26 februari 1658 – Freden i Roskilde gör Sverige till stormakt

Roskilde domkyrka där freden skrevs under. Det blev höjdpunkten på den svenska stormaktstiden.

Bakgrunden

Svenskar och danskar hade i nära 150 år krigat om herraväldet i Norden och freden i Brömsebro hade definitivt rubbat det danska övertaget. Sveriges deltagande i det 30-åriga kriget hade gjort att landet nått en stormakts position. Karl X Gustav var barnbarns barn till Gustav Vasa och hade blivit kung 1654 när hans kusin drottning Kristina abdikerade. Kungen blev inblandad i krig med Polen, i ett försök att utöka den svenska stormakten och med Ryssland, för att hindra att ryssarna nådde fram till Östersjön. Svenskarna drog på sig starka fienden och danskarna som allierat sig med holländarna såg en möjlighet att ta tillbaka det militära och politiska initiativet i Norden och förklarade Sverige krig. Strider bröt ut i Skåne men den svenske kungen Karl X Gustav hade varit med förr. 15 år tidigare deltog han i Torstenssons krig, när han anföll och ockuperade Jylland från söder. Kungen gjorde om samma bravad. Torstensson lyckades inte få fram farkoster för att föra över sina soldater till Fyn och Själland och avgöra kriget men Karl X Gustaf hade vädret på sin sida. Lilla Bält frös till och svenskarna marscherade över isen och överrumplade danskarna som i stort lämnat sitt kärnland oförsvarat.

Stora Bält var på väg att frysa till och kungen väntade på sin chans. Erik Dahlberg som var kungens spejare upptäckte att det skulle kunna gå att ta sig över isen via några mindra öar. Om kungen upprepade Julius Ceasars ord att tärningen är kastad när han marscherade ut på Stora Bält är osäkert men det var samma utmaning. Svenskarna lyckades och överrumplande danskarna. Det blev fredsförhandlingar i Roskilde där freden slöts den 26 februari 1658.

Konsekvenserna

Till svenska förhandlare utsågs Sten Nilsson Bielke och Corfitz Ulfeldt. Den senare en framträdande förhandlare på danska sidan i Brömsebro och senare regeringschef i Danmark. Till medlare hade en britt och en fransman utsetts och danska försök att få med en holländare strandade på svenskt motstånd som menade att holländarna hade hetsat danskarna till kriget.

Freden blev Sveriges största framgång. Det ställdes stora territoriella krav och Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän och Trondheims län tillföll Sverige. Till detta kom öar i Östersjön bl.a. Bornholm. Freden i Brömsebro bekräftades och som slutkläm lovade länderna varandra evig fred och vänskap. Den eviga freden höll i knappt 16 månader innan kriget startade på nytt. Denna gång var det Karl X Gustav som startade bl.a. för att han ansåg att danskarna maskade i genomförandet av freden. Det gick inte bra för svenskarna som återigen hade dragit på sig mäktiga fiender i form av holländare som aktivt hjälpte danskarna. Holländarna ville ha en balans i Norden och ogillade att Sverige blev för stort. Sverige allierade Storbritannien vägra ställa upp med hjälp. Freden i Köpenhamn 1660 bekräftade freden i Roskilde med några undantag.

Danskarna kunde inte smälta förlusten av Skåne och 1675 försökte sig danskarna på en invasion av Skåne för att återta landskapet.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.

PersSkriverier har besökt Roskilde – läs mer om besöket!