31 augusti 1980 – Polen får en fri och oberoende fackförening

Porten till Leninvarvet i Gdansk som blev världskänd 1980 när varvsarbetarna krävde förändringar.

Bakgrunden

Det var sovjetledaren Leonid Brezjnev som skrev under ESK-avtalet i Helsingfors vilket gjorde att fler människor i östländerna såg en möjlighet till förbättringar, förändringar och frihet. Charta 77 i Tjeckoslovakien var en sådan yttring. Under Brezjnevs ledarskap, fram till 1982, kom också en ekonomisk stagnation och en allt mer utbredd korruption.

Förste juli 1980 infördes kommersiella priser på mat i Polen och det kom att utlösa en våg av protester. I mitten av augusti lade arbetarna på Leninvarvet i Gdansk ner arbetet och de krävde bl.a. rätten att bilda fria fackföreningar. Fackföreningarna var, sedan länge, en del av kommunistpartiets maktmonopol. Efter förhandlingar mellan regeringen och arbetarna godkändes avtalet den 30 augusti. Lech Walesa ställde sig vid porten till Leninvarvet och sa, “Vi har nu en fri och oberoende fackförening” det var den 31 augusti 1980.

Konsekvenserna

Världen väntade med oro på den sovjetiska reaktionen. I Ungern och Tjeckoslovakien hade frihetsyttringarna medfört en invasion och ett slut i våld. Särskilt oroande var att Sovjetunionen som under hela 1970-talet satsat stort på att vinna u-länderna för sin sak, invaderat Afghanistan, med hänvisning till Brezjnevdoktrinen.

Det sovjetiska ledarskapet valde en annan linje. Det blev den polske generalen Jaruzelski som, enligt egna uppgifter, räddade Polen från en sovjetisk invasion och enligt andra blev den sovjetiska invasionen, tog makten i landet. Jaruzelski införde undantagstillstånd och förtryckte frihetsyttringar i allmänhet och Solidaritet, som den fria fackföreningsrörelsen kallades efter det formella bildandet den 17 september 1980, i synnerhet. Trots förtrycket strejkade arbetarna i omgångar och den polska statsledningen misslyckades med att förtrycka Solidaritet.

I Vatikanen hade en ny påve med polskt ursprung valts, Johannes Paulus II. Polackerna var av tradition starkt troende katoliker och det hade inte kommunisterna lyckats förhindra. Påvens roll under den här tiden är delvis oklar men den katolska kyrkan stod aktivt på Solidaritets sida och det finns goda skäl att anta att påven inte var omedveten om detta.

I Sovjetunionen kom ledarbytena i snabb takt. Det förre KGB chefen Andropov ersatte Brezjnev och en försiktig reformpolitik inleddes. Andropov ersattes efter något år av Tjernenko som återgick till en mer konservativ politik men 1985 kom en i sammanhanget ung reformvän, Michael Gorbatjov, till makten. Hans talade om perestrojka, omdaning och glasnost, islossning.

Förändringarna i Sovjetunionen underblåste de frihetssträvanden som fanns och det blev svårare för Jaruzelski att behålla förtrycket av sin befolkning och han tvingades till förhandlingsbordet. I juni 1989 kunde polackerna gå till val och anti-kommunistiska kandidater vann en förkrossande seger. Året efter, 1990, blev det helt fria presidentval och Lech Walesa, ledaren för Solidaritet och den som 10 år tidigare stått på Leninvarvet i Gdansk och ropat ut att nu hade de fri fackförening, blev nu president för sitt land.

Solidaritets framgångar under 1980 och åren av förtryck gick inte obemärkta förbi inom östblocket. Det blev en vägvisare för flera länder och frihetssträvande i en allt mjuknade hållning.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

PersResor har besökt Leninvarvet i Gdansk.