23 augusti 1914 – Slaget vid Tannenberg

Bakgrunden

När det första världskriget bröt ut var den tyska strategin helt klar. Det skulle ta månader för Ryssland att mobilisera och transportera fram sina trupper. Under tiden skulle nästan hela den tyska armén genomföra Schlieffenplanen i väst och med ett enda slag slå ut hela den franska krigsmakten och upprepa segern från 1870. I Ostpreussen stationerades den tyska 8:e armén, 166 000 man som försvar. Ententens strategi var lika klar den. Genom att hålla tyskarna stången i väster så skulle Ryssland få tid att mobilisera och föra fram sina trupper och anfalla tyskarna. Den ryska numerären var helt överlägsen och avgörande för krigets utgång enligt strategin. Vad som inte fanns i planerna var att Ryssland kunde mobilisera och få fram sina trupper så snabbt som de lyckades med. De första och andra ryska armén, 400 000 man anföll redan de östra delarna av det tyska kejsardömet.

Första konfrontationen stod vid Gumbinnen och innebar ett nederlag för tyskarna. Risken för att bli inringad av de båda anfallande ryska arméerna gjorde att den tyske befälhavaren på platsen beordrade reträtt. Överbefälhavaren, von Moltke avskedade sin armébefälhavare och ersatte honom med Hindenburg och till stabschef fick han Ludendorff. Så långt hade kriget gått helt enligt de planer som gjorts upp på generalstaberna i Berlin och Sankt Petersburg. Kriget som skedde på tyskt territorium hade den nackdelen för ryssarna att de hade en annan spårvidd än den tyska järnvägen och kunde därför inte transportera sina trupper lika snabbt som tyskarna som dessutom byggt sitt järnvägssystem efter militärens behov.

De ryska armébefälhavarna var avogt inställde mot varandra och samarbetade inte så väl eller egentligen inte alls! Radiotrafiken var omständlig och många meddelande sändes i klartext för att spara tid. Tyskarna snappade upp ett ryskt meddelade och visste därför var den andra ryska armén befann sig. Det skapade utrymme för tyskarna att ta sig an en armé i taget. Genom att utnyttja järnvägen till fullo kunde Hindenburg få fram sina trupper dit han ville och testade sedan ryssarna som inledde sitt motanfall mot tyskarna vid Tannenberg den 23 augusti 1914.

Konsekvenserna

Slaget varade i sju dagar och blev en betydande tysk framgång. Den ryska andra armén hade lurats att anfalla åt nordväst och när de kommit tillräckligt långt slog tyskarna till och anföll från flankerna där ryssarna inte hade något försvar. Hela den ryska andra armén innehållande 200 000 man blev inringade och tillintetgjord och dess befälhavare valde att begå självmord snarare än att komma med dessa dåliga nyheter till tsaren. De tyska strategernas framgång och förmågan att utnyttja järnvägen att få fram trupper blev avgörande. Den ryska första armén hade fortsatte med sina operationer i Königsberg området, dagens Kaliningrad, och när den tyska fällan blev uppenbar var det för sent att hjälpa till.

För tyskarna var det omedelbara hotet avvärjt med det återstod en intakt rysk armé, den första och det var dags för nästa slag på östfronten, slaget vid Masuriska sjöarna.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Första världskriget.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel