21 mars 1871 – Bismarck blir kansler i Tyskland

Bakgrunden

Ända sedan medeltiden hade den franska politiken gentemot grannen i öster varit att splittra Tyskland så mycket som möjligt. Landet var också ett lapptäcke av större och mindre länder, var och en med sin furste. Ett av de större länderna i Tyskland var Preussen med sätet i Berlin. Det var preussarna som kommit till Wellingtons undsättning i slaget vid Waterloo, som gjorde att Napoleon kunde besegras. Det var till lantdagen i Berlin som den 32-årige Otto von Bismarck kom 1847, från familjens gods i Pommern för att bli deputerade. Han kom att hamna på den konservativa sida och var emot kungens eftergifter till liberalerna efter revolutionsförsöken 1848. Tio år senare bli han utnämnd till Preussens ambassadör till Ryssland en post som han behöll i tre år innan han skickas till Paris för samma jobb. Han hann knappt packa upp sina väskor innan han blir ministerpresident i Preussen 1862.

Det är som ministerpresident som han börjar sina politiska ränksmiderier som skulle komma att påverka den europeiska politiken långt in på 1900-talet. Han första mål är att Preussen ska bli den ledande nationen i Tyskland, inte österrikarna. Första steget är att gå i krig med Danmark om Schelswig-Holstein vilket sker 1864. Ett krig som avgjordes vid Dybböls skansar. Därefter lurar han in österrikarna i ett krig som avgörs vid Königgrätz 1866 och så är Preussen ledare för den tyska världen. Nästa steg var arvfienden Frankrike och försöka bryta den franska splittringen av Tyskland. Han lyckades för Frankrike förklarar krig 1870. Tyskland kan på hösten besegra de franska trupperna i Sedan och kejsar Napoleon som krigsfånge. I mars intog de Paris och efter utropandet av det tyska kejsardömet i spegelsalen i Versailles blir Bismarck utnämnd till tysk kansler den 21 mars 1871.

Konsekvenserna

Bismarcks 19 år vid den tyska makten är inte helt enkel att bedöma i efterhand. Inte minst för den syn vi har fått på Tyskland efter det första och andra världskriget. Bismarck var också arkitekten bakom tre krig och har där med fått en krigsstämpel på sig, särskilt som den tyska militarismen når sin höjdpunkt efter hans avgång. Bismarck försökte att balansera Centraleuropas alla krafter för att behålla ett starkt Tyskland. Han hade låst in fransmännen i freden efter kriget 1870-71, för att undvika att de fortsatte att intrigera mot Tyskland. Han lierade sig med Ryssland för att förhindra att det kom till ett tvåfrontskrig, som Bismarck insåg skulle bli förödande för Tyskland. En annan orsak till en allians med Ryssland var att han då kunde balansera Österrike. Samtidigt allierade han sig med österrikarna, mot bl.a. Ryssland. De tre länderna hade gemensamma intressen eftersom de delat Polen mellan sig, Samtidigt hade Österrike och Ryssland motstridiga intressen på Balkan. Ett område som Bismarck gång på gång varnade för att ge sig in i, det skulle bara leda till ett krig vars konsekvenser det inte gick att förutse, så rätt han fick.

Det var starka nationalistiska strömningar och starka sociala strömningar som plöjde igenom Europa i slutet på 1800-talet. Den starkt konservative Bismarck försökte balansera den socialistiska ideologin med att införa ett socialkonservativt samhälle. Genom eftergifter, i form av sociala reformer, till den framväxande arbetarklassen, så fick det konservativa samhället behålla den politiska makten. Det nyttjade han till att sakta stärka Tysklands ställning, ekonomist, politiskt och militärt. Det fanns en kraft till som den europeiska mästaren i intriger hade att ta hänsyn till, sin statschef, kejsar Wilhelm II. De kom ihop sig om politiken och Bismarck avskedades 1890. Kejsaren var inte tillräcklig kompetent att hantera situationen utan lät Bismarcks försiktigt uppbyggda Tyskland kasta sig ut i krigsäventyr som till slut sänkte hela landet.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Tyskland.

Läs föregående artikel i serien    Läs nästa artikel i serien

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikel    Läs nästa artikel