29 september 1560 – Gustav Vasa avlider

Bakgrunden

Det var Danmark, som med sitt läge till kontinenten, var det ledande landet i Norden. Under medeltiden anses det att norden förenades i personalunion som varade i över hundra år. Den svenska adeln var splittrad inbördes, när den danske kungen ställde till med det som vi känner som Stockholms blodbad. Gustav Erikson Vasas far avrättades och Gustav själv togs som gisslan till Danmark. Han lyckades rymma och med Lübecks pengar och bönderna i Dalarna till sin hjälp kunde han göra uppror och kasta ut dansken. Den 6 juni 1523 red han som nyvald kung in i huvudstaden Stockholm.

Gustav Vasa var en monark av sin tid. Det var i övergången från ett feodalsamhälle till en penningekonomi som pågick. Kungens makt ökade på adelns bekostnad och Vasa arbetade hårt för att bygga upp en stark svensk central statsmakt. Ett svårt projekt i det regionalt splittrade Sverige. Centralmakten byggde på skatter och pengar som kunde avlöna knektar och fogdar som var lojala mot kungen. Lika hårt arbetade han för att göra Sverige till ett arvkungadöme istället för att välja kung såsom skett i ”eveliga tider”.

Vasa förde en hård politik och även om han inte läst Machiavellis bok Fursten så praktiserade han dess innehåll. Vasa lämnade efter sig ett mycket starkare Sverige, finansiellt och militärt, än han tog över när han efter 27 år på den svenska tronen avled den 29 september 1560.

Konsekvenserna

Kungens äldste son Erik tog över som Sveriges förste renässansfurste. Erik led av galenskap och hans båda bröder Johan och Karl såg till att han blev inspärrad, och där avled han senare. Det är ett historiskt spörsmål, dog han av sig själv eller förgiftades han med arsenik i ärtsoppan. Kanske vi i framtiden kan få fram ännu bättre metoder att ta reda på vad som hände men nu finns inga säkra bevis. Det blev Johan som tog över den svenska tronen. Han gifte sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica, med vilken han hade sonen Sigismund. Johan III som till skillnad från sin far var katolik började återinföra den katolska kyrkoordningen igen efter att hans far gjort landet protestantiskt och tagit den katolska kyrkans rikedomar i beslag.

Sverige hade under Gustav Vasas fört en mycket försiktig utrikespolitik. Redan tre år efter hans död hade svenskarna gett sig in i Baltikum. Det allt svagare tyska orden lämnade efter sig ett maktvakuum som både svenskar och polacker ville fylla. 1563 började det Nordiska sjuårskriget. Sverige flyttar fram sina positioner i Baltikum och det blir ett allt mer komplicerat förhållande mellan Polen och Sverige, där de båda länderna var väldigt olika varandra.

När Johan III dör 1592 ställer han sin son Sigismund inför stora problem. Sigismund är katolik, för att kunna hävda den polska tronen. Han tillbringar sin tid i Polen. Polen och Sverige har olika intressen i Baltikum. Sverige förklarar sig var protestantiskt. Det är inte otänkbart att det var Johans III:s bror Hertig Karl, som ligger bakom det beslutet. Det kommer på sikt att öppna vägen för Hertigen själv och makten över landet. Det drar ihop sig till konfrontation.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.