29 februari 888 – Odo blir västfrankisk kung

Bakgrunden

793 plundras klostret på Lindisfarne utanför Northumbrias kust. Det är inledningen på det som vi kallar för vikingatiden. Nu är det knappast så att folket i Norden vaknar upp och bestämmer sig för att åka ut och plundra okända folk och platser. Men vi räknar det som starten på en tidsera. Det var inte bara de brittiska kusterna som härjades. Det kanske är mer naturligt att resorna gick söderut längs Västeuropas kust. Det finns uppgifter om att det finns resterna av trelleborgar i södra Holland bl.a.

Franker riket härjades, av den historiskt oklara vikingen Rollo. Han skulle ha plundrat Paris 845. Fyrtio år senare var det Sigfred från Danmark som kom en med en flotta, om 700 fartyg och 30000 krigare, om vi ska tro källorna från den här tiden. Det frankiska rikets motstånd mot vikingarna hade hårdnat och de kunde organisera försvaret bättre och bättre. Det gick inte att ta Paris med överraskning som Sigfred hade räknat med, utan det blev en belägring. Trots flera stormningsförsök så höll staden stånd. Karl den tjocke som var frankers kung valde att betala lösen i silver för att bli av med angriparna. Befolkningen rasade mot sin kungs feghet.

Odo var en ung man som var son till greven av Anjou. Han tog upp kampen mot angriparna och gjorde det bra, riktigt framgångsrikt faktiskt. Karl den tjockes oförmåga som ledare för franker riket ledde till att han avsattes och ersattes med Odo den 29 februari 888.

Konsekvenserna

Odo fortsatte att leda försvaret mot vikingarna och samma år som han blev kung vann han slaget vid Montfaucon-d’Argonne, utanför Verdun. Franker riket hade varit ett enormt rike som styrde över i stort sett hela Västeuropa. Det hade delats 843 i fördraget i Verdun.

Franker riket hade inte enbart yttre angripare att ta hand om. Det fanns även inre fiender. Feodalsystemet byggde på lojalitet mot kungen som beviljar hertigar förläningar mot att de ställer upp på kungens sida när han behöver dem. Det gör krigsmakten mer ligger i händerna på hertigarna snarare än kungarna. Franker rikets historia är en katalog över hur olika lokala härskare försöker ta makten över allt. Odo hamnade i högadelns intriger. Karl den enfaldige hade varit tronarvinge länge men fått stå tillbaka, först halvbrodern Karloman och sedan för Karl den enfaldige. När Odo blev kung fick han stå tillbaka en gång till. Nu hade han starkt stöd och det blev ännu starkare när den östfrankiske kungen valde att inte stödja Odo utan Karl. Utöver striderna mot nordmännen pågick inbördeskriget i tre år innan Karl kunde bli kung 893.

Återigen fick han stå tillbaka och kunde börja regera först 898 när Odo hade avlidit. Karl skulle var kung på riktigt i ytterligare 24 år. Det västfrankiska riket fortsatte och i slutet på 900-talet hade den capetingiska ätten med anfadern Hugo Capet vuxit sig så stark att han kunde ta kungamakten och placera sig själv på tronen. Där med så gick det västfrankiska riket i graven och ersattes med det franska kungariket. Kungariket gick i graven 1848, undantaget åren under Franska revolutionen.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Vikingar.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

28 februari 1710 – Slaget vid Helsingborg

Bakgrunden

Slaget vid Lund 1676 hade gjort Skåne till en svensk provins på riktigt. Stormakten Sverige hade varit i gungning men den 21 årige kungen, Karl XI hade lett den svenska armén till seger. Kungen insåg att den svenska stormakten en gång hade varit framgångsrik men att den nu var för åldrad och att kvalitén inte var vad den en gång varit. Karl XI inledde en upprustning av den svenska krigsmakten. Stormakten Sverige blev återigen en stormakt. Samtidigt hade grannländerna börjat alliera sig, under ledning av August den starke av Sachsen och Polen, för att tillsammans ge sig på svenskarna. Tillfället yppar sig när kungen dör och den 18-årige kronprinsen Karl XII tar över. Polen inleder striderna med att år 1700 anfalla Baltikum. Svenskarna började med att skeppa över trupper till Själland och i en snabb manöver slår de arvfienden ur kriget.

Svenskarna fortsätter till Narva och skadeskjuter ryssarna och ger sig sedan på jakt efter August den starke i Polen. När han är ute ur leken marscherar drabanterna mot Moskva. Det går inte så fort som de borde och armén söker sig till Ukraina för vinterkvarter. Sommaren efter lider svenskarna ett förödande nederlag vid Poltava. När nyheten att den svenska fältarmén är utslagen så ser danskarna sin chans. De för över trupper till Skåne och svenskarna tvingas dra sig tillbaka till Småland för att träna upp en ny armé. När det är gjort tar Stenbock med sig soldaterna och marscherar tillbaka in i Skåne. Danskarna drar ihop sina styrkor vid Helsingborg. Där drabbar de båda sidorna samman den 28 februari 1710.

 

Konsekvenserna

Det kan vara små detaljer som avgör viktiga skeenden. Den danska befälhavaren var vag i sin ordergivning och istället för en framryckning på ena flygeln så blev det en allmänframryckning mot svenskarna. Det skapade luckor i den danska linjen som svenskarna kunde utnyttja och riva upp den danska armén. Danskarna flydde till staden Helsingborg med svåra förluster. Svenskarna följde inte efter och danskarna förstörde staden innan de tog sina fartyg och seglade hem över sundet. De hade misslyckats med att ta tillbaka sin östra landshalva och svenskarna hade lyckats återta en del av det land som de ansåg vara sitt.

Danskarna gav inte upp försöken att återerövra Skåne. De försökte redan samma höst men invasionsflottan sköts sönder av den svenska i Kögebukten. Danskaran försökte också erövra Göteborg tre gånger de följande åren. Försöket att återta Skåne 1716 misslyckades då ryssar, polacker och danskar inte kunde komma överens. Därmed har Skåne kommit att tillhöra Sverige.

Stenbock fortsatte till Stralsund. Fienden hade erövrat större delen av de svenska besittningarna i Tyskland. Han samlade en armé och slog ut ett anfall mot den järnring som fienden slagit runt staden. I slaget vid Gadebusch i december 1712 kunde Stenbock besegra danskarna och blev fältmarskalk som belöning. Det var stormakten Sveriges sist stora militära seger. I en nästan desperat kamp marscherade Stenbock och hans armé västerut, brände och plundrade. Fienden samlade ihop över 30 000 man och förföljde svenskarna in Holstein. Vid Tönning så barrikaderade svenskarna sig men tvingade ge upp efter belägringen mot övermakten. Stenbock kapitulerade till danskarna dog några år senare i dansk fångenskap.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.

PersResor har besökt Helsingborg – läs mer om besöket!

27 februari 1943 – Sabotage i Telemark

Vattenkraftverket i Vermork i Rjukan där tungvattenanläggning stod och som sprängdes av norska soldater.

Bakgrunden

Det upptäcktes att det kunde finnas ett större antal väteisotoper, så kallade deuterium i vatten. Det kallades för tungt vatten. Tungt vatten är ca 11 % tyngre än vanligt vatten och producerades för första gången 1932. När den nukleära reaktionen upptäcktes 1938 insågs också möjligheten att tungvatten som med sina extra isotoper skulle kunna fungera som moderator i processen. I äldre typer av kärnkraftverk används tungt vatten till den funktionen medan i moderna så används grafitstavar i vanligt vatten.

Tungt vatten blev en viktig beståndsdel i utvecklandet av kärnvapen under Andra världskriget. I USA fanns ett omfattande program för att ta fram en atombomb, Manhattanprojektet. Det fanns också starka misstankar att tyska forskare satt och försökte få till ett atomvapen. Tysk teknologi visade många gånger under kriget prov på goda framsteg, inte minst raketteknologin som ännu åttio år senare är grunden för de raketer som skickas upp från jorden.

I Rjukan i Norge hade Norsk Hydro i början på 1900-talet byggt en anläggning för tillverkning av konstgödsel. Här tillverkades det tunga vatten som den allierade krigsledningen misstänkte skulle användas till tillverkningen av en tysk atombomb. Anläggningen ligger väl skyddad i en dalgång och tyskarna visste värdet på fabriken och skyddade den med luftvärnsartilleri. Krigsledningen vände sig till SOE, Special Operation Executive. De utbildade, utrustade och transporterade en grupp norrmän, som flytt till England, tillbaka till Norge för att genomföra en sabotageaktion mot anläggningen. Den genomfördes den 27 februari 1943.

Konsekvenserna

Sabotaget var lyckat. 500 kg av det tunga vattnet som fanns i lager förstördes liksom apparaturen för att framställa produkten. De norska sabotörerna lämnade kvar en brittisk k-pist som bevis för att det var en militär aktion och inte ett sabotage av civilbefolkningen. Tyskarna satte in 3000 man för att jaga sabotörerna på över den norska Hardangervidda. Flera sabotörerna åkte skidor till Sverige, 40 mil bort och några tog sig till Oslo och fortsatte motståndskampen där. Tyskarna var angelägna om anläggningen i Rjukan. De reparerade det som förstörts och redan i april kunde de starta om produktionen. Kampen om anläggningen fortsatte och i november satsade amerikanarna på en bombräd i dagsljus och lyckades träffa anläggningen som återigen fick ett produktionsstopp. Den tyska säkerheten runt fabriken stärktes ytterligare och några nattbombningar gav mindre resultat. De allierade höll i alla fall trycket uppe mot anläggningen. Det gjorde att tyskarna beslutade att flytta det tunga vattnet till Tyskland där det skulle vara säkrare.

Järnvägen från Rjukan till kusten gick via en tågfärja över Tinnsjön. Norska sabotörer lyckades ta sig ombord på färjan och kunde spränga en bomb, när färjan passerade det djupaste stället på sjön. Färjan sjönk med besättning, vakter, passagerare och det tunga vattnet. Det tyska kärnvapenprogrammet påverkades inte så mycket av sprängningen. Bristen på tungt vatten att moderera kärnreaktionen var kännbar, men tyskarna hade inte kommit så långt som det amerikanska Manhattanprojektet. Efter kriget försökte de fyra segrarmakterna att tillägna sig den tyska teknologin och inom femton år hade alla fyra segrarmakter sprängt varsin atombomb.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Andra världskriget.

PersSkriverier har besökt Telemark.

26 februari 1658 – Freden i Roskilde gör Sverige till stormakt

Roskilde domkyrka där freden skrevs under. Det blev höjdpunkten på den svenska stormaktstiden.

Bakgrunden

Svenskar och danskar hade i nära 150 år krigat om herraväldet i Norden och freden i Brömsebro hade definitivt rubbat det danska övertaget. Sveriges deltagande i det 30-åriga kriget hade gjort att landet nått en stormakts position. Karl X Gustav var barnbarns barn till Gustav Vasa och hade blivit kung 1654 när hans kusin drottning Kristina abdikerade. Kungen blev inblandad i krig med Polen, i ett försök att utöka den svenska stormakten och med Ryssland, för att hindra att ryssarna nådde fram till Östersjön. Svenskarna drog på sig starka fienden och danskarna som allierat sig med holländarna såg en möjlighet att ta tillbaka det militära och politiska initiativet i Norden och förklarade Sverige krig. Strider bröt ut i Skåne men den svenske kungen Karl X Gustav hade varit med förr. 15 år tidigare deltog han i Torstenssons krig, när han anföll och ockuperade Jylland från söder. Kungen gjorde om samma bravad. Torstensson lyckades inte få fram farkoster för att föra över sina soldater till Fyn och Själland och avgöra kriget men Karl X Gustaf hade vädret på sin sida. Lilla Bält frös till och svenskarna marscherade över isen och överrumplade danskarna som i stort lämnat sitt kärnland oförsvarat.

Stora Bält var på väg att frysa till och kungen väntade på sin chans. Erik Dahlberg som var kungens spejare upptäckte att det skulle kunna gå att ta sig över isen via några mindra öar. Om kungen upprepade Julius Ceasars ord att tärningen är kastad när han marscherade ut på Stora Bält är osäkert men det var samma utmaning. Svenskarna lyckades och överrumplande danskarna. Det blev fredsförhandlingar i Roskilde där freden slöts den 26 februari 1658.

Konsekvenserna

Till svenska förhandlare utsågs Sten Nilsson Bielke och Corfitz Ulfeldt. Den senare en framträdande förhandlare på danska sidan i Brömsebro och senare regeringschef i Danmark. Till medlare hade en britt och en fransman utsetts och danska försök att få med en holländare strandade på svenskt motstånd som menade att holländarna hade hetsat danskarna till kriget.

Freden blev Sveriges största framgång. Det ställdes stora territoriella krav och Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän och Trondheims län tillföll Sverige. Till detta kom öar i Östersjön bl.a. Bornholm. Freden i Brömsebro bekräftades och som slutkläm lovade länderna varandra evig fred och vänskap. Den eviga freden höll i knappt 16 månader innan kriget startade på nytt. Denna gång var det Karl X Gustav som startade bl.a. för att han ansåg att danskarna maskade i genomförandet av freden. Det gick inte bra för svenskarna som återigen hade dragit på sig mäktiga fiender i form av holländare som aktivt hjälpte danskarna. Holländarna ville ha en balans i Norden och ogillade att Sverige blev för stort. Sverige allierade Storbritannien vägra ställa upp med hjälp. Freden i Köpenhamn 1660 bekräftade freden i Roskilde med några undantag.

Danskarna kunde inte smälta förlusten av Skåne och 1675 försökte sig danskarna på en invasion av Skåne för att återta landskapet.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.

PersSkriverier har besökt Roskilde – läs mer om besöket!

25 februari 1336 – Slaget vid Pilènai

Slottet Marienburg som var den tyska riddarordens högkvarter men även under en längre period de polska kungarnas residens. Här har mycket historia skett.

Bakgrunden

Tyska orden sökte nya marker efter flykten från det heliga landet. Först i Ungern och senare i Preussen där de lyckades etablera sig. Under föresatsen att kristna de hedniska stammarna bedrev de ett erövringskrig i öster. De fick en broderorder i dagens Lettland, den Livländska orden och tillsammans försökte de styra området på den östra sidan av Östersjön. De var inte alltid så framgångsrika som de önskade.

I Litauen kunde Mindaugas krönas till kung 1253 och han byggde sin makt på den katolska kyrkan och i förlängningen de båda kristna krigarordnarna, i norr och i söder. Mindaugas hade däremot inte befolkningen med sig och när allmogen gjorde uppror mot sin katolske herre så kallade han in sina vänner i krigarordnarna. Tillsammans förlorade de slaget vid Durbe och det var en katastrof för riddarsällskapen. De försvagades och fler stammar gjorde uppror mot deras regim. Krigarna fick ta itu med upproren och i Litauen tog andra, icke katolska krafter, över makten. När den tyska orden var upptagen med att slå ner uppror så började Litauen att sakta växa i styrka. Tre dugliga härskare i rad bygger upp landet som sakta expanderar. I första hand mot sydost, in i det gamla Kiev riket som är försvagat av mongolernas härjningar. Litauen växer under hela första halvan av 1300-talet och det blir ofrånkomligt att de kommer att ställas mot den tyska orden. I början på 1336 riddarna ytterligare ett korståg mot Litauen. De kommer till en fästning på toppen av en kulle och attackerar. Den tyska orden segrar i slaget vid Pilènai den 25 februari 1336.

Konsekvenserna

Slaget är känt från bara en källa och det är en drabbning som nästan inte alls nämns när krigen mellan tyska orden, Polen och Litauen summeras. Den enda kvarvarande källan säger att litauerna, hellre än att besegras begick självmord och brände borgen. Pilènai i sig har varit en källa till forskning och det finns ett halvt dussintal förslag på var den skulle ha legat. Ingen av de utgrävningar som gjorts visar på några arkeologiska bevis på att borgen existerat och än mindre att det varit ett slag på platsen. I dagens litauiska historieskrivning är det en viktigt händelse för att visa på litauernas nationella arv och hjältemod.

Litauen hade under senare delen av 1300-talet interna strider och i slutet mot århundradet blir det en union men Polen. De båda rikena tas upp i den katolska gemenskapen strax innan århundradet är slut. Tillsammans fortsätter de att föra krig mot den den tyska orden som har sin egen makt att försvara, snarare än att kristna sina fiender som redan blivit goda katoliker. Den tyska orden drabbas av Vitaliebrödernas härjningar på Östersjön och skickar trupper till Gotland för att återställa ordningen. Därmed så kommer de att blanda sig i Kalmarunionens avsättningskrig mot Albrekt av Mecklenburg. Men det är på hemmaplan som de viktiga politiska händelserna utspelar sig. Krigen fortsätter och 1410 står slaget vid Tannenberg. Det är vattendelare i den tyska ordens historia. De besegras i grunden och nästan hela ledningen för orden utplånades, antingen genom att de stupade eller togs tillfånga. Polackerna fortsatte mot Marienburg, den tyska ordens huvudort. (PersResor har besökt Marienburg) Tyskarna lyckades försvara sig och kunde fortsätta som en orden men historien hade definitivt vänt sig emot dem. 1525 tappar de rätten till att vara en stat men lever kvar i sin högkvarter i Wien än idag.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Tyskland.

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs föregående artikeln          Läs nästa artikel

25 februari 1918 – Tyskarna intar Estland

Bakgrunden

Kanske ska vi börja vår historia 1132. Fursten av Novgorod lider ett nederlag mot esterna och tappar lusten av härska över området. I Livland hade tyska orden etablerat sig. De börjar ta sig norrut in på estniskt område i början på 1200-talet. Esterna lierar sig med den gamla fienden Novgorod och tyska orden lierar sig med den danske kungen Valdemar segraren. Valdemar drar 1219 i korståg mot esterna, segrar och lägger under sig Estland som koloni. Genom avtal med tyskarna började en tysk inflyttning i Baltikum. I mitten på 1300-talet bryter ett större estnisk uppror ut och tyska orden kommer och tar i praktiken över området. I Danzig 1397 gav ordens stormästare det estniska ridderskapet möjlighet att ärva sina gods, vilket stärkte estern. Reformationen försvagade ordensbröderna och Ryssland kunde bli ägare till området i slutet på 1500-talet. I början på 1600-talet hade stormakten Sverige överhöghet över det estniska området. Freden 1721 lämnade Baltikum till Ryssland. En förryskning sker under 1800-talet men i de allmänna nationalistiska strömningarna som drog fram i Europa blir även esterna med nationellt medvetna. I början på 1900-talet, i samband med oroligheter i Ryssland, går det till våldsamheter även i Estland, gårdar bränns och militära straffexpeditioner far farm. I Första världskrigets slutskede är esterna beredda på att bli självständiga. Tyskarna hade ryckt fram och den nya bolsjevikregimen hade begärt förhandlingar. Finland hade utropat sin självständighet. Det gjorde Estland också bara för att dagen efter upptäcka att tyska trupper intog landet den 25 februari 1918.

Konsekvenserna

Den estniska självständigheten var ogiltig eftersom tyskarna fick området i av ryssarna när freden skrevs under några dagar senare. Ett drygt halvår senare så lämnade tyskarna området då freden i Brest-Litovsk blev ogiltig. Efter utmarschen så kom den ryska inmarschen. Esterna tog till vapen och strider utkämpades under större delen av 1919. Det blev till slut förhandlingar och då erkände ryssarna den självständiga staten Estland i februari 1920.

Det var och är inte enkelt att vara ett litet land i skuggan av så stor makt som Sovjetunionen var. Även om det väldiga landet hade fått en kommunistisk regim och inbördeskrig rasade i olika delar så utövades en viss press på regimen i Tallinn. Det slöts flera vänskapsavtal. I mitten på 1930-talet växte sig Europas högerextrema rörelser starkare. I Estland genomfördes en förändring av det demokratiska systemet när presidenten och överbefälhavaren såg till att det blev en mer auktoritär regim. Estland såldes till ryssarna av tyskarna i Molotov-Ribbentrop pakten från 1939. Efter krigsutbrotten kommer ryska krav på baser och sedan mer och mer långtgående krav på esterna. På sommaren 1940 kuppar sovjetmakten igenom en resolution i det estniska parlamentet och Estland bli en republik i Sovjetunionen.

Tyskarna intog Estland 1941 och tre år senare utkämpades kostbara strider innan den tyska militära kollapsen i Baltikum. Estland blev återigen en sovjetrepublik. Åren under tysk överhöghet kostande nu esterna ca 75 000 förvisningar till Sibirien. Ca 100 000 hade flytt innan ryssarna kom tillbaka. I slutet på det Kalla kriget började esterna sjunga körsånger, knappt kamouflerade som förtäckt kritik mot Sovjetunionen. Den sjungande revolutionen. Vi slutar vår historia 860 år efter att vi började när esterna hissade sin svart-vit-blå flagga som en självständig nation.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Första världskriget.

24 februari 303 – Förföljelsen av kristna tar ny fart i Romarriket

Bakgrunden

Jesus föddes förmodligen inte år 0, vilket hade varit logiskt eftersom vår tideräkning utgår i från hans födelse. En felräkning någon under tidig medeltid har ställt till det. Om Jesu liv har vi läst i söndagsskolan och det var romarna som vid den här tiden ockuperade landremsan vid medelhavets östra strand. Som upprorsmakare mot den romerska överhögheten korsfästes Jesus som varnagel till andra. Det var Jesu lärjungar som bevarade arvet efter Guds son. Missionärer skickades till andra delar av det romerska väldet. De samlade ihop texter om sin mästare i det som kom att bl. nya testamentet. I bibeln kan vi läsa breven till församlingarna i mindre Asien men det har skickats brev även till andra delar men dessa har försvunnit eller förstörts. Kristendomen spred sig även till Romrikets centrum, staden Rom. Det var Petrus som blev den förste påven i den eviga staden.

Romarna tillbad en mängd olika gudar och inte minst kejsaren själv som ansågs gudomlig. De hade tagit över, framför allt de gamla grekiska gudarna och gett dem nya namn. De kristna kom att utgöra ett nytt inslag i Rom. Ganska snart började de förföljas, inte minst kejsar Nero. Historier om kristna som skickades in på arenan för att bli lejonmat är välkända. Det gick inte så bra för Romarriket. Tvåhundratalet var en långsam nedgångstid för romarna där den ena soldatkejsaren efter den andra avlöste varandra med en hög omsättningstakt. Ingen kunde eller hade förmågan att se framåt, sen helheten och veta vad som skulle göras. 284 kom Diocletianus. Han hade förmågan att organisera Rom och se framåt. Med honom startade också den stora förföljelsen. Kejsar Diocletianus gav order om att kristna skulle förföljas den 24 februari 303.

Konsekvenserna

Nu startade en häxjakt på kristna över hela det romerska riket. De hade sedan tidigare gömt sig i Roms katakomber med sin underjordiska verksamhet. De kristna hade varit framgångsrika och frälst många romare till den nya religionen, inte minst bland rikets överklass. Förföljandet pågick något tiotal år. Kejsarna fortsatte att komma och gå och 307 kom Konstantin den store att sitta på kejsartronen i de västra delarna. Konstantin hade en annan syn på de kristna och 313 blev religionen laglig. Det startade en våg av kyrkobyggen över hela det väldiga riket och religionen spreds ytterligare. Den var redan förankrad hos aristokratin och Konstantin lät på sin dödsbädd döpa sig.

Konstantin hjälpte de kristna. Om det var för att han trodde på Jesus eller om det var för att vrida ytterligare makt från senaten, där är fältet öppet för spekulationer. Konstantin lät upplåta mark till den första Peterskyrkan och han införde söndagen som arbetsfri dag. Korsfästning avskaffades som bestraffningsmetod. Detta gjorde att kristendomen vann i popularitet och senaten som ville återgå till det gamla, senatens makt, de gamla gudarna och den gamla tiden fick svårt att kräva en tillbaka gång från de populära reformerna.

De kristna framgångarna fortsatte och 391 avskaffades religionsfriheten och kristendomen blev statsreligion i Romarriket. Det var en lång väg att gå från att ha blivit förföljda för sin tro till att kunna förfölja andra som inte hade samma tro.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Romarriket.

23 februari 1917 – Andra slaget om Kut

Bakgrunden

Mesopotamien eller dagens Irak var den lägst prioriterade av det ottomanska rikets fronter. Gallipoli, Kaukasus och Palestina ansågs viktigare. Turkarna hade dessutom en lös överhöghet i området och drog bort trupper som behövdes bättre på andra håll. För britterna var Mesopotamien ingen lågprioriterad front. De hade kontroll över Persien och därmed oljetillgångarna som fanns där. Persien blev ett strategiskt område eftersom Royal Navy var beroende av oljan för sina operationer.

För att säkra Mesopotamien skickade britterna den indiska sjätte divisionen. Turkarna bjöd symboliskt motstånd när indierna vadade iland vid Basra. På hösten 1915 hade de brittiska trupperna trängt norrut längs floden Tigris i ett försök att nå Baghdad. Vid Ctesiphon bjöd turkarna hårt motstånd och den brittiske befälhavaren Townshend valde att retirera. Han föll tillbaka till staden Kut. Townshends överordande, Nixon, beordrade honom att stanna och hålla staden. Townshend vill fortsätta reträtten eftersom Kut var ett dåligt ställe att bli inringade på. Han lydde order och i början på december kunde turkarna belägra staden. Fem månader senare kapitulerade britterna och förlusten drabbade hela imperiet tungt. De odugliga befälen byttes ut och ersattes av generaler som bättre förstod det moderna kriget. Maude hette den nya befälhavaren som började samla trupper och materiel för en kommande offensiv. Han utbildade sina soldater och utarbetade en ny taktik för krigföringen i området. Efter över sex månaders förberedelser satte Maude sin armé på marsch. Första anhalt var staden Kut och slaget om staden stod den 23 februari 1917.

Konsekvenserna

Turkarna hade, av de brittiska erfarenheterna, lärt sig att Kut var ett dåligt ställe att bli omringad i. De retirerade till andra försvarslinjer som de förberett. Britterna valde ett avancera fram på både den östra och den västra sidan av floden Tigris. På så vis kunde de gå runt de turkiska ställningarna istället för att anfalla dem. Två veckor senare kunde britterna nå fram till sitt mål – Baghdad. Maude valde att stanna i staden. Han behövde nya förnödenheter och nya trupper. Försörjningslinjerna hade blivit långa och ansträngda. I andra delar av Mellanöstern började det hända saker. Britterna hade återhämtat sig från Gallipoli fälttåget och avancera nu genom Sinaiöknen mot Palestina. Dit tvingades Maude skicka trupper. Han tvingades även skicka trupper tillbaka till Persien. Den heta sommaren var i antågande och alla militära operationer ställdes in. På hösten 1917 dog Maude efter att ha druckit kolera smittad mjölk.

Turkarna befann sig Mosul och det förekom inga militära operationer eller operationer i mycket lite skala. På hösten 1918 började centralmakternas slutliga sönderfall när bulgarerna kapitulerade. Turkarna började diskutera ett vapenstillestånd med britterna. Regeringen i London insåg möjligheterna att lägga under sig det oljerika området i norra Irak. Order gick till militären att snabba på med en sista offensiv. I oktober slogs anfallet ut från Baghdad och den 23 oktober stod slaget vid Sharqati.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Första världskriget.

22 februari 1477 – Uppsala universitet grundas

Bakgrunden

I Bologna i Italien samlades utländska studenter. De gick samman i nationer för att skydda sig mot stadens lagar som innebar kollektiv bestraffning för en folkgrupp om en av deras medlemmar befanns skyldig. Nationerna förhandlade sedan fram priset för lärare som undervisade studenterna. När universitet i den norditalienska staden grundades är inte klart. Det gjordes ett försök på 1800-talet att ta reda på detta men årtalet 1088 är osäkert. Det skulle dörja ungefär 70 år till 1158 innan universitetet fick sina privilegiebrev av kejsaren Fredrick Barbarossa.

Utbildning av präster var viktigt för katolska kyrkan. Det var en av huvuduppgifterna för universiteten i början. Det var också av den anledningen som ärkebiskop Jakob Ulfsson började arbeta för att få till ett lärosäte i Sverige. I Uppsala började det byggas en domkyrka med franska arbetare. När pengarna tog slut reste de hem. Det tog 160 år innan kyrkans stod färdig 1435. Präster utbildades normalt på den här tiden vid domkyrkorna men det var till de högre kyrkliga ämbetena som det saknades utbildning. Ärkebiskopen skrev till påven i Rom för att få välsignelse till att grunda utbildningen i Sverige. Det skulle, om påven godkände ansökan, bli det första universitetet i norden och det nordligaste universitetet i Europa. Påven Sixtus IV, hade också att ta ställning till en ansökan från danskarna som ville ha ett universitet i Köpenhamn. Uppsala kom före och den påvliga bullan som gav tillstånd till ett universitet, kom till Uppsala och ärkebiskopen den 22 februari 1477.

Konsekvenserna

I juni kom regeringens beslut och privilegiebrev till Uppsala universitet. Verksamheten startade samma höst. Det var en katolsk läroplan som man höll sig till och den kom under översyn när Gustav Vasa kom till makten. Han genomförde den svenska reformationen och undervisning mer eller mindre avbröts i mitten på 1500-talet. Uppsala universitet är Nordens äldsta och det, kan vi säga idag, tack vare att tjänsterna tillsattes även under den perioden när det inte bedrevs någon undervisning.

När Gustav Vasa dog efterträddes han av sonen Erik XIV. Den kungen fick ett för tidigt avslut både på tronen och på livet efter att, troligtvis ha förgiftats, enligt sägnen med ärtsoppa. Halvbrodern Johan III tog över. Johan försökte återinföra den katolska tron i Sverige men satsade på utbildning i Stockholm i stället för Uppsala. På kyrkomötet 1593 beslöts att åter öppna universitetet. Det är samtida som den första perioden av svensk stormaktstid infaller. Karl IX hade inlett krig mot grannländerna och sonen Gustav II Adolf tog striderna vidare till trettioåriga kriget. Gustavs parhäst var Axel Oxenstierna och tillsammans såg de vikten av utbildning av statens förvaltare. En stor mängd gårdar i Uppland skänktes till universitetet för att säkerställa lärosätets ekonomiska bas. Fler ämnen introducerade i mitten på århundrade, alla till nytta för den svenska stormakten. Ridning och fäktning var två av dessa ämnen. Det var inte de praktiska ämnena som dominerade utan de teoretiska. Naturvetenskapen började få ett uppsving under 1600-talet och ligger i sin tur till grund för upplysningstiden som i sin tur leder fram till den franska revolutionen. Det är ur denna naturvetenskapliga strömning som en av Sveriges största vetenskapsmän genomtiderna kommer till Uppsala, Carl von Linne.

PersResor har besökt Uppsala – läs mer om besöket!

21 februari 1972 – Nixon besöker överraskande Kina

Bakgrunden

Antagonismen mellan britterna och det kommunistiska Sovjetunionen hade tagit en kortare paus under andra världskriget. Britterna var försvagade efter kriget och amerikanarna tog upp kampen mot Stalin och kommunismen. Även i Asien agerade USA aktivt mot kommunismen. I Kina stödde de nationalistsidan under Chiang Kai-sheks ledning mot kommunistsidan under ledning av Mao Zedong. Efter flera års inbördeskrig, och ett uppehåll under den japanska ockupationen under andra världskriget, kunde Mao 1949 till slut segra och ta makten. Nästa öppna konfrontation mellan USA och kommunismen kom i Koreakriget ett år senare. När Kina hotade att gå in i kriget trodde inte amerikanarna på kineserna men fick mycket snart ändra uppfattning när kineserna kraftfullt anföll in i Korea.

USA tillämpade dominoteorin i sitt engagemang mot kommunismen i Asien. Teorin gick ut på att om ett land föll till kommunismen så skulle de andra följa efter likt uppställde dominobrickor. Det gällde, för den fria världen, att ta kampen mot kommunismen är den dök upp. Frankrike hade efter andra världskriget återvänt till sina forna kolonier i Indokina och nu stod de mot en kommunistisk självständighets gerilla. Efter slaget vid Dien Bien Phu tappade fransmännen ork och kraft och USA tog över krigföringen. Vietnam fick hjälp framför allt från Sovjetunionen, medan Kina hjälpte till.

Sprickan i det kommunistiska blocket med Sovjetunionen och Kina började med Stalins död. Kina ansåg inte att det var självklart att världens kommunistiska centrum skulle vara i Moskva och relationerna blev allt mer ansträngda mellan Mao och Chrustjev. 1961 hade partnerskapet upphört och åtta år senare utkämpades regelrätta gränsstrider mellan de två länderna. Folkrepubliken var inte medlem i FN eller innehade en permanent plats i FN:s säkerhetsråd, det hade republiken Kina, vilket var nationalistsidans överlevare på Taiwan. Genom en resolution i Generalförsamlingen intog Folkrepubliken, Kinas permanenta plats i FN 1971. Fastlands Kina och Mao hade tagit ett steg närmare världen. Den amerikanske presidenten Nixon gjorde flera närmande till den kommunistiska världen, trots att USA fortfarande krigade i Vietnam, och förbättrade relationerna till Sovjetunionen. I hemlighet förberedde han en resa till Kina, dit han anlände 21 februari 1972.

Konsekvenserna

USA:s president stannade en hel vecka i Kina och träffade både ordförande Mao Zedong och premiärminister Zhou Enlai i flera samtal. I Shanghai presenterade länderna Shanghaikommunikén som fortfarande utgör basen för de kinesisk-amerikanska relationerna. Där förklarade länderna sina intentioner att ha normala relationer. Det skulle visserligen ytterligare sju år innan USA officiellt flyttade över sina diplomatiska relationer från Taiwan till Peking. USA har, trots att de förklarade att relationen Kina-Taiwan är en kinesisk angelägenhet, fortsatt att ha nära diplomatiska kontakter med Taiwan.

Förbindelserna mellan länderna utvecklades under åren och när Deng Xiaoping kom till makten i Kina utvecklades de ekonomiska förbindelserna allt snabbare. Utvecklingen fortgick tills dess att de kinesiska ledarna beslutade att slå ner student protesterna 1989. Relationerna försämrades tillfälligt, men är idag återställda och Kinas ekonomiska utveckling har gjort att de två länderna numera är världens ledande ekonomier. Politiskt är vi på väg tillbaka mot en värld med två supermakter, där Sovjetunionen har ersatts av Kina. Europas tillbakagång har återigen bekräftats.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.