9 november 1989 – Berlinmuren faller

Brandenburger Tor i Berlin efter att muren har fallit. Muren gick vid monumentet som låg lite i ingemansland på den Östtyska sidan.

Bakgrunden

Positionen mellan de båda tyska staterna var ansträngda under större delen av det Kalla kriget och en av stötestenarna var Berlinmuren. Under slutet av 1960-talet blev den förre borgmästaren i Berlin, Willy Brandt, förbundskansler i Västtyskland. Brandt började med ett försiktigt närmande till Östtyskland, de så kallade Ostpolitiken, i en anda som stämde med den rådande avspänningen. Politiken fick ett abrupt slut när det visade sig att en av Brandts nära medarbetare, Günther Guillome var östtysk agent.

1970-talet kom att präglas av det amerikanska misslyckandet i Vietnam och den stukade självkänsla som landet i väster upplevde. Ronald Reagan kom till makten 1981 och påbörjade en kraftig upprustning av den amerikanska krigsmakten. Det Kalla kriget gick in ett nytt kallt skede. Den sovjetiska ekonomin tålde inte mer militärutgifter och det blev svårare för ledningen i Moskva att hålla kontrollen över Östeuropa. Den nye Sovjetledaren Michail Gorbatjov skickade ut nya signaler från Moskva om Perestrojka och Glasnost. Järnridån hade börjat rosta och den första sprickan kom i Ungern där regeringen beslutade att riva taggtrådshindret mot Österrike eftersom de inte hade pengar att rusta upp staketet eller att bygga ett nytt. Ur denna öppning strömmade östtyskar, i tusental, över till väst och ett garanterat medborgarskap i Västtyskland.

I Östtyskland demonstrerade människor i Dresden varje vecka och det ledde fram till en situation där en konfrontation med beväpnad folkpolis verkade oundviklig. Det östtyska kommunistpartiets generalsekreterare Erich Honecker vägrade in i det sista att se den förändring som hade skett. Han tvingades avgå. Gorbatjov ville inte sätta in ryska trupper som skett i Ungern och Tjeckoslovakien tidigare, och protesterna fick fortsätta. Regeringen i Östberlin gick ut med ett pressmeddelade, att de hade beslutat, att öppna gränsposteringarna. Detta kunde ses direkt i TV-nyheterna den 9 november 1989.

Konsekvenserna

Det var vanliga östtyskar som tvingade gränsvakterna att öppna gränsposteringarna samma kväll och människor vällde över gränsen, in i Västberlin. Det var en blandning av glädje över att muren som skilt tyskarna åt, efter 28 år, äntligen fallit, och en viss återhållsamhet, var det verkligen sant?

Det blev bråda tider för ledarna i de båda tyska staterna och hos segrarmakterna från andra världskriget. Snabbt kom frågan om en tysk återförening på dagordningen och för det krävdes ett fredsavtal efter kriget 45 år tidigare. De så kallade fyra plus två förhandlingarna startade. Det gällde bland annat att ge Polen garantier att deras gränser inte skulle ändras. Efter intensiva samtal kom till slut ett fredsavtal som banade väg för den tyska återföreningen knappt ett år efter murens fall.

Muren var symbolen för det kommunistiska väldet och förtrycket i Europa. Hela Östeuropa omvandlades hösten 1989 från kommunistiska diktaturer, till olika former av demokratier. I de flesta fallen oblodigt som sammetsrevolutionen i Prag, till blodiga revolutionen, som i Rumänien där Nicolae Ceausescu avrättades framför TV-kamerorna efter en summarisk rättegång. Annars var Östeuropas frigörelser relativt befriade från våld med tanke på hur mycket våld som regimerna i öst hade brukat mot sina egna medborgare.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.