Konsekvenserna

Bismarcks 19 år vid den tyska makten är inte helt enkel att bedöma i efterhand. Inte minst för den syn vi har fått på Tyskland efter det första och andra världskriget. Bismarck var också arkitekten bakom tre krig och har där med fått en krigsstämpel på sig, särskilt som den tyska militarismen når sin höjdpunkt efter hans avgång. Bismarck försökte att balansera Centraleuropas alla krafter för att behålla ett starkt Tyskland. Han hade låst in fransmännen i freden efter kriget 1870-71, för att undvika att de fortsatte att intrigera mot Tyskland. Han lierade sig med Ryssland för att förhindra att det kom till ett tvåfrontskrig, som Bismarck insåg skulle bli förödande för Tyskland. En annan orsak till en allians med Ryssland var att han då kunde balansera Österrike. Samtidigt allierade han sig med österrikarna, mot bl.a. Ryssland. De tre länderna hade gemensamma intressen eftersom de delat Polen mellan sig, Samtidigt hade Österrike och Ryssland motstridiga intressen på Balkan. Ett område som Bismarck gång på gång varnade för att ge sig in i, det skulle bara leda till ett krig vars konsekvenser det inte gick att förutse, så rätt han fick.

Det var starka nationalistiska strömningar och starka sociala strömningar som plöjde igenom Europa i slutet på 1800-talet. Den starkt konservative Bismarck försökte balansera den socialistiska ideologin med att införa ett socialkonservativt samhälle. Genom eftergifter, i form av sociala reformer, till den framväxande arbetarklassen, så fick det konservativa samhället behålla den politiska makten. Det nyttjade han till att sakta stärka Tysklands ställning, ekonomist, politiskt och militärt. Det fanns en kraft till som den europeiska mästaren i intriger hade att ta hänsyn till, sin statchef, kejsar Wilhelm II. De kom ihop sig om poltiken och Bismarck avskedades 1890. Kejsaren var inte tillräcklig kompetent att hantera situationen utan lät Bismarcks försiktigt uppbyggda Tyskland kasta sig ut i krigsäventyr som till slut sänkte hela landet.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Tyskland.

15 mars 1206 – Muhammed Ghori dör i Delhi

Bakgrunden

Alexander från Makedonien började sina erövringar österut med Perserriket. Vid dess östgräns fortsatte han ännu längre in österut in i det som idag är norra Indien. Han besegrade indierna i slaget vid Hydaspes. Där gick en gräns för vad hans soldater orkade, de vägrade marschera längre österut. Indien kom aldrig att bli en del av Alexander den stores välde. Under 400-talet etablerade sig Buddismen i Indien och Islam dök upp under 700-talet. 400 år senare hade den etablerat sig, på kontinenten, framför allt i de norra delarna.

Ghoririket etablerade sig i mitten på 1100-talet. Muhammed Ghori började 1715 att trägna söder ut mot Indien. De kunde etablera sig i norra delen och försökte att fortsätta söder ut. Hindukungarna var starka och kunde slå tillbaka de muslimska angriparna. 1181 kunde Ghori Lahore och 1191 försökte han gå vidare söder ut. I det första slaget vid Tarain fick han retirera. Hans trupper överraskandes av stridselefanter, som de aldrig sett tidigare. Ghori själv sårades men överlevde när sin turkiska slav Aibak, räddade honom. Nu visste Ghori vem hans motståndare var och han kom tillbaka.

I andra slaget vid Tarain kunde Ghori besegra sin motståndare Prithviraj. Han anföll från alla fyra vädersträck och när kvällen kom satte han in sina reserver i en slutattack. Prithviraj lämnade sina trupper för att bygga upp nya försvarslinjer men jagades och togs tillfånga. Den totala segern ändrade för alltid historien på den indiska subkontinenten. Ghori kunde etablera det mongoliska muslimska sultanatet i Delhi, ett sultanat som skulle ha inflytande i Indien fram till Aurangzebs död 500 år senare. För de hinduiska härskarna blev det till att försvara sina intressen och sin religion under de år som sultanatet regerade. 1202 utropade Ghori sig till sultan och sedan går meningarna isär, avled han eller mördades han? Vad det än var så dog Muhammed Ghori den 15 mars 1206.

Konsekvenserna

Ghori hade satt sin slav, Aibak, på tronen för att styra åt honom. Det blev grunden för slavdynastin på tronen i Delhi. Aibak såldes som slav när hans far dog och hamnade i kungens hushåll och avancerade genom sin lojalitet. Han kom även att bli ledare för flera militära operationer i Indien och fortsatte till kung. Kungarna var inte slavar, tvärt om, de var fria men, många hade börjat sin karriär som slavar. Det blev denna slavdynasti som kom att försvara sultanatets ställning i Indien mot Hindukungarna som försökte återta kontrollen över vad de ansåg vara sitt land.

Timur Lenk kom i slutet av 1300-talet och härjade i Indien. Han plundrade sina muslimska bröder efter som han ansåg att de var för släpphänta mot hinduerna. Själv passade han på att ställa till med en massaker på 100 000 hinduer i samband med sitt avancemang mot Delhi. Sultanatet överlevde Lenks härjningar men försvagades. Senare skulle sultanatet härjas svårt efter förlusten vid det första slaget vid Panipat 1526 men 30 år senare i det andra slaget vid Panipat kom Akbar till makten och bygger upp sultanatet igen som lever kvar fram till Aurangzebs död 1707.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Indien.

10 mars 1959 – Upproret i Tibet

Bakgrunden

Tibet blir en stormakt under 600-talet. Tibetaners sex stammar kunde enas under en kung och förde framgångsrika krig mot sina grannar. Särskilt vikigt var relationen till Kina och en kinesisk prinsessa giftes in i det tibetanska kungahuset. Buddismen växte starkt i Tibet under senare delen av 700-talet. Det var samtida med tibetanska erövringar och runt 880 står Tibet på höjden av sitt inflytande, de tvingar kejsare av Kina att fly framför sina arméer. Imperiet faller sönder inifrån och grannarna börjar ta tillbaka tidigare förlorade områden.

Tibet förblev ett eget land i mitten av Himalaya. Mongoler och kineser hade olika starka band till regimen Lhasa som byggde sin maktbas på buddismen. I täten stod Dalai Lama som började styra landet på 1500-talet. I början av 1700-talet gjorde mongolerna ett misslyckat försök att erövra Tibet. 1727 förklarade Kina att Tibet var ett protektorat under kejsaren och Tibet stängs för utlänningar. Någon enstaka missionär lyckas ta sig in men det är först några år in på 1900-talet som en brittisk expedition tar sig fram till Lhasa, med vapen i hand. De tvingar fram mycket, för britterna, förmånliga handelsavtal. Avtal som kejsaren i Peking vägrar gå med på.

I samband med Xinhairevolutionen 1911–12 avsattes kejsare och Tibet hävdade att de blivit självständiga. Ett avtal från 1913 indikerar detta men det ratificerades aldrig. 1951 gjorde den nya kommunistregimen och Dalai Lama upp ett avtal som kallas för 17-punktsavtalet. Tibet hamnade återigen under regimen i Peking men fick ett självstyre. Kina skulle heller inte tvinga på tibetanerna några sociala reformer. Så blev det inte riktigt och när revolutionen skulle spridas till världens tak började de göra motstånd. Sakta började ett gerilla krig och upproret bröt officiellt ut den 10 mars 1959.

 

Konsekvenserna

Det var folkliga protester som gjorde att Dalai Lama inte kunde lämna sitt palats och ta sig till den kinesiska armén högkvarter för ett ceremoniellt möte. Ett rykte hade spritts att Laman skulle fängslas. Det är oklart varifrån ryktet kom och de kommunistiska kineserna lade skulden på jordägarna i Tibet som, de menade, såg den kinesiska revolutionen som ett hot mot sina intressen. Andra menade på att det var medlemmar i Lamas statsapparat som såg till sina egna intressen. Fram tills nu hade Laman mer eller mindre samarbetat med kineserna.

Kanske hade flyktingar från de provinser som tidigt drabbats av kriget mellan tibetaner och kineser berättat vad som hänt deras byar och provinser. Ett nog så hårt öde där den kinesiska armén gick fram mycket brutalt. Lama lämnade sin huvudstad och tog sig till fots mot Indien. Den underlägsna tibetanska armén placerades så att den skulle skydda ledarens flykt. Runt Lhasa började de båda arméerna att gruppera sig och snart nog besköts Lamas palats.

Det som kallas det tibetanska upproret kom att pågå fram till 1962 och slutade med att Tibet återigen blev en del av Folkrepubliken Kina. USA och republiken Kina, eller Taiwan, gjorde vad de kunde för att utbilda och träna de tibetanska trupperna men det enda resultatet blev att spänningarna ökade mellan Kina och USA. Upproret sammanföll i tiden med Maos satsning på det stora språnget. Tibet drabbades hårt av både strider och svält när Kinas skulle industrialiseras. Tibet kom även att stå som slagfält när olika grupper, som båda sa sig representerar ordföranden Mao utkämpade strider om makten i Tibet under kulturrevolutionen. Kinas närvaro i landet i Himalaya fortsätter än idag och med jämna mellanrum kommer det till våldsamheter mellan de båda grupperna.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

10 mars 1990 – Sverige vinner VM guld i handboll i Prag

Bakgrunden

Redan de gamla grekerna brukar vi skämtsamt säga, men de gamla grekerna, hade något som liknade handboll som de roade sig med. Annars är det ett långt hopp fram tills de första riktiga moderna handbollsreglerna skrevs ner i Danmark 1898. Tio år senare hade sporten nått flottans bas i Karlskrona där två lag spelade den första matchen i Sverige. Den nya sporten tog efter den större fotbollen och sporten spelades på en fotbollsplan med elva man i varje lag och kallades utehandboll, medan den mindre varianten med sju i varje lag kallades för innehandboll. 1938 arrangerades det första världsmästerskapet i Handboll i Tyskland. Världsmästerskapen åter upptogs igen 1954, där Sverige stod som värd och vann turneringen. Den svenska stormaktstiden i handboll tog slut i mitten på 1960-talet när de långa och starka spelarna från öststaterna började dominera med en hårdare handboll. Hallhandbollen blev olympisk sport 1972 och på damsidan 1976. Då hade de först världsmästerskapen för damer hållits sedan 1957.

Under dryga 15 års höll den svenska nedgångstiden i sig, men det skulle ändras. Roger “Ragge” Karlsson, blev förbundskapten 1982. Han satsade på att bygga upp ett modernt landslag med ett modernt spel av unga hungriga spelare. Sakta började Sverige återigen kvalificera sig till mästerskap och göra bra ifrån sig i de stora sammanhangen. OS i 1984 i Los Angeles hade gett en friplats och därefter lyckades laget komma så högt att de slapp kvala till nästa mästerskap. Det avgjordes på ett frikast på övertid mot Spanien. Bengan Johansson tog över landslaget när Ragge hastigt avled och ledde det i VM-finalen mot Sovjetunionen. I en av de bästa matcherna någonsin blev Sverige världsmästare, i handboll, i Prag, den 10 mars 1990.

 

Konsekvenserna

Strax efter att Sverige vunnit VM-finalen i Prag så föll kommunismen i öststaterna. De länder som dominerat handbollen i ett par decennier kunde inte längre mata in nya handbollspelare i systemet när andra saker var viktigare. Sveriges handbollsherrar kunde återigen bli en av de ledande nationerna i handbollsvärlden. Ett mycket starkt nittiotal kröntes med en ny världsmästartitel i Kairo 1999. Där emellan hade svenskarna prenumererat på topplatsen i VM, EM (fyra guld 1992-2002) och OS turneringar. Tre silvermedaljer i rad i OS 1992-2000. När den så framgångsrika generationen under Ragges och Bengans ledning slutade så var det tunt med spelare att fylla på underifrån. Sveriges ledande position i tog över av västeuropeiska nationer som Spanien men framför allt Frankrike. Frankrike har vunnit VM fyra gånger mellan 2009 och 2017. Handbollen har utvecklats mycket. Från den tunga systemhandbollen under kommunisttiden till ett variantrikt spel under Sveriges storhet, vidare till ett mer individuellt och snabbt spel där inte alltid TV-produktionen hinner med. Från ett spel där spelare var tvåvägs spelare, till att det byts på allt fler positioner i anfall och försvar.

De svenska damerna var med i det första VM:et 1957 i Jugoslavien, men sedan skulle det dröja till 1990 innan det var dags för nästa VM resa, denna gången till Sydkorea. Annars är det i slutet på 00-talet som handbollstjejerna börjar närma sig europa- och världseliten. Ett överraskande EM-silver följdes upp av kvalifikationer till VM, EM och OS. Ett EM-brons 2014 och en fjärde plats i VM 2017. Damerna är vid den här tiden mer framgångsrika än herrarna.