5 april 1242 – Slaget på sjön Peipus

Bakgrund

Den tyska orden grundades 1190 under det tredje korstågets belägring av Acre i dagens Libanon. Efter kortåget slog sig orden ner i dagens Ungern men spänningarna gentemot den ungerska kronan blev så starka att riddarna fick flytta på sig. 1225 erbjöds de land i östra Preussen. Runt 1230 kom kortågen mot de hedniska stammarna i Preussen igång på allvar. Expansionen österut fortsatte liksom ett gradvis övertagande av Baltikum. 1240 kunde de inta Pskov som var en del av Novogord riket.

Novgorod rikets huvudstad var staden Novgorod som ligger knappt 20 mil söder om Sankt Petersburg och knappt 20 mil öster om Pskov. Novgorod var pressat från flera håll. Från öster kom Batu Khan, som 1238 – 1240 attackerade de ryska områdena. Pskov och Novgorod var i stort sett de enda städer som undkom den mongoliska plundringen. I väster försökte svenska trupper under biskop Tomas från Åbo kapa åt sig land. Biskopen ersatte Birger Jarl som åkt hem för sin sons födelse. Litauerna hade börjat härja i de södra delarna av riket. Folkförsamlingen i Novgorod hade kommit på kant med härskaren Alexander Nevskij som de landsförvisat. När den tyska orden trängde vidare och hade patruller på tre mils avstånd från huvudstaden bad folkförsamlingen Alexander, att komma tillbaka.

Alexander kom tillbaka och rensade upp. Han fick förstärkningar och återtog Pskov. I Lettland samlade den tyska orden en här och började marschera mot sjön Peipus för att skära av Alexander. Försvararna fick höra om de tyska planerna och ilade till Peipus östra strand. Där ställde de upp och väntade på riddarorden som kom och ställde upp för strid den 5 april 1242.

Konsekvenser

Riddarna var klara för en attack mot novgorodborna. Tyskarna ställde upp i en äldre stridformation som kallas för svinfylking. I stort sett går den ut på ställa upp i en stor trekant och låta spetsen attackera rakt in i fienders linjer. Den är effektiv om det blir ett genombrott, men den är mycket sårbar för flankattacker. Svinfylkingen är på många sätt lik det tyska blixtkrigs taktiken som användes 700 år senare. De tunga riddarna red an mot den ryska linjen och de två arméerna brakade ihop i strid. Anfallarna var inledningsvis framgångsrika och lyckades göra mindre genombrott. Det är då Nevskij sätter in sina flanker och besegrar motståndaren. Ordensbröderna flyr tillbaka över isen mot säkerheten på andra stranden. De förföljs av försvararna alla de sju kilometrarna till den estniska sidan av sjön. Segern är total. Fred kunde slutas senare samma år. För Ryssland var det en viktig seger. Svårigheterna i öster mot mongolerna och städerna i ruiner kunde balanseras mot en säkrare västgräns. En gräns som i allt väsentligt än i dag utgör gränsen mellan den ryska ortodoxa kyrkan och romerska katolska kyrkan.

Nu tar inte konflikten mellan Novgorod och den tyska orden slut där. Orden tar på allvar i tu med de hedniska stammar som finns i östra Preussen. Kanske ska vi komma ihåg att Preussen sträckte sig fram till ungefär dagens Kaliningrad, då det tyska Köningsberg. Det är blandad framgång och de stammar som underkuvats gjorde regelbundet uppror. 1259 och 1267 går återigen orden och Novgorod i strid med varandra, denna gång i och om Baltikum. Strandstaterna på Östersjöns östra sida kommer att få se mycket strid på sina områden. Tyskar, danskar, svenskar, ryssar och polacker kommer alla att göra anspråk på området och ta med sig militären för att framhäva sin överhöghet.