26 oktober 1875 – Jonsereds missionsförsamling grundas

Jonsereds Missionskyrka.

Bakgrunden

Under medeltiden kom kristna missionärer till det asatroende Norden från i första hand Tyskland. I debatten om Sveriges vagga, så spelade kyrkan förmodligen en betydande roll. Blev Sverige Sverige från Uppsala eller är det västgötaskolan som är mer sanningsenlig? Källäget är besvärligt med sporadiskt material och motstridiga uppgifter från århundradena runt sekelskiftet 1000. När kristendomen slår igenom, kan vi relativt väl belägga, inte minst genom runstenarna. Jellingestenen i Danmark är ett lysande exempel på hur en ristning kan berätta om kristnandet av ett land. Vi gissar en del och det är kanske inte en alltför djärv gissning att i ett valkungadöme, förkom det strider mellan olika tronpretendenter. Det gällde för varje kung att legitimera sin makt. Ofta skedde det med ett raskt svärd och en motståndare ett huvud kortare. Myterna kring Mora sten i Uppland och kungens Eriksgata i de gamla landslagarna berättar en del av historien.

I ett naturasamhälle bygger makt på förmågan att föda sina trupper, eller skapa allianser. Ytterligare ett sätt är att hitta något som är större än vardagen. I kyrkan kunde makten hitta en bundsförvant som stod för en högre makt och kyrkan fick en bundsförvant som på det politiska planet som främjade kyrkans rätt till själarna. Makt och kyrka ingick en ömsesidig allians. Detta kan vi inte helt belägga, därtill finns det inte tillräckligt med källor men det är ett scenario som inte är ologiskt. Samtidigt faller lite av diskussionen om var Sverige blev Sverige. Kanske är svaret att Sverige blev Sverige när Sverige blev kristnat.

Den ursprungliga katolska kyrkans sätt att utöva sin tro kom att ifrågasättas av Martin Luther. Kyrkan hade börjat intressera sig för kungens domäner och kungen för kyrkans område. Makten kampen hårdnade. Investiturstriden om rätten att utse kyrkliga ämbeten var en del. I Sverige såg Gustav Vasa fördelarna med att slippa styras av påven i Rom och Sverige blev protestantiskt. Kungen fick en större kontroll över kyrkan och kunde använda predikstolarna som propagandacentraler. Under 1800-talet utmanades statskyrkans roll. Det blev fler som blev mer medvetna och frikyrkorörelsen kunde vinna mark. En fri kyrka som byggde på frivilligt medlemskap. Inte sällan pådrivna av nytänkande präster inom statskyrkan.

Det lilla industrisamhället Jonsered fick en ny brukspredikant 1864, Kristian Torin. Torin var bördig från Halland och hade vid femton år ålder blivit frälst och var personligt troende. Torin kom tidigt i kontakt med den nyandliga pietiströrelsen som betonade omvändelsen till en kristen tro, bibelläsning och ett rikt böneliv. Det fanns lekmanna predikanter eller läsarpräster. Sammankomster skedde på andra tider än söndagsförmiddags gudstjänst i statskyrkan. Teorin utbildade sig till präst i Uppsala efter att ha haft ett samtal med en av förgrundsfigurerna inom pietismen, C O Roseinus. I Uppsala slöt han sig till en krets med andra pietister där en av dem var P P Waldenström. Torin gick inte i den vanliga fåran, han levde sin kristna tro i vardagen. Han startade söndagsskola, han höll nattvard hos troende vänner och utbildade lärare till söndagsskolan. Jonseredsprästen hamnade lite på kant med det kyrkliga etablissemanget. Torin gick i enlighet med sin övertygelse om den kristna torn och var drivkrafterna bakom en ny frikyrkoförsamling på bruksorten. Han ordnade en sammankomst och Jonsereds missionsförsamling grundades den 26 oktober 1875.

Konsekvenserna

Liksom Torin så kom Waldenström mer och mer ur fas med svenska kyrkan och deras präster. Tre år efter att Jonsereds Missionsförsamling bildades var Waldenström med och grundade Svenska Missionsförbundet. Det var inte det första frikyrkoförbundet. Baptistsamfundet hade bildats 1857 med tydliga influenser från i första hand USA. Statskyrkan och myndigheter gick hårt åt de tidiga baptisterna. Både Baptistsamfundet och Missionsförbundet har idag gått upp i Equmeniakyrkan. Det verkar så här långt efteråt som det var starka människor som drev på utvecklingen. Frikyrkorörelsen är en del i den svenska folkrörelsetraditionen, där nykterhets-, idrotts- och fackföreningsrörelsen är andra delar. Det var här som industrialismens arbetare samlades och det var här som de fick sin demokratiska fostran. Om fackföreningarna och arbetarrörelsen utmanade den rådande ekonomiska makten så utmanade frikyrkorna den kyrkliga makten. Frikyrkorna var antagligen mer accepterade av bolagsledningen i ett litet bruksamhälle, de gör inte uppror. Inte heller nykterhetsrörelsen och idrottsrörelsen. Tvärt om de ger på sikt friskare arbetare. Det var kanske inte uppenbart men den demokratiska fostran la i sin tur grunden för kraven på lika rösträtt. När detta väl kom så fanns det en befolkning och det fanns nya ledare som skolats i att hantera maktfrågor. Ur denna djupa tradition kan vi idag skörda frukterna av ett i många stycken välfungerande samhälle. Tittar vi över världen och jämför så framstår Sverige som ett udda land, där normen är något helt annat än som finns här.

Missionsförsamlingen i Jonsered tog arbetet på allvar. Medlemmarna samlades hemma hos varandra och höll sina sammankomster. Redan 1889 bildas ungdomsföreningen Stjärnan på initiativ av Karin Lundblad. Det är en av Sveriges äldsta ungdomsföreningar och verksamheten fortsätter i dag inom Equmenia som har ett mycket aktivt arbete i församlingen.

Alkoholismen var ett utbrett problem på 1800-talet. Nykterhetsrörelsens starka tillväxt är ett tydligt bevis på detta. Nykterhet kom tidigt in som en viktig del även i frikyrkorörelsen. I det nya livet med Kristus skulle det gamla syndiga livet läggas bakom sig. Nykterhet blev ett klart ställningstagande för det nya livet. Det gav andra effekter. Pengar till alkohol ersattes med pengar till församlingen. En egen samlingslokal blev en dröm och ett mål. Fabriken styrde allt på orten och församlingen uppvaktade bruksledningen om mark att bygga på. Fabriksledning fann, 1906 att det skulle medföra vissa olägenheter. Redan ett år senare hade ledningen ändrat sig. Församlingen kunde få en kostnadsfri tomt på 25 år om de hade medel att uppföra en byggnad vars utseende och funktion var sådan att styrelsen kunde godkänna den. 1912 stod missionshuset vid Jonseredsvägen färdig för invigning. Tio år senare ändrades det till Jonsereds Missionskyrka. Tomten tillhörde fabriken ända tills Electrolux köpte hela Jonsered på 1970-talet. Församlingen fick då friköpa marken. Församlingen växte och räknade som mest in omkring 200 medlemmar. Nästa satsning var att anställa en egen pastor. 1927 kom detta steg i utvecklingen av församlingen.

Under 1950-talets folkhem blåste det andra vindar över Sverige. Det allmänna, staten och kommunen tog ett allt större ansvar för invånarna. Det fanns inte samma behov av att hjälpas åt. En växande församling blev en krympande församling. En äldre generation lyckades inte fullt ut att föra över sin tro på den nya generationen. Efterkrigsgenerationen växte upp under andra förhållande. Vi började få generationsklyftor där begreppet ungdom kom till som beteckningen på en hel generation. Film, Rock´n´roll, TV och mode blev viktigare ingredienser i en ung människas liv. Bättre möjligheter till utbildning öppnads upp för andra än de som redan hade resurser att studera. Här ökar också rörligheten med bättre kommunikationer. Jonsereds Missionsförsamling är inget undantag i denna utveckling, men församlingen har överlevt och har en mycket aktiv verksamhet idag. Därmed har den inte gått samma öde tillmötes som många andra kristna församlingar där medlemmarna har dött ut och deras arv går över till en annan verksamhet.