30 november 1939 – Sovjetunionen inleder finska vinterkriget

Bakgrunden

Finland var en del av Sverige fram till 1809 då landet erövrades av Ryssland. 1917 blev landet självständigt efter den ryska revolutionen, men det dröjde till 1920 innan avtalet i Tartu reglerade gränsdragningen. Förhållandet mellan Finland och Sovjet var frostigt och 1932 slöts ett icke-angrepps avtal men de diplomatiska förbindelserna fortsatte att vara kalla.

I slutet på 1930-talet hade Stalin säkrat makten och började försöka återta de gamla tsarryska områdena. Attityden mot Finland hårdnade, inte minst för att Leningrad befann sig i ett utsatt läge, nära den finsk-sovjetiska gränsen. 1938 inleddes förhandlingar om säkerhetsläget men finnarna var kallsinniga till de ryska förslagen. Förhandlingarna drog ut på tiden och i augusti 1939 kommer Molotov-Ribbentrop pakten. I ett hemligt tillägg får Sovjetunionen Finland i sin intressesfär och där med är finnarnas öde beseglat.

I september invaderade Sovjet Polen och de baltiska länderna tvingades till underkastelse. 5 oktober inbjuds en finsk delegation till Moskva för förhandlingar. Sovjet framförde långt gående krav på gränsjusteringar, landavträdelse och hyresavtal av finsk mark. Det skulle innebära att det finska gränsförsvaret av Kareliska näset skulle monteras ner och Finland ligga oskyddat. Ett par finska kompromissförslag presenteras men förhandlingarna bryter samman i slutet av oktober. Kriget ligger i luften och båda sidorna mobiliserar. Den 26 november hävdar Sovjet att finskt artilleri har dödat sovjetiska gränsvakter. Finland tillbakavisar bestämt de ryska anklagelserna och Sovjetunionen överfaller sin granne den 30 november 1939.

Konsekvenser

Trots en materiell och numerär överlägsenhet kör det ryska anfallet snabbt fast och övergår i en katastrof. Finnarna skördar stora framgångar med sina vinterutrustade skidpatruller och sin gerilla taktik som tillfogar den röda armén enorma förluster. Den sovjetiska armén är kraftigt försvagad av Stalins utrensningar av officerare under 1930-talet och förberedelserna och ledningen av kriget är urusel.

Ryssarna lär sig snabbt av sina misstag. Timoshenko utses till befälhavare och nya trupper förs fram och när förberedelserna är klara går armén till förnyat anfall den förste februari. Anfallet är tungt och den finska försvarslinjen Mannerheimlinjen viker när ryssarna kan köra fram sina stridsvagnar över de frusna myrarna. Finland tvingas till förhandlingar och på hårda villkor slutar kriget den 13 mars 1940.

Hitler studerade noga den ryska krigsinsatsen och kom till slutsatsen att det var en svag motståndare och 1941 gick han till anfall mot sin forne allierade. Finland såg sin chans till revansch och lierade sig med Tyskland för att ta tillbaka förlorade områden. Finland deltog inte i belägringen av Leningrad som tyskarna inledde 1941. När röda armén gick på offensiven tvingades Finland återigen be om fred, återigen på hårda villkor. Finnarna fick jaga ut tyskarna innan andra världskriget var slut för deras del.

Finland betalade ett mycket högt pris för sitt deltagande, 90 000 döda, 400 000 internflyktingar och enorma skadestånd till Sovjetunionen, men finnarnas mod och beslutsamhet väckte beundran i en hel värld.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Andra världskriget.