25 juni 1950 – Det kalla kriget blir hett på Koreahalvön

Bakgrunden

Korea är ett land med mycket gamla anor. 1592 invaderade Japan sitt grannland och 1897 var det dags igen. 1905 blev Korea ett japanskt protektorat och 1910 annekterade Japan landet. Landet blev kvar under utländskt styre till slutet av andra världskriget då halvön delades upp i två ockupationszoner efter ett beslut på Potsdamkonferensen. En zon norr om 38:e breddgraden som administrerades av Sovjetunionen och en i söder som administrerades av USA. Sovjet och USA samarbetade och beslutade att Korea skulle stå under förvaltarskap i fem år. Detta motsatte sig koreanerna starkt och protesterade kraftfullt mot de nya ockupationsmakterna. Ett beslut togs i FN om att val skulle hållas i Korea senast i mars 1949 och koreanerna organiserade egna val. Valet kunde genomföras i de södra delarna och en nationalistiskt höger inriktad regering under Sygman Rhee kom till makten och utropade Republiken Korea. Sovjetunionen svarade med att utropa Folkrepubliken Korea i den norra delen med en nationalistisk inriktad kommunistisk regim under Kim Il-sung i spetsen. Sovjetunionen drog bort sina trupper 1948 och året efter gjorde USA samma sak. Syd- och Nordkorea började snabbt med skärmytslingar vid gränsen och det ledde till en invasion av Sydkorea från norr. Kriget inleddes den 25 juni 1950.

Konsekvenserna

Bara timmar efter anfallet fördömde FN:s säkerhetsråd anfallet i sin resolution 82 och några dagar senare, i säkerhetsrådets resolution 83, uppmanades medlemsländerna, att i enlighet med FN-stadgan, bistå det land som blivit anfallet av ett annat. Sovjetunionen som bojkottat mötena i säkerhetsrådet sedan i januari kunde därför inte lägga in sitt veto mot beslutet. USA:s president Truman beordrade sina militära styrkor tillbaka till Korea, två dagar efter krigsutbrottet. USA som efter kriget hade demobiliserat, hade inga trupper att skicka från Amerika. I stället fick de amerikanska ockupationstrupperna i Japan under General MacArthur i uppgift att hjälpa Korea.

Kriget gick bra för de invaderande nordkoreanerna och snart hade pressat tillbaka den dåligt utbildade och illa utrustade sydkoreanska armén till ett litet område runt Pusan på södra spetsen av halvön. Trots upprepade attacker lyckades staden hålla ut. FN-trupperna med USA i spetsen inledde med en invasion vid Inchon, i september, och fick ett brohuvud bakom de nordkoreanska angriparna. Trupperna drev tillbaka nordkoreanerna norrut nästa till den kinesiska gränsen. Kina varnade för fortsatt framryckning, något som FN-trupperna ignorerade. Kina gick in i kriget med full styrka i oktober och pressade tillbaka FN:s trupper söder om den tidigare gränsen mellan de båda koreanska staterna. Kriget gled in i ett ställningskrig som höll på tills vapenstilleståndet kom den 27 juli 1953.

De koreanska trupperna står kvar vid vapenstilleståndsgränsen än idag och FN har observatörer på plats för att övervaka stilleståndet. Det kalla kriget blev hett men det satte inte världen i brand. Våren 2010 hettade det till igen när Nordkorea anklagades för att ha sänkt ett sydkoreanskt krigsfartyg. Situationens allvar betonas av att Nordkorea förfogar över kärnvapen och raketer att skjuta iväg dessa vapen med. Detta hände för över 60 år sedan, och officiellt pågår kriget fortfarande.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Förenta Nationerna.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning
Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

23 mars 1996 – Tredje Taiwansundet incidenten

Bakgrunden

Det kinesiska inbördeskriget var över. Nationalisterna hade flytt till Taiwan och etablerat sig där. Kommunisterna tog över i Beijing. Mao Zedong hade slagit Chang Kai Check. Regimen i Beijing har alltid hävdat att det bara finns ett Kina. Taiwan är en del som inte kan vara självständig utan tillhöra Kina.

Relationerna mellan USA och den forna så nära allierade Taiwan var inte helt bra. USA hade intresse av att ha bättre diplomatiska relationer med fastlands Kina. En konsekvens av detta var att Taiwans president Lee inte fick inresevisum till USA när hans plan landade på Hawaii för att tanka. Han fick vackert sitta i sitt plan. Lee Teng-hui var i sjuttio årsåldern och arbetade för en demokratisk utveckling av ett självständigt Taiwan. Han förde en aggressiv utrikespolitik i syfte att få vänner i den diplomatiska världen. Det var inte den politik som regimen i Beijing ville se. Krisen kom att utlysas när det stod klart att Lee blev inbjuden till USA och sitt gamla universitet för att prata om Taiwans demokratiserings process. Konservativa krafter i Washington hade hjälpt till ordna visum och på så vis ge igen mot Clinton administrationens behandling av Lee på Hawaii.

Besöket passade inte Kina som sommaren 1995, en månad efter Lees besök meddelade att de hade för avsikt att genomföra missiltester i Taiwansundet i farlederna till Taiwans viktigaste exporthamn. 23 juli kom första testet och i augusti det andra. Detta följdes upp av landstigningsövningar i november. USA svarade med flytta hangarfartygsstridsgrupper till området för att markera. Det Taiwanesiska presidentvalet var planerat till mars och i februari skickar USA ytterligare en stridsgrupp och Kina genomför ytterligare ett missiltest för att få Taiwan att inte välja Lee till president. Lee vinner valet och samma dag är missilkrisen över, den 23 mars 1996.

Konsekvenserna

Robert McNamara, USA:s försvarsminister under Kubakrisen, påstås ha sagt att var inte en blockad det var två nationer som kommunicerade med varandra. Kanske skulle han säga samma sak om händelserna i Taiwansundet. I så fall var det USA och Kina som pratade med varandra. Förhållandet mellan Kina och Taiwan är fortfarande det samma. Taiwan vill vara eget och Kina vill se att Taiwan går samma väg som Hong Kong.

Sakta började relationerna återgå till det mer normala. 18 månader efter händelserna besökte den kinesiska presidenten Jiang Zemin sin amerikanske motpart. Ett drygt halvår senare besökte Clinton Kina. Besöken stärkte samarbetet och en rad frågor löstes och det slöts en mängd avtal. Bl.a. ett om att länderna skulle mötas ett par gånger per år och prata om gemensamma marina frågor. Detta i ett led att undvika onödig sammanstötningar. De god relationerna höll inte så länge. USA bombande den kinesiska ambassaden i Belgrad under NATO:s krig mot Serbien i maj 1999 och relationerna blev återigen frostiga. Senare samma höst kunde de båda stormakterna lösa frågan om kompensation.

Det är ett oroligt hörn av världen som då och då står i fokus. Japan som återigen får ha en militärmakt efter förbudet efter Andra världskriget. Nordkorea som satsar de knappa resurser de har på att bygga kärnvapen och kärnvapenbärande missiler. Sydkorea som har en hög beredskap och en välrustad armé till sitt försvar. Kina som tydligare flyttar fram sina positioner och nyttjar landets stora militära resurser. USA som med en stor närvaro i området markerar sina intressen. Omstridda öar blir centrum för dessa starka intressen. Öarna ger framförallt möjlighet att exploatera de naturresurser som finns på land och i havet.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

20 mars 1602 – Det holländska Ostindiska Kompaniet grundas

Bakgrunden

Under 1400-talet hade det som vi idag känner som Nederländerna, genom arv, hamnat under den spanske Habsburgmonarken. 1568 startade Nederländarna ett befrielsekrig mot Spanien som kom att pågå i 80 år. Den portugisiska kryddhandeln hade använt Antwerpen som bas för försäljningen till norra Europa. Efterfrågan på kryddor ökade och portugiserna kunde inte leverera de önskade mängderna. 1580 tog den spanske kungen över även den portugisiska kronan och som en konsekvens flyttade handeln med kryddor från Antwerpen till Hamburg och de holländska handelsmännen gick minst om ett vinstgivande arbete.

Handelsrutterna var mycket välbevarade affärshemligheter men holländaren Huygens lyckades att komma åt de portugisiska segelvägarna. Eftersom Portugal befann sig på motståndarsidan var de ett legitimt byte. En holländsk expedition skickades ut och kom tillbaka med kryddor som de gjorde en god affär på. Fler holländska expeditioner skickades ut och kom tillbaka. På andra sida av den engelska kanalen hade den brittiska drottningen Elizabeth I tagit upp kampen med det katolska Spanien och på nyårsafton 1600 hade hon gett ett engelskt konsortium monopol på handeln i Ostindien. Nu tog holländarna upp kampen på allvar och för att inte slåss inbördes gav de nederländska generalständerna det Holländska Ostindiska Kompaniet monopol på handeln på Ostindien den 20 mars 1602.

Konsekvenserna

Kompaniets tillstånd gav dem rätt att hålla en armé, föra krig, bygga fästningar, handla och missionera. Med en grundlighet som var otrolig byggde de upp utposter och handelstationer längs vägen till Indonesien som blev den holländska basen i handeln med Asien. De grundade Kapkolonin som en mellanstation för fartygen på väg fram och tillbaka till Asien. Kapkolonin kom senare att invaderas av britterna för att förhindra att Napoleon tog över den strategiska positionen på Afrikas sydspets.

Det var den mycket lukrativa kryddhandeln som holländarna var ute efter. Från Jakarta, mitt emot det strategiska Malacka, bedrev de handel framför allt kryddor men även med japaner och kineser. Kompaniet ockuperade Taiwan för att ha som bas för handeln på Kina men tvingades bort efter några år. Holländarna missionerade inte på samma sätt som portugiserna och kom därför att misstros av japanerna. Därför blev de enda som fick handla på Japan under många långa år, vilket var mycket vinstgivande. Holländarna försökte sig även på att anfalla Macau och ta staden från portugiserna. Annars var det kanske främst britterna som var de stora konkurrenterna i handeln. Tidigt slöt de båda länderna ett avtal som reglerade deras inbördes förhållanden vilket var mycket vinstgivande för båda parter. Här ska vi notera att britterna var den mindre partnern i samarbetet. Holländarna hade upp till 140 handelsfartyg och 40 krigsfartyg seglande i handeln. Den holländska handeln på Kina var kanske inte så stor men med holländarna kom också en allt ökad omfattning och fler möjligheter öppnade sig. När senare 1600-talet skulle summeras visade det sig att holländarna ensamma överglänste alla andra sjöfararnationer tillsammans när det gällde antalet inblandade människor och transporterat gods. Imponerande av ett litet land som Nederländerna. I Bakgrunden befann sig britterna som skulle komma att dominera handeln under 1700-talet och den stora explosionen på handeln på Kina.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

21 februari 1972 – Nixon besöker överraskande Kina

Bakgrunden

Antagonismen mellan britterna och det kommunistiska Sovjetunionen hade tagit en kortare paus under andra världskriget. Britterna var försvagade efter kriget och amerikanarna tog upp kampen mot Stalin och kommunismen. Även i Asien agerade USA aktivt mot kommunismen. I Kina stödde de nationalistsidan under Chiang Kai-sheks ledning mot kommunistsidan under ledning av Mao Zedong. Efter flera års inbördeskrig, och ett uppehåll under den japanska ockupationen under andra världskriget, kunde Mao 1949 till slut segra och ta makten. Nästa öppna konfrontation mellan USA och kommunismen kom i Koreakriget ett år senare. När Kina hotade att gå in i kriget trodde inte amerikanarna på kineserna men fick mycket snart ändra uppfattning när kineserna kraftfullt anföll in i Korea.

USA tillämpade dominoteorin i sitt engagemang mot kommunismen i Asien. Teorin gick ut på att om ett land föll till kommunismen så skulle de andra följa efter likt uppställde dominobrickor. Det gällde, för den fria världen, att ta kampen mot kommunismen är den dök upp. Frankrike hade efter andra världskriget återvänt till sina forna kolonier i Indokina och nu stod de mot en kommunistisk självständighets gerilla. Efter slaget vid Dien Bien Phu tappade fransmännen ork och kraft och USA tog över krigföringen. Vietnam fick hjälp framför allt från Sovjetunionen, medan Kina hjälpte till.

Sprickan i det kommunistiska blocket med Sovjetunionen och Kina började med Stalins död. Kina ansåg inte att det var självklart att världens kommunistiska centrum skulle vara i Moskva och relationerna blev allt mer ansträngda mellan Mao och Chrustjev. 1961 hade partnerskapet upphört och åtta år senare utkämpades regelrätta gränsstrider mellan de två länderna. Folkrepubliken var inte medlem i FN eller innehade en permanent plats i FN:s säkerhetsråd, det hade republiken Kina, vilket var nationalistsidans överlevare på Taiwan. Genom en resolution i Generalförsamlingen intog Folkrepubliken, Kinas permanenta plats i FN 1971. Fastlands Kina och Mao hade tagit ett steg närmare världen. Den amerikanske presidenten Nixon gjorde flera närmande till den kommunistiska världen, trots att USA fortfarande krigade i Vietnam, och förbättrade relationerna till Sovjetunionen. I hemlighet förberedde han en resa till Kina, dit han anlände 21 februari 1972.

Konsekvenserna

USA:s president stannade en hel vecka i Kina och träffade både ordförande Mao Zedong och premiärminister Zhou Enlai i flera samtal. I Shanghai presenterade länderna Shanghaikommunikén som fortfarande utgör basen för de kinesisk-amerikanska relationerna. Där förklarade länderna sina intentioner att ha normala relationer. Det skulle visserligen ytterligare sju år innan USA officiellt flyttade över sina diplomatiska relationer från Taiwan till Peking. USA har, trots att de förklarade att relationen Kina-Taiwan är en kinesisk angelägenhet, fortsatt att ha nära diplomatiska kontakter med Taiwan.

Förbindelserna mellan länderna utvecklades under åren och när Deng Xiaoping kom till makten i Kina utvecklades de ekonomiska förbindelserna allt snabbare. Utvecklingen fortgick tills dess att de kinesiska ledarna beslutade att slå ner student protesterna 1989. Relationerna försämrades tillfälligt, men är idag återställda och Kinas ekonomiska utveckling har gjort att de två länderna numera är världens ledande ekonomier. Politiskt är vi på väg tillbaka mot en värld med två supermakter, där Sovjetunionen har ersatts av Kina. Europas tillbakagång har återigen bekräftats.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

12 februari 1912 – Kejsardömet upphör

Bakgrunden

Kina blev under 1800-talet allt mer beroende av det opium som européerna smugglande in för att få silver för att kunna betala för te och porslin som de ville köpa. Européerna uppträdde allt mer aggressivt och flera krig under århundrade gjorde att västerlänningarna kunde flytta fram sina positioner samtidigt som kineserna kom på defensiven. Det tappade inflytande och inte minst kejsardynastin. Den kristna missionen hade varit mycket framgångsrik och den kinesiska kulturen kom allt mer under press. En reaktion på detta var de så kallade boxarkulturen. Den hade starka militära inslag och unga män tränade och bodde tillsammans. Deras övningar liknade boxning och européerna gav rörelsen namnet boxare. Nästan som på en beställning kom det till våldsamheter. Boxarupproret startade som en reaktion mot västerlänningar och nu tog de ut detta på att slå ihjäl människor. Lokala guvernörer stödde den kinesiska rörelsen.

Rörelsen spred sig till Beijing och stöddes i praktiken av kejsarinnan. Situationen ställdes på sin spets och utländska beskickningar beordrades att lämna Kina. Tysklands ambassadör slogs ihjäl på öppen gata och Europa tog detta som en krigsförklaring. Utländska trupper kom till Kina och slog ner upproret och gick mycket våldsamt fram mot civilbefolkningen. Den kinesiska kejsardynastin tappade ännu mer i anseende. Dynastin kunde återfå delar av anseende efter det rysk-japanska kriget 1905 då Japan såg till att Manchuriet återlämnades till Kina efter den ryska ockupationen. Samtidigt hamnade kejsaren under en ökad press att genomföra förändringar. 1908 dog han och änkedrottningen Cixi, som varit den starka kraften bakom regeringen. Reformerna genomfördes inte och 1911 bröt ett militäruppror ut. Kejsardömet avskaffades den 12 februari 1912.

Konsekvenserna

Ur revolutionens aska steg två starka krafter fram. Dels parlamentet och dels Yuan Shikais. Shikais lyckades manövrera ut parlamentet bl.a. genom ett rekonstrueringslån får västerlandet som gjorde honom ekonomisk oberoende. Yuan fortsatte med intriger och lyckades bli president på livstid. Han arbetade i hemlighet att återinföra kejsardömet. Situationen blev ohållbar och Li Yuanhong tog steget från vicepresident till president 1916. Yuan Shikais dog kort efter maktskiftet. Trots att det fanns en centralregering och att alla sa sig lyda under den så utvecklades lokala krigsherrar. Dessa hade fått sitt mandat av Yuan Shikais. De tog den reella makten och utkämpade strider med varandra.

Revolutionen 1911 hade som syfte att göra sig mer kinesiska och minska beroendet av västerlandet. Det blev tvärt om. Beroendet ökade, inte minst för de lån som gavs till olika makthavare. Kina kunde inte hävda sig i Versaillesfreden utan fick se Japan ta över de forna tyska kolonierna på det kinesiska fastlandet. Krigsherrarna kom att utmanas av en omaka koalition. Nationalist partiet Guomindangpartiet lierade sig 1924 med det nybildade kommunistpartiet. Det blev ett kortvarigt äktenskap. Ledaren Sun Yat-sen dog 1925 och ledarskapet övertogs av Chiang Kai-shek. Han gillade inte kommunisterna och 1927 avslutades samarbetet och senare samma år anföll Chiang sin forna allierade. Det var starten för det kinesiska inbördeskriget som skulle komma att pågå i 23 år. Under tiden anföll japanerna Kina och ockuperade delar av fastlandet. Andra världskriget kom och gick. Det var militära överskottsresurser som skickades till Kina och utvecklades som en kamp mellan huvudaktörerna i det Kalla kriget, med kinesiska ombud.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

4 februari 960 – Songdynastin i Kina börjar

Bakgrunden

Tangdynastin styrde Kina under nästan 300 år, från början av 600-talet till 907. Kina upplevde fred och en ekonomisk och kulturell blomstring. Det var främst handeln på den berömda sidenvägen som förde med sig influenser från andra folk från norr och väster. Även annat utbyte med omvärlden förde in rikedom till Kina. Mat var en av de saker som färdades. Nya grödor kom längs karavanvägarna och Kinas matkultur sägs han utvecklats under dynastin. Porslin var en ny produkt som tagits fram i Kina och som transporterades i motsatt riktning. Blomstringstiden varade fram till ca 750. Då träffade de västliga kineserna på de expanderande araberna. I slaget vid Talsas förlorade kineserna, inte bara slaget utan också kontrollen över Sidenvägen. Kina tappade mark till araberna i väster.

Ganska snart efter förlusten mot araberna startade ett uppror i norr och de marscherade mot kejsaren. Xuanzong vägrade tro på uppgifterna om ett uppror och tvingades fly när rebellerna intog hans huvudstad. Efter flera år lyckas kejsaren komma tillbaka. Nedgången fortsatte och runt 820 så mördas den sittande kejsaren av en eunuck. De kejsare som blev tillsatta efter detta, var det med eunuckerna välvilja. Kejsaren hade tappat sin makt. Den kvarvarande makten utmanas av uppror, intriger och maktkamper. 907 är Tangdynastins tid över och Kina hamnar i det som kallas De fem dynastierna och De tio rikena. På 50 år växlade makten i Kina mellan fem dynastier och tio riken. Songdynastin tar sin början den 4 februari 960.

Konsekvenserna

Vi kan säga att Songdynastin är en av de fem dynastierna under Kinas splittringsperiod. De börjar omgående med att ge sig på de andra dynastierna och rikena. De bygger upp sin dynasti och ger Kina ännu en storhetstid. Huvudstaden placerade i Kaifeng då de tidigare huvudstäderna låg i ruiner efter inbördeskrigen. Norra Song som riket kom att kallas försökte ge sig på den starka nordliga dynastin Liao och deras huvudstad Beijing. Det gick inte så bra och efter ett par svåra nederlag fick Song be om fred. De betalade tribut till Liao för att undvika krig. På 1100-talet lierade sig Song med Jin och drev bort Liao. Jin nöjde sig inte med Liao utan anföll även Songdynastin. Songkejsare togs tillfånga men hans son flydde och etablerade en ny huvudstad i Hanhzhou i södra Kina. Detta kom att kallas det södra Song.

Det var inte bara krig under Songs tid vid makten. Kina utvecklade flera av de uppfinningar som de är kända för; krut, kompassen, boktryckarkonsten och papperspengar. Det kom till en rad nya uppfinningar, skottkärran, stenkol, koks och inte minst ett bra roder. Det senare som en del i den ökande handeln via oceangående fartyg. Skatten på handel var låg och handel uppmuntrades. Arabiska köpmän hade etablerat sig i kinesiska kuststäder och som drev utbytet av varor. Nya grödor kom till Kina via handeln, bl.a. ett annat ris som klarade det kinesiska klimatet bättre än de tidigare. Även Song dynastin fick ett slut. På de inre asiatiska stäpperna utvecklade mongolerna sin stridskonst och de intog Kina. Först det nordliga Jin och sedan pressade de på Song. 1279 var Songdynastins era över och den mongoliska Yuandynastin hade etablerat sig.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

11 januari 1851 – Taiping upproret startar

Bakgrunden

Qing dynastin hade tagit makten i Kina 1644 när de plundrade Peking och den siste Ming kejsaren begick självmord. Under Qing dynastin upplevde Kina en kulturell blomstring. De upplevde också ett ökat tryck från européer om handeln med Kina. Jesuiterna hade haft ett stort inflytande under Ming dynastin men med nya grupper av missionärer kom katolska kyrkan på kant med den kinesiske kejsaren som först förbjöd katolicismen och sedan utfärdade dekret om dödstraff för den som bekände sig till kristendomen. Militärt var Qing dynastin inte särskilt framgångsrik. Vid 1700-talets slut var också Qing dynastins högperiod över och dynastin började sakta dala.

Efter Napoleonkrigen 1815 sågs Kina som en jättemarknad för de europeiska varorna. Kriget har satt fart på den industriella tillverkningen av varor efter att den industriella revolutionen startat i Storbritannien under senare delen av 1700-talet. Situationen i Kina förändrades. Krigen mot européerna förlorades regelmässigt. För att kunna handla på Kina exporterade britterna opium från Indien, fick betalt i silver som de sedan kunde använda till att köpa porslin och te. Opiummissbruket var allmänt spritt och blev ett socialtproblem för det kinesiska samhället. Det inträffade naturkatastrofer och det var en omfattande missväxt. Qing dynastin kallas också Manchu dynastin och kejsaren sågs inte av alla kineser som en riktig kines. Det fanns spänningar mellan kineserna och deras härskare. I Guizhou provinsen, ett hundra tal mil åt nordväst från Macau och Hong Kong, fanns en man som hette Hong Xiuquan. Han startade Taiping upproret mot kejsaren den 11 januari 1851.

Konsekvenserna

Hong Xiuquan var en kristen konvertit och hävdade att han var Jesus bror. Han utropade Taipings gudomliga kungarike. Det som från början varit kanske 10 000 soldater växte snabbt till en armé på kanske en halv miljon man. De drev bort kejsarens armé från sina områden. Hong förbjöd allt som var fel i det kinesiska samhället; slaveri, opiumbruk, fotomlindning på flickor m.m. Han blev också allt mer upptagen av sig själv och styrde endast med skriftliga meddelande. Det uppstod ett maktvakuum som andra ledare för upproret kunde utnyttja.

1860 försökte det gudomliga kungariket återigen ta till offensiven mot kejsaren. Kejsaren hade under tiden omorganiserat sin armé för att bättre klara av kriget mot upprorsmakarna. Hong försökte flörta med de européerna som fanns i Kina, men dessa var kallsinniga och förhöll sig neutrala. 1860-61 anfölls Shanghai. Nu var européerna inte längre neutrala utan ställde sig på kejsarens sida, med sina moderna vapen och resurser. Upprorsmännen förlorade och det var slutet på deras framgångar. Kejsarens armé gick på offensiven och 1864 anfölls och intogs Hongs huvudstad Nanjing. Alla upprorsmakare avrättades när staden föll. Hong själv dog ett par dagar innan av matförgiftning. Det fanns fortfarande upprorsarméer kvar och dessa jagades fram till 1871 när den sista armén var förintad. Taiping upproret var en av världens blodigaste inbördeskrig i historien och mellan 20-30 miljoner människor beräknas ha fått sätta livet till. De grundläggande problemen i det kinesiska samhället, som Hong faktiskt försökte göra något åt, förändrades inte. Det utländska inflytandet ökade, liksom opiummissbruket och Qing dynastin försvagades hela tiden. Boxarupproret runt sekelskiftet 1900, var ett försök att bli av med det utländska inflytande och till slut 1912 föll Qings kejsardynasti.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

1 januari 1958 – Det stora språnget inleds

Bakgrunden

Folkrepubliken Kina hade utropats den 1 oktober 1949 av kommunistpartiets ledare Mao Zedong. Kinas ekonomi var byggt på jordbruket och hade drabbats av andra världskriget härjningar och det inbördeskrig som återigen blossade upp efter slutet på kriget mot Japan. Vid den kinesiska östkusten utbröt 1950 ett inbördeskrig i Korea. FN, under USA:s ledning kom till undsättning och pressade de kommunistiska Nordkorea norrut. Kina varnade USA att gå för långt och till slut anföll Kina. Koreakriget kom att pågå i fyra år och var en mycket tung ekonomisk börda för det redan hårt ansträngda Kina. Kina blir USA:s fiende och kineserna vänder sig till Stalin och Sovjetunionen. De är officiellt allierade och Kina får hjälp men det är ett förhållande av ömsesidig misstro.

Stalins död och Chrustjevs avslöjande på den 20:e partikongressen öppnar en ny spricka mellan länderna då Mao öppet tar ställning för Stalin. Samtidigt ser kineserna hur Sovjet har kommit ifatt och leder utvecklingen i rymden. Det är alltså möjligt att konkurera och gå förbi de kapitalistiska makterna i väst. Kina som fortfarande är helt och hållet beroende av sitt jordbruk ser möjligheter att bli industrialiserat och att gå förbi ledande industrinationer. Mao och Zhou Enlai förbereder en femårsplan som ska ta Kina från ett jordbrukarsamhälle till modernt industrisamhälle. Samtidigt så är relationen till Sovjet på upphällningen och det går så långt att det sker en brytning. Det stora språnget, in i industrisamhället, inleds den 1 januari 1958.

 

Konsekvenserna

Det stora språnget var från början till slut, ett misslyckande. Kanske vi ska sträcka oss till att grundtanken var god. Maos idé var att ersätta bristen på kapital för att investera i industrin med de undersysselsatta arbetarna i jordbruket. Det stora språnget var inte bara en satsning på industrin, det var också en storsatsning på att öka effektiviteten i jordbruket, för att kunna försörja industriarbetarna. Redan hösten 1958 kunde de första tecknen på vilket håll utvecklingen var på väg att skönjas. Skördarna minskade. Entusiastiska partifunktionärer hade i en överambition rapporterat in önskeresultat om skördarna. Det resulterade i att bönderna fick lämna ifrån sig mer av sina skördar än de hade råd med. Befolkningen på landsbygden började svälta. Uppskattningar säger att mellan 15-40 miljoner dog på grund av satsningen. Det finns rapporter om att nitiska partifunktionärer misshandlade människor till döds för att de inte kunde leverera in sina kvoter.

Den andra delen var satsningen på att gå ifatt den brittiska stålproduktionen på tio år. För att klara av detta så byggdes det masugnar i varje folkkommun och det tillverkades stål i stort sett över allt. Kvalitén blev så låg att det inte gick att använda till någonting och resurserna som användes gjorde att andra, samhällsviktiga funktioner inte blev gjorda. Redan 1961 fick det stora språnget ställas in och Kina fick ta ett steg tillbaka. Arkitekterna bakom det stora språnget fick kritik. Mao ställning blev inte längre lika självklar och det kom andra ledare som framförde kritik och kunde ta åt sig mer av maktens kaka. En av dessa var Deng Xiaoping. Sakta kunde Kinas jordbruk och industri återhämta sig och ordförande Mao planerade sitt nästa drag. Han startade kulturrevolutionen 1966 för att göra sig av med sina motståndare om makten. En av dessa var Deng som föll i onåd och deporterades internt i Kina. Han skulle komma tillbaka till makten igen, några år innan Mao dog.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

10 november 1965 – Kulturrevolutionen inleds i Kina

Bakgrunden

Mao Zedong hade tagit sig fram till ledningen för kommunistpartiet, blivit av med uppdragen men hade under den långa marschen 1934-35 tagit sig tillbaka till maktens centrum. Kommunistpartiet hade slutit en omaka fred med fienden Chiang Kai-shek och nationalistpartiet mot den gemensamma fienden Japan, under andra världskriget. 1945 slutade världskriget och inbördeskriget återupptogs. Fyra år senare var det över och det av USA stödda nationalistpartiet hade flytt till Taiwan. Mao kunde utropa Folkrepubliken Kina i Beijing.

Det av krig härjade landet var ett jordbruksland och de knappa resurserna satsades på ett krig i Korea mot FN och med USA i spetsen. USA var fienden även för Kinas allierade Sovjetunionen. Kina fick mycket hjälp av sovjetiska experter på flera områden, bl.a. kärnteknik. Mao ansåg att Kina behövde egna kärnvapen efter en kortvarig väpnad konflikt med Taiwan och USA 1954-55 om några öar i Taiwansundet. Händelsen har kommit att kallas för den första Taiwansundskrisen. Under 1950-talet tog Sovjetunionen ledningen i kapplöpningen i rymden, det var möjligt att konkurera och gå förbi västvärlden. Mao och kineserna såg möjligheten i att själva komma ikapp väst och satte upp ett ambitiöst mål att nå och överträffa Storbritanniens stålproduktion inom 10 år. 1958 inleddes det stora språnget, en satsning på att effektivisera jordbruket och få igång industrin. Det blev ett misslyckande och projektet fick avbrytas i förtid. Maos satsning fick kritik och andra krafter inom kommunistpartiet kunde ta en del av ordförande Maos makt. Han bidade sin tid och kunde släppa loss kulturrevolutionen när Yao Wenyuans publicerade sin artikel ”Om den nya historiska Pekingoperan” den 10 november 1965.

Konsekvenserna

You Wenyuan ingick i de fyras gäng. Den mest kända i gruppen var Jiang Qing, ordförande Maos fjärde fru. Det finns flera förklaringar till kulturrevolutionen i Kina. Mao hade tappat makt till andra krafter i den kinesiska ledningen. Genom att starta kulturrevolutionen kunde han manövrera ut dessa element från maktens centrum. Maos misslyckande med det stora språnget hade fört fram mer marknads liberala politiker. Deng Xiaoping är den mest namnkunnig av dem som revs ner från maktens piedestaler och placerades i förvisning inom Kina. Genom att upprepa sitt mantra om ständig revolution och predika en återgång till de sanna kommunistiska värdena kunde Mao legitimera sina handlingar. Det är här som de fyras gäng kommer in. Det finns en stark koppling mellan dem och Mao och genom att utnyttja gruppen kunde Mao sitta som spindeln och styra händelserna. Personkulten runt Mao drevs till nya höjder.

En annan förklaring till framgångarna för de fyras gäng är att Mao hade börjat bli äldre och senil. Gruppen kunde därmed sköta en del av den makt som Mao fortfarande hade i sin formella hand. Mao kunde 1969 deklarera att kulturrevolutionen officiellt var över men i praktiken fortsatte den en bit in på 1970-talet. Som en historisk epok kan vi räkna den fram till Maos död 1976. Deng Xiaoping kom strax innan Maos död tillbaka till det politiska finrummet och kunde återigen ta makten i Kina. Därifrån kunde han se till att de fyras gäng blev ställda inför rätta för sin del i kulturrevolutionen. Kina drabbades hårt av den politiska och sociala oro som revolutionen innebar. Det var återigen ett misslyckande från ordförande Mao. Likt det stora språnget så var det ekonomiskt dyrbart för landet och befolkningen. Med Maos död kom det att blåsa andra ekonomiska vindar i det stora landet i öst.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

30 oktober 1644 – Qingdynastin grundas i Kina

Bakgrunden

Ming dynastin hade kommit till makten i Kina 1368. Den nya dynastin hade tagit utvecklingen framåt med stora steg och nyfikenheten på omvärlden var stor. Zheng He skickades ut på expeditioner på haven för att bevara kontakter med gamla vänner och finna nya bekantskaper. Han besökte även Mombasa i Östafrika. Sedan vände sig Kina inåt och avskärmade sig från omvärlden. Den västerländska ankomsten till Asien var inte särskilt uppskattad, bl.a. hade affärsmän dålig status. Handeln lämnades till små enklaver långt från Beijing. Staden hade återigen blivit huvudstad efter att flyttas till de södra delarna av landet. Ming Kina gled in i en lång nedgångsperiod.

Vasallen till Ming Kina, och Kungen av Manchuriet, valde 1616 att grunda en egen dynasti; Jin. Via namnet kunde kejsaren göra anspråk på att vara arvtagare till en dynasti Jin som regerat 500 år tidigare. På något årtionde hade han lagt under sig hela det område som kallas Manchuriet. Hans son, Hong Taiji blir 1626 kejsare i Manchuriet och tio år senare ändrar han namnet till Qingdynastin. Qing och Ming krigar regelbundet med varandra, även i Korea, som av tradition, och tacksamhet haft starka band till Ming.

I Peking blev det kejserliga hovet allt mer extravagant. Skatterna som krävdes av bönderna blev en riktig börda. Det bröt ut hungerkravaller och uppror i olika delar av landet och de marscherade mot kejsarens huvudstad. 1644 plundrades Beijing av ett bondeuppror. Kejsaren dödade sin familj innan han tog livet av sig för att inte falla i fiendens händer. Ledaren för upproret utropade Shundynastin. Qing trupperna gjorde en överenskommelse med en fiende generaler och kunde storma Beijing, driva Shubkejsaren på flykten och utropa Qingdynastin den 30 oktober 1644.

Konsekvenserna

Det skulle dröja nästan 40 år innan Kina var helt i händerna på den nya dynastin. Jesuiterna kom att utöva ett stort inflytande på de första kejsarna i Qing Kina. De var med och strukturerade om landet. Först förändrades det religiösa landskapet i Kina när kristendomen fick lov att utövas fritt. Handeln fick ett riktigt uppsving under 1700-talet. Kineserna hade mycket varor som européerna ville ha, bl.a. te och porslin, men européerna hade få saker som kineserna önskade. Vad de riktigt ville ha var silver. Världen kanske inte brandskattades på silver men det uppstod en brist. För att komma åt kinesiskt silver började britterna odla opium i Indien som de smugglade till Kina. De fick betalt i silver och för metallen kunde de handla de varor de ville ha.

Qing storhetstid var 1700-talet. De förde många krig med grannländerna, framför allt mongolerna. De många krigen och upproren skapade en svår situation där det blev svårare att driva in skatter och Kina drabbades av en nedgångsperiod under 1800-talet. Det stora inflödet av opium skapade ett land av narkotika missbrukare och när det försökte stoppa opiumet hamnade de i krig med britterna i både första och andra opiumkriget under 1800-talet. Tillslut föll dynastin samman när den siste kejsaren avsattes 1912.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.