26 juli 1941 – Sovjetisk invasion av Bengtskär

Bakgrunden

Finland hade varit svenskt i 700 år innan freden i Fredrikshamn 1809 gjorde landet till en del av Ryssland. I samband med ryska revolutionen 1917 kunde Finland bli en egen nation. I augusti 1939 undertecknades Molotov-Ribbentrop pakten och Finland kom att hamna i den ryska intressesfären. Stalin sökte ett bättre skydd för Leningrad. Den finska gränsen låg nära och Sovjetunionen kom med krav på sitt grannland om att flytta gränser. Finnarna stod styvnackat på sig och den 30 november inledde Röda armén ett anfall på flera frontavsnitt. Anfallet kom inte helt överraskande men den sovjetiska överlägsenheten var stor. Det var kallt och de finska soldaterna var tränade och utrustade för vinterkrigföring vilket inte sovjetarmén var. När motgångarna var som värst för Röda armén byttes ledningen ut och ett massivt koordinerat anfall sattes in på Kareliska näset. Den finska stridförmågan var nedsatt och försvaret började falla i bitar. Den politiska ledningen tvingades be den mäktige grannen i öster om fred och i mitten av mars 1940 var kriget över.

Det blev dyr fred. En stor bit av Karelen fick lämnas över liksom Salla området och Petsamo vid Ishavet. Hangöudd hyrdes ut till sovjetmakten. I Finland var besvikelsen stor och revanschismen frodades. När landet fick en möjlighet att sluta upp på den tyska sidan i operation Barbarossa vid midsommartid 1941 så valde man att gå till anfall för att återta de förlorade områdena. Hangöudd blev en av fronterna. I den finska skärgården söder om Hangö finns flera fyrar som med sina höga torn ger en mycket bra sikt över vad som passerar i farvattnen. Inför hotet från fienden befäste finnarna Bengtskär för att försvara fyren och sovjetiska trupper landsteg strax efter midnatt den 26 juli 1941.

Konsekvenserna

Det blev en intensiv eldstrid mellan de relativt dåligt beväpnade finska försvararna och en ammunitionsstark angripare. Finnarna lyckades ta död på den ryske befälhavaren och det tre våningar höga fyrhuset på den kala klippön kunde hållas. Finnarna fick hjälp av kustartilleriet som besköt anfallarna. Finska flottan kom till undsättning och förstärkningar med soldater kunde landstiga på förmiddagen. Totalt höll striden på 18 timmar innan den siste sovjetiske soldaten hamnade i fångenskap. Kvar på slagfältet låg 35 finnar och lika många sovjetsoldater.

Striderna på Hangö blev inte så omfattande. Det förekom patrullverksamhet och de striderna kunde bli nog så hårda. Mest användes artilleri mot varandras positioner. Sovjetarmén var väl förskansade och 30 000 personer, civila och militärer, bodde på Hangö. De tyska framgångarna under hösten 1941 gjorde att de kunde erövra Estland från ockupanterna i Röda armén och belägra Leningrad. Situationen blev svår för ryssarna i Hangö som valde att retirera. Den 2 december kunde finska patruller konstatera att fienden var borta och ta sig in i det övergivna Hangö. Efter freden 1944 fick Sovjetunionen arrendera Porkala, några mil sydväst om Helsingfors. Porkala är det smalaste stället vid Finska viken, mitt emot Tallinn. 1956 återlämnades området till Finland.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Andra världskriget.