30 oktober 1644 – Qingdynastin grundas i Kina

Bakgrunden

Ming dynastin hade kommit till makten i Kina 1368. Den nya dynastin hade tagit utvecklingen framåt med stora steg och nyfikenheten på omvärlden var stor. Zheng He skickades ut på expeditioner på haven för att bevara kontakter med gamla vänner och finna nya bekantskaper. Han besökte även Mombasa i Östafrika. Sedan vände sig Kina inåt och avskärmade sig från omvärlden. Den västerländska ankomsten till Asien var inte särskilt uppskattad, bl.a. hade affärsmän dålig status. Handeln lämnades till små enklaver långt från Beijing. Staden hade återigen blivit huvudstad efter att flyttas till de södra delarna av landet. Ming Kina gled in i en lång nedgångsperiod.

Vasallen till Ming Kina, och Kungen av Manchuriet, valde 1616 att grunda en egen dynasti; Jin. Via namnet kunde kejsaren göra anspråk på att vara arvtagare till en dynasti Jin som regerat 500 år tidigare. På något årtionde hade han lagt under sig hela det område som kallas Manchuriet. Hans son, Hong Taiji blir 1626 kejsare i Manchuriet och tio år senare ändrar han namnet till Qingdynastin. Qing och Ming krigar regelbundet med varandra, även i Korea, som av tradition, och tacksamhet haft starka band till Ming.

I Peking blev det kejserliga hovet allt mer extravagant. Skatterna som krävdes av bönderna blev en riktig börda. Det bröt ut hungerkravaller och uppror i olika delar av landet och de marscherade mot kejsarens huvudstad. 1644 plundrades Beijing av ett bondeuppror. Kejsaren dödade sin familj innan han tog livet av sig för att inte falla i fiendens händer. Ledaren för upproret utropade Shundynastin. Qing trupperna gjorde en överenskommelse med en fiende generaler och kunde storma Beijing, driva Shubkejsaren på flykten och utropa Qingdynastin den 30 oktober 1644.

Konsekvenserna

Det skulle dröja nästan 40 år innan Kina var helt i händerna på den nya dynastin. Jesuiterna kom att utöva ett stort inflytande på de första kejsarna i Qing Kina. De var med och strukturerade om landet. Först förändrades det religiösa landskapet i Kina när kristendomen fick lov att utövas fritt. Handeln fick ett riktigt uppsving under 1700-talet. Kineserna hade mycket varor som européerna ville ha, bl.a. te och porslin, men européerna hade få saker som kineserna önskade. Vad de riktigt ville ha var silver. Världen kanske inte brandskattades på silver men det uppstod en brist. För att komma åt kinesiskt silver började britterna odla opium i Indien som de smugglade till Kina. De fick betalt i silver och för metallen kunde de handla de varor de ville ha.

Qing storhetstid var 1700-talet. De förde många krig med grannländerna, framför allt mongolerna. De många krigen och upproren skapade en svår situation där det blev svårare att driva in skatter och Kina drabbades av en nedgångsperiod under 1800-talet. Det stora inflödet av opium skapade ett land av narkotika missbrukare och när det försökte stoppa opiumet hamnade de i krig med britterna i både första och andra opiumkriget under 1800-talet. Tillslut föll dynastin samman när den siste kejsaren avsattes 1912.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

29 oktober 1873 – Eriksberg levererar sitt första fartyg

Bakgrunden

Göteborg grundandes 1621 av Gustav II Adolf. Kungen grundande många städer och utvecklade Sverige innan han drog i väg till kontinenten och gick in i det 30-åriga kriget. Sverige saknade en ordentlig hamn i väster. Lödöse som var den svenska staden på västkusten var inlåst långt uppe Götaälv. Flera försök hade gjorts att etablera en port i väster, redan pappa Karl IX grundade en stad som danskarna brände ner. Med en hamnstad som Göteborg följer givetvis de näringar som berör sjöfarten med. Det var främst sjökrigets behov som styrde under stormaktstiden. Gamla varvet startade några efter att staden grundats av en holländare. Holland var den ledande skeppsbyggnads nation vid den här tiden och det visar tydligt på Göteborgs internationella prägel redan från början. Militären grundade Nya varvet 1700 i samband med det stora nordiska krigets utbrott. Gamla varvet fortsatte sin verksamhet och byggde fartyg fram till 1880-talet. De byggde i trä och de byggde segelfartyg.

När James Watt uppfann ångpannan så startade han en utveckling som gjorde att ånga kom att ta upp konkurrensen med segel som framdrift på haven. Det skulle dröja till senare delen av 1800-talet innan ånga slagit igenom på riktigt. Det Gamla varvet hade fått konkurens. Från den industriella revolutionens vagga kom det britter till Göteborg och startade upp industriell verksamhet. Keillers Verkstad grundandes på Hisingen 1841, vilket senare blev Götaverken, Lindholmens varv startades fyra år senare. Yngst i skaran och granne med de båda andra Hisingsvarven var Eriksberg. De startade först som galvaniseringsverkstaden och erbjöd sina tjänster till fartygskunder i Göteborg. De tog sedan steget fullt ut och startade varvsverksamhet. Eriksbergs varv levererade sitt förta fartyg den 29 oktober 1873.

Konsekvenserna

Det skulle komma att bli många fler. Sakta började Eriksberg bygga skärgårdsbåtar och ångslupar på sitt varv. Varvet expanderar kraftigt under åren fram till sekelskiftet och det är också då som ägarbilden att förändras. 1906 bygger Eriksberg sitt första fartyg åt Broströms rederi. Dan Broström har blivit direktör för Göteborgsrederiet och 1915 köper rederiet Eriksbergs varv. Broströms inleder en kraftig expansion, På 20 år fördubblas antalet fartyg från 30 till 60 och besättningen ökar trefaldigt till 2500 man till sjöss. Första världskriget och mellankrigstiden är en expansionstid för varvet. Norska och svenska redare expanderade och beställde fler och större fartyg.

Eriksbergs styrka låg i att de ägdes av Broströms som beställde nästan alla sina fartyg på varvet. När andra världskriget inleddes så byggdes nya dockor och verkstäder väster om den ursprungliga platsen och det är där vi kan se spåren efter varvet idag. Tiden mellan andra världskriget och 1960-talet var gyllene år för varvet som gjorde stora vinster. Varvet liksom den svenska ekonomin gjorde rekordår under inledningen av 1960-talet. I bakgrunden finns också Bretton-Woods systemet som gav Sverige en mycket bra växelkurs och var gynnsam för exportindustrin. I slutet av 1960-talet började japanska skeppsbyggare komma ifatt svenskarna och gjorde konkurrensen svårare och vinsterna sjönk. Bretton-Woods systemet kraschade och gjorde den svenska industrins produkter dyrare. Eriksberg hade arbetat sig igenom krisen och hade 1974 ett av sina bästa år men de underliggande problem kom också i dagen. Nu blir det ett problem för Eriksberg att bara ha en ägare och Broströms sålde varvet till staten för 1000 kr 1975. Eriksberg blev en del av statliga Svenska varv och lades ner 1979. Varvsepoken i Sverige och Göteborg var i princip över.

28 oktober 1962 – Kubakrisen är över

Bakgrunden

Allt sedan den kubanska revolutionen på nyårsafton 1958, hade kommunisterna varit en nagel i ögat på USA. 1961 försökte exilkubaner, med stöd av CIA, invadera Kuba. Grisbuktsinvasionen slutade i ett förnedrande fiasko.

Sovjetunionen och USA var invecklat i mycket kallt krig på liv och död och Sovjet såg sin chans att flytta fram sina positioner. För att förstärka det kubanska försvaret och få ett bättre strategiskt läge, flyttades kärnvapenmissiler till Kuba. Missiler som kunde nå de större städerna i USA på några minuter. Insatserna trappas upp. USA hade redan denna möjlighet med missiler utplacerade i Europa som kunde nå de större städerna i Sovjetunionen.

I slutet av augusti 1962 informeras den amerikanska kongressen om att Sovjet har robotinstallationer på Kuba och två veckor senare varnar Sovjetunionens utrikesminister Gromyko för, att en attack på Kuba innebär krig med Sovjet. Insatserna trappas upp. I mitten av oktober tar USA flygfoton på sovjetiska kärnvapeninstallationer och det inledde två veckor som får en hel värld att hålla andan, på gränsen till ett kärnvapenkrig.

President Kennedy går en svår balansgång mellan å ena sidan sina egna militärer anförd av flygvapenchefen LeMay som vill bomba installationerna på Kuba och å andra sidan att undvika krig men samtidigt inte ge efter för Sovjetunionen. Genom FN, genom brev, genom kontakter och att innesluta Kuba i en karantän och inte i en blockad, kan supermakterna kommunicera med varandra. Det är diplomati på hög nivå, det är ingen skillnad på en blockad och en karantän förutom att en blockad är en krigshandling och en karantän inte är det. Världen står snubblande nära ett kärnvapen krig men freden vinner när Radio Moskva meddelar att de sovjetiska missilerna ska av tas hem. Det var den 28 oktober 1962.

Konsekvenserna

Den viktigaste konsekvensen av Kubakrisen var att USA och Sovjetunionen insåg vikten av att snabbt kunna kommunicera med varandra. Därför installerades den så kallade heta linjen direkt mellan Vita huset i Washington och Kreml i Moskva.

USA fick inte framgången gratis, utan lovade att plocka ner sina missiler i Turkiet inom sex månader så att det inte skulle se ut som om det hade något samband samt att lova att inte anfalla Kuba igen.

För Sovjetunionen innebar det stora förändringar. Chrusjtjovs ställning försvagades och 1964 avsattes han och ersattes med Leonid Brezjnev som ledare för det kommunistiska Sovjetunionen. Brezjnev stärkte greppet om de kommunistiska diktaturerna och flyttade fram positionerna över hela världen samtidigt som han ledde Sovjetunionen mot en period av avspänning i det kalla kriget, détente, och avtal om begränsningar av kärnvapenarsenalen bl.a. SALT II avtalet. Brezjnev tog landet in i en långsam ekonomisk stagnation som det aldrig kom ur och 1991 upplöstes den kommunistiska diktaturen i Sovjetunionen.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

27 oktober 1895 – Franska Västafrika grundas

Bakgrunden

Frankrike hade efter Wienkongressen 1815 fått tillbaka Senegal som sin koloni och återkom till den här delen av Afrika. De stod emot utmaningar från inhemska härskare, i första hand muslimska, som ville återta landet till afrikanerna. Sakta men säkert avancerade de franska intressena österut längs Saharas södra gräns.

När slaveriet avskaffades 1848 blev invånarna i fyra samhällen i Senegal medborgare i Frankrike. Det var någonting nytt för fransmännen. Kunde bara en afrikan visa att han eller hon kom från dessa samhällen så kunde de rösta i de franska valen. Detta i skarp kontrast till de övriga afrikaner som betecknades som franska undersåtar utan några egentliga rättigheter.

I Nordafrika hade fransmännen valt att stanna kvar i Algeriet efter att ha intagit området som behärskats av pirater i hundratals år under en egen Dej, som nominellt var underställd det osmanska riket. Området expanderade österut till Tunisien och söderut in i Sahara. Området kom att kallas för Franska Nordafrika. Från Kongo expanderade de franska intressena norrut genom bl.a. Gabon mot Sahara och området kom att kallas för Franska Ekvatorial Afrika.

De franska besittningarna i Västafrika bestod av åtta av dagens afrikanska länder, Mauretanien, Senegal, Mali, Guinea, Elfenbenskusten, Burkina Faso, Benin och Niger. Av dessa områden bildad kolonialmakten, Franska Västafrika den 27 oktober 1895.

Konsekvenserna

Berlinkongressen 1885 hade lagt upp de olika europeiska ländernas intresseområden på den mörka kontinenten som Afrika kallades. Snart nog var de flesta territorier ockuperade av någon av de europeiska kolonialmakterna, i första hand Storbritannien och Frankrike. Tyskland kom sent in i jakten på kolonier men lyckades skaffa sig inbrytningar här och där. Italienarna tog sig Libyen och Somalia och försökte sig även på Etiopien men lyckades inte. Etiopien blev till slut det enda afrikanskt självständiga landet på kontinenten tillsammans med Liberia som grundats 1847 för att frigivna amerikanska slavar skulle kunna flytta tillbaka Afrika.

Frankrike och Storbritannien hade olika strategier för sina kolonier. Britterna valde att administrera varje litet område för sig medan fransmännen slog ihop sina kolonier till tre stora block som tillsammans omfattade nästan en tredje del av kontinentens yta. Den franska expansionen var mycket lik den brittiska, missionärer, handel, fördrag och kanoner som någon uttryckte det. Fransmännen drev också av den kristna missionen att civilisera vildarna. Tanken var att de nya undersåtarna skulle bli fransmän och därför fanns det väldigt få förberedelser för den självsändighet som skulle komma på 1960-talet.

Handeln längs södra Sahara var intressant för den Västafrikanska franska koloniala etableringen. Bortanför Tchad låg Sudan som definitivt låg under den brittiska intressesfären och bortanför där låg den franska stödjepunkten Djibouti. Drömmen om att binda ihop det Afrika från väster till öster fanns och 1897 skickades majoren Marchand från Brazzaville, huvudstad i Franska Ekvatorial Afrika, med uppgift att ta sig fram till Fashoda, i dagens Sydsudan, och lägga beslag på området för Frankrike. Det tog expeditionen 14 månader att ta sig fram och på plats fanns redan britterna som just erövrat Sudan. Det drog ihop sig till stormaktskonfrontation på den Afrikanska kontinenten.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Franska Afrika.

26 oktober 1875 – Jonsereds missionsförsamling grundas

Jonsereds Missionskyrka.

Bakgrunden

Under medeltiden kom kristna missionärer till det asatroende Norden från i första hand Tyskland. I debatten om Sveriges vagga, så spelade kyrkan förmodligen en betydande roll. Blev Sverige Sverige från Uppsala eller är det västgötaskolan som är mer sanningsenlig? Källäget är besvärligt med sporadiskt material och motstridiga uppgifter från århundradena runt sekelskiftet 1000. När kristendomen slår igenom, kan vi relativt väl belägga, inte minst genom runstenarna. Jellingestenen i Danmark är ett lysande exempel på hur en ristning kan berätta om kristnandet av ett land. Vi gissar en del och det är kanske inte en alltför djärv gissning att i ett valkungadöme, förkom det strider mellan olika tronpretendenter. Det gällde för varje kung att legitimera sin makt. Ofta skedde det med ett raskt svärd och en motståndare ett huvud kortare. Myterna kring Mora sten i Uppland och kungens Eriksgata i de gamla landslagarna berättar en del av historien.

I ett naturasamhälle bygger makt på förmågan att föda sina trupper, eller skapa allianser. Ytterligare ett sätt är att hitta något som är större än vardagen. I kyrkan kunde makten hitta en bundsförvant som stod för en högre makt och kyrkan fick en bundsförvant som på det politiska planet som främjade kyrkans rätt till själarna. Makt och kyrka ingick en ömsesidig allians. Detta kan vi inte helt belägga, därtill finns det inte tillräckligt med källor men det är ett scenario som inte är ologiskt. Samtidigt faller lite av diskussionen om var Sverige blev Sverige. Kanske är svaret att Sverige blev Sverige när Sverige blev kristnat.

Den ursprungliga katolska kyrkans sätt att utöva sin tro kom att ifrågasättas av Martin Luther. Kyrkan hade börjat intressera sig för kungens domäner och kungen för kyrkans område. Makten kampen hårdnade. Investiturstriden om rätten att utse kyrkliga ämbeten var en del. I Sverige såg Gustav Vasa fördelarna med att slippa styras av påven i Rom och Sverige blev protestantiskt. Kungen fick en större kontroll över kyrkan och kunde använda predikstolarna som propagandacentraler. Under 1800-talet utmanades statskyrkans roll. Det blev fler som blev mer medvetna och frikyrkorörelsen kunde vinna mark. En fri kyrka som byggde på frivilligt medlemskap. Inte sällan pådrivna av nytänkande präster inom statskyrkan.

Det lilla industrisamhället Jonsered fick en ny brukspredikant 1864, Kristian Torin. Torin var bördig från Halland och hade vid femton år ålder blivit frälst och var personligt troende. Torin kom tidigt i kontakt med den nyandliga pietiströrelsen som betonade omvändelsen till en kristen tro, bibelläsning och ett rikt böneliv. Det fanns lekmanna predikanter eller läsarpräster. Sammankomster skedde på andra tider än söndagsförmiddags gudstjänst i statskyrkan. Teorin utbildade sig till präst i Uppsala efter att ha haft ett samtal med en av förgrundsfigurerna inom pietismen, C O Roseinus. I Uppsala slöt han sig till en krets med andra pietister där en av dem var P P Waldenström. Torin gick inte i den vanliga fåran, han levde sin kristna tro i vardagen. Han startade söndagsskola, han höll nattvard hos troende vänner och utbildade lärare till söndagsskolan. Jonseredsprästen hamnade lite på kant med det kyrkliga etablissemanget. Torin gick i enlighet med sin övertygelse om den kristna torn och var drivkrafterna bakom en ny frikyrkoförsamling på bruksorten. Han ordnade en sammankomst och Jonsereds missionsförsamling grundades den 26 oktober 1875.

Konsekvenserna

Liksom Torin så kom Waldenström mer och mer ur fas med svenska kyrkan och deras präster. Tre år efter att Jonsereds Missionsförsamling bildades var Waldenström med och grundade Svenska Missionsförbundet. Det var inte det första frikyrkoförbundet. Baptistsamfundet hade bildats 1857 med tydliga influenser från i första hand USA. Statskyrkan och myndigheter gick hårt åt de tidiga baptisterna. Både Baptistsamfundet och Missionsförbundet har idag gått upp i Equmeniakyrkan. Det verkar så här långt efteråt som det var starka människor som drev på utvecklingen. Frikyrkorörelsen är en del i den svenska folkrörelsetraditionen, där nykterhets-, idrotts- och fackföreningsrörelsen är andra delar. Det var här som industrialismens arbetare samlades och det var här som de fick sin demokratiska fostran. Om fackföreningarna och arbetarrörelsen utmanade den rådande ekonomiska makten så utmanade frikyrkorna den kyrkliga makten. Frikyrkorna var antagligen mer accepterade av bolagsledningen i ett litet bruksamhälle, de gör inte uppror. Inte heller nykterhetsrörelsen och idrottsrörelsen. Tvärt om de ger på sikt friskare arbetare. Det var kanske inte uppenbart men den demokratiska fostran la i sin tur grunden för kraven på lika rösträtt. När detta väl kom så fanns det en befolkning och det fanns nya ledare som skolats i att hantera maktfrågor. Ur denna djupa tradition kan vi idag skörda frukterna av ett i många stycken välfungerande samhälle. Tittar vi över världen och jämför så framstår Sverige som ett udda land, där normen är något helt annat än som finns här.

Missionsförsamlingen i Jonsered tog arbetet på allvar. Medlemmarna samlades hemma hos varandra och höll sina sammankomster. Redan 1889 bildas ungdomsföreningen Stjärnan på initiativ av Karin Lundblad. Det är en av Sveriges äldsta ungdomsföreningar och verksamheten fortsätter i dag inom Equmenia som har ett mycket aktivt arbete i församlingen.

Alkoholismen var ett utbrett problem på 1800-talet. Nykterhetsrörelsens starka tillväxt är ett tydligt bevis på detta. Nykterhet kom tidigt in som en viktig del även i frikyrkorörelsen. I det nya livet med Kristus skulle det gamla syndiga livet läggas bakom sig. Nykterhet blev ett klart ställningstagande för det nya livet. Det gav andra effekter. Pengar till alkohol ersattes med pengar till församlingen. En egen samlingslokal blev en dröm och ett mål. Fabriken styrde allt på orten och församlingen uppvaktade bruksledningen om mark att bygga på. Fabriksledning fann, 1906 att det skulle medföra vissa olägenheter. Redan ett år senare hade ledningen ändrat sig. Församlingen kunde få en kostnadsfri tomt på 25 år om de hade medel att uppföra en byggnad vars utseende och funktion var sådan att styrelsen kunde godkänna den. 1912 stod missionshuset vid Jonseredsvägen färdig för invigning. Tio år senare ändrades det till Jonsereds Missionskyrka. Tomten tillhörde fabriken ända tills Electrolux köpte hela Jonsered på 1970-talet. Församlingen fick då friköpa marken. Församlingen växte och räknade som mest in omkring 200 medlemmar. Nästa satsning var att anställa en egen pastor. 1927 kom detta steg i utvecklingen av församlingen.

Under 1950-talets folkhem blåste det andra vindar över Sverige. Det allmänna, staten och kommunen tog ett allt större ansvar för invånarna. Det fanns inte samma behov av att hjälpas åt. En växande församling blev en krympande församling. En äldre generation lyckades inte fullt ut att föra över sin tro på den nya generationen. Efterkrigsgenerationen växte upp under andra förhållande. Vi började få generationsklyftor där begreppet ungdom kom till som beteckningen på en hel generation. Film, Rock´n´roll, TV och mode blev viktigare ingredienser i en ung människas liv. Bättre möjligheter till utbildning öppnads upp för andra än de som redan hade resurser att studera. Här ökar också rörligheten med bättre kommunikationer. Jonsereds Missionsförsamling är inget undantag i denna utveckling, men församlingen har överlevt och har en mycket aktiv verksamhet idag. Därmed har den inte gått samma öde tillmötes som många andra kristna församlingar där medlemmarna har dött ut och deras arv går över till en annan verksamhet.

25 oktober 1971 – Kina ersätter Taiwan i FN:s säkerhetsråd

Bakgrunden

Förenta Nationerna bildades den 24 oktober 1945 av segrarmakterna i andra världskriget. En av de fem stora i detta sammanhang var Kina som burit en stor börda i kriget mot Japan. Kina kom att nämnas i stadgarna som en av supermakterna med vetorätt i Säkerhetsrådet. 1945 fanns det en kinesisk regering. Det var den som hade krigat mot Japan och ledare för nationalistpartiet var Chang Kai-shek. Vid fredslutet var nationalistpartiet och kommunistpartiet allierade mot den gemensamma fienden. Detta hade inträffat tio år tidigare när Japan anföll. Japanernas anfall gjorde slut på det kinesiska inbördeskriget eller såg till att det blev en vapenvila. När Japan var besegrat så började inbördeskriget igen. Efter fyra års strider kunde Mao utropa folkrepubliken Kina i Beijing, medan Chang flydde till Taiwan med den erkända regeringen för republiken Kina. Det var republiken som behöll platsen i FN:s säkerhetsråd.

Mao fick sina allierade i Albanien att varje år lägga ett förslag till Generalförsamlingen att Folkrepubliken skulle få en plats i FN. USA och de västallierade motarbetade detta men 1961 gick en resolution igenom som sa att Kina frågan var viktig och att den skulle avgöras med 2/3 majoritet. Resolutionsförslagen fortsatte, och USA kunde se till att dessa röstades ner varje gång. Det är flera händelser som påverkar det som skulle hända. Kina och Sovjetunionen bryter med varandra och därmed finns det en spricka i östblocket. Det är främst USA:s allierade som börjar prata med Folkrepubliken. Under 1960-talet sker en avkolonisering och fler länder blir medlemmar av FN. Det gör att fler länder kan rösta och USA har inte samma in flytande som tidigare. De forna kolonierna ser lika mycket till Sovjetunionen för att få råd. Det som slutligen för frågan närmare sitt avgörande är USA:s president Nixon som inleder ett närmade till Kina för att få tillstånd fred i Vietnamkriget. När en ny resolution kommer upp på FN:s bord så röstar generalförsamlingen igenom att Folkrepubliken Kina ska Kinas plats i FN på Republiken Kinas bekostnad den 25 oktober 1971.

Konsekvenserna

Platsen i FN var inget annat än ett erkännande av Folkrepubliken som Kinas legitima regering. Det innebar också att alla de makter som hade kärnvapen nu hade en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Konflikten mellan de två staterna om vem som var Kinas lagliga regering fortsatte. De båda Kina erbjöds möjligheten att gemensamt representera landet i öster men Taiwan sa bestämt nej. Taiwan har sedan 1945 drivit linjen om ett Kina och en regering. Det är samma linje som regeringen i Beijing driver idag, när de ställer krav på att Taiwan ska bli en del av Kina eller fastlandskina som vi ibland säger.

De både ledarna i det kinesiska inbördes Mao Zeitung och Chang Kai-shek avled båda i mitten på 1970-talet. Taiwan och USA kom på kollisionskurs på det politiska planet vilket gjorde att relationerna mellan de båda kinesiska staterna tinade. I mitten på 1980-talet kunde taiwaneser besöka Kina, något som gamla soldater från inbördeskriget drog nytta av då de inte sett sin hembygd på 40 år. Nya ledare i Taipei sökte sig bort från policyn om ett Kina vilket inte ledarna i Beijing gjorde. Tvärt om så reagerade fastlandskina på de politiska förändringarna i Taiwan. Inte minst att Taiwans president Lee förde en aggressiv kampanj i världen för att skaffa sig diplomatiska vänner. Det ledde fram till den tredje Taiwansunds incident 1995. USA ställde upp på Taiwans sida, trots att de frostiga relationerna, och skickade en hangarfartygsstyrka till området. Trots Kinas missiltester för att få taiwaneserna att inte välja om Lee till president så valdes han om strax efter incidenten. Knappt två år senare var USA och Kina åter tillbaka till ett normalt förhållande.

Konflikten mellan Kina och Taiwan är kvar på samma läge. Beijing hävdar att Taiwan är en del av Kina.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Förenta Nationerna.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

24 oktober 1918 – Slaget vid Vittorio Veneto

Bakgrunden

Italien hade gått med centralmakterna inför det Första världskriget. När kriget väl var igång slingrade sig italienarna ur sitt avtal. De underhandlade med Ententen och bytte 1915 sida i kriget. En av orsakerna var att det trodde sig kunna vinna territorier från Österrike i Tyrolen och på Balkan. Italienarna försökte inledningsvis att anfalla längs en dalgång för att nå själva Österrike och sedan tvinga dem ut kriget. Här liksom på många krigsskådeplatser i Europa kom det moderna kriget som en överraskning för många och skyttegravarna formerades längs floden Isonzo i dagens Slovenien. De som ville överleva måste snabbt lära sig det nya krigets regler. I ledningen för den italienska krigföringen stod general Cadorna, en man som inte förstod sig på den nya tiden. Han beordrade massanfall efter massanfall mot de österrikiska försvararna vilket resulterade i masslakt av italienska ungdomar. Elva offensiver. För varje misslyckande sjönk soldaternas moral och de disciplinära åtgärderna skärptes till ren övergreppen. Hösten 1917 beslutade krigsledningen i Berlin, att med tyska trupper slå ut ett anfall mot italienarna. Slaget vid Caporetto blev en stor framgång och det demoraliserade italienska försvaret föll sönder som ett korthus. Vid floden Piave lyckades italienarna samla sig och stoppa anfallet. Cardona fick sparken och ersattes med Diaz.

Ett österrikiskt försök gjordes att anfalla över Piave men det misslyckades och Diaz nya taktik och organisation fungerade. Han fortsatte att vänta och gick slutligen till anfall mot Vittorio Veneto den 24 oktober 1918.

Konsekvenserna

Ett mindre bidrag av franska och brittiska trupper hjälpte till i anfallet. Det blev en svår flodövergång men de italienska reserverna skickades snabbt till bräschen som öppnade sig på ett frontavsnitt. Italienarna stormade vidare och Österrike-Ungern var ett land i upplösningstillstånd. I slutet av månaden lämnade Tjeckoslovakien dubbelmonarkin och den 30 oktober, fanns det inte längre någon dubbelmonarki kvar när Ungern gick sin egen väg. Österrikarna bad om vapenstillestånd men italienarna tackade nej och fortsatte sin framryckning. Återigen bad österrikarna om vapenstillestånd och nu accepterade detta. Ett avtal skrevs under den 3 november och skulle börja gälla kl 3 på eftermiddagen, dagen efter. Österrikarna la genast ner vapen och meddelade motståndarna att de slutat kriga. Italienarna fortsatte att anfalla fram till vapenstilleståndets början i ett försök att ockupera så mycket territorium som möjligt. En vecka senare var Första världskriget slut när Tyskland kapitulerade.

Den italienska strävan om en enad italiensk nation och byggandet av en nationalstat som börjat under 1800-talet tidigare del anses av några historiker vara avslutade med freden i Saint-Germain 1919. Österrike tvingades lämna ifrån sig Trentino, Sydtyrolen, Trieste och Istrien till Italien som därmed vunnit något av det som landet önskade när det bytte sida i kriget 1915. I de delar av Österrike-Ungern som låg på Balkan och hamnade under det nybildade Jugoslavien. Gränstvisterna löstes mellan Italien och Jugoslavien i Rappallofördraget 1920.

För Österrike var freden i Saint-Germain hård. Landet fanns kvar men bara som en skugga av sin forna storhet under Donaumonarkin.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Första världskriget.

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning

Läs den tidigare artikeln         Läs nästa artikel

24 oktober 1916 – Fransmännen återerövrar Fort Douaumont

Bakgrunden

I slutet av 1915 var västfronten stillastående. Till högkvarteren rapporterades, från västfronten inte nytt. Kulsprutan, bättre gevär och effektivare artilleri hade gjort att det blivit mycket lättare att försvara positioner än att anfalla. Anfallen hade visat sig vara mycket kostsamma i människoliv och kriget hade stelnat i skyttegravarna. Flera offensiver, såväl tyska som brittiska och franska hade visat på de höga kostnaderna i människoliv att anfalla välbefästa positioner. Det krävdes nytänkande och den tyske generalen von Falkenhayn riktade in sig på den franska försvarsbefästningen i staden Verdun. Han menade att stadens symbolvärde för fransmännen var så stort att de aldrig skulle ge upp staden och då skulle det vara ett bra tillfälle att låta motståndarna förblöda genom ett utnötningsslag.

I februari gick tyskarna till anfall och hade inledningsvis vissa framgångar bl.a. intogs det centrala befästningen, Fort Douaumont. Fransmännen satsade stora resurser på att försvara staden och tyskarna skiftade hela tiden anfallsriktning för att komma fram men som de på förhand räknat ut försvarades staden frenetiskt. Franska motanfall kunde ta tillbaka förlorad mark som förlorades till tyska motanfall. Många unga män dog.

I juni var tyskarna nära att inta Fort Souville men fick dra tillbaka trupper när britterna genomförde et mycket omfattande anfall vid floden Somme den 1 juli. Tyskarna kom att splittras på två viktiga fronter i väster. På hösten var de tyska trupperna utmattade av långvariga strider och samtidigt planerade den franska generalen Robert Nivelle en offensiv i Verdunsektorn. Den 16 oktober kom anfallet och Fort Douaumont återtogs åtta dagar senare den 24 oktober 1916.

Konsekvenserna

Tyskarnas moral föll när de inte lyckades inta Fort Souville och den föll än mer efter att ha fått ge upp Fort Douaumaont i oktober. De skulle hålla terrängen till december när fransmännen igen satte in ett massivt anfall och pressade tillbaka tyskarna till de ställningar som de haft i februari, 250 000 döda och 500 000 sårade soldater tidigare.

Verdun blev det slag som tyskarna önskat sig men inte med det resultat som de ville ha. Istället visade de ett enormt prov på de franska soldaternas vilja till att strida för sitt land, något de tyska soldaterna hade respekt för. Det som säkrat segern åt fransmännen var att britterna gått till attack vid floden Somme och dit fick tyskarna skicka trupper som behövts vid Verdun. Fransmännen lyckades med lastbilar föra fram tillräckligt med förnödenheter för att striden skulle kunna fortsätta, inte minst de så viktiga manskapsförstärkningarna. Befälhavaren för Verdun sektorn, general Pétain, förde fram stora mängder artilleri främst den franska 75 mm kanonen som var mycket effektiv. De använde sig även av 400 mm järnvägs artilleri något som i högsta drag bidrog till att tvinga tyskarna ur de fort som de tagit från den franska sidan. Pétain skrev senare en bok om hur viktigt fasta försvarsfästningar var och två år efter att boken kommit ut började Frankrike bygga Maginotlinjen, något som blev totalt bortkastat i nästa krig.

Fransmännen som var moralist stärkta av framgångarna i Verdun ville fortfarande återta förlorad mark och den försvarsinriktade Pétain byttes ut mot den offensivt lagde Nivelle. Nästa stora slag stod vid Aisne på våren 1917.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Första världskriget.

23 oktober 1956 – Inledningen på den ungerska revolten mot kommunismen i Östeuropa

Här på Budapests gator stod slaget mellan den sovjetiska armén och ungrare som ville vara självständiga.

Bakgrunden

Ungen hade varit allierade med Hitler under andra världskriget och högst motvilligt gick man med i Hitlers anfallskrig. 1944 slöts en separat fred med Sovjetunionen men det upptäcktes av tyskarna som ockuperade Ungern. Efter hårda strider befriade Röda armén Ungern och Budapest i januari 1945. Ungern kom under den sovjetiska intressesfären. I valet 1949 vann det förenade arbetarpartiet (kommunister och socialister) och därefter utropades folkrepubliken Ungern. Den arbetarregeringen satte snabbt igång med utresningar och tog kontrollen över landet och blev det mest hårdförda kommunistiska landet i Europa. Ekonomi utsattes för stora påfrestningar. Den skulle betala för de sovjetiska ockupationstrupperna samt ett krigsskadestånd till både Sovjet och till grannländer. Genom medlemskapet i COMECON, Sovjetunionens handelsorgan för Östeuropa, kunde inte Ungern få del av den amerikanska Marshallhjälpen.

Efter Stalin dog 1953 svepte en våg av modernisering genom östra Europa. I Ungern valdes den reform vänlige Imré Nagy till regeringschef. Hans reformer motarbetades av konservativa krafter som till slut tvingade bort honom. Efter Krustjevs tal på den 20:e partikongressen och upploppen i Polen 1956 började hoppet åter spira i Ungern. Nagy återinsattes och det utbröt spontana protester mot kommunisterna bland landets studenter. De marscherade till frihetshjälten Bems staty och framförde sina krav. Regeringen svarade i ett radiotal på kvällen och intog en hård linje mot protestanterna som i sin tur svarade med att riva Stalinstatyn och att bege sig till radiohuset. Hemliga polisen sköt och revolten i Ungern började, den 23 oktober 1956.

Konsekvenserna

Ungrarna visade sitt missnöje. De satte eld på bilar och plundrade vapen från militära depåer. Regimen begärde hjälp från Sovjetunionen för slå ner revolten och sovjetiska stridsvagnar körde in i Budapest och stationerade sig runt parlamentsbyggnaden. Skottlossning utbröt och upprorsmakare började beskjuta de sovjetiska trupperna. Nagy vädjade om lugn och tog över premiärministerposten medan Janos Kadar valdes till generalsekreterare i kommunistpartiet. Det Moskvatrogna gardet flydde. Striderna blev hårda och de sovjetiska stridsvagnarna drogs bort från Budapest. Regeringen förklarar Ungern neutralt och söker försäkringar från Sovjetunionen och om att inte intervenera. Den 4 november kom ett nytt ryskt anfall. Kadar lämnade regeringen och vädjade i ett radiotal, om hjälp mot kontrarevolutionen och att befolkningen ska hjälpa Warszawapaktstrupperna. Sex dagar senare är den ungerska revolten över.

Nagy tas tillfånga och avrättas efter en hemlig rättegång 1958. Janos Kadar tar över som ny ungersk ledare. Hundra tusentals ungrare flyr sitt land. Det kommunistiska struptaget om Ungern hårdnar ytterligare när Kadar samlar makten i sin hand och Ungern blev en trogen medlem av östblocket fram till 1980-talet när frihetslängtan blev för stark igen och de genomför reformer, bl.a. river de sina gränshinder mot Österrike på våren 1989.

Ungrarna kände sig svikna av väst som inte ingrip trots deras vädjanden. Väst var upptaget med Suezkrisen som pågick samtidigt, samtidigt som det var förenat med stora logistiska problem att intervenera i Ungern. Nästa gång som det blir frihetsexperiment inom östblocket sker under détente i slutet på 1960-talet i Tjeckoslovakien.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kalla kriget.

22 oktober 1859 – Spanien förklarar krig mot Marocko

Bakgrunden

Det var Portugal som var först av de moderna europeiska stormakterna att etablera sig på det nordafrikanska fastlandet. Det skedde i slutet på 1400-talet när morerna pressats tillbaka från det europeiska fastlandet. Marocko har en brokig historia och under 1500-talet började marockanerna driva bort de portugisiskt faktorierna som etablerats i området. De satsade även på att driva ut spanjorerna som byggt städer och verksamhet på afrikansk jord. Spanien kunde försvara sig bättre och lyckades behålla städerna Ceuta och Melilla vid Gibraltarsund som spanska enklaver.

Lite beroende på vem som styrde Marocko så fungerade relationen till de europeiska stormakterna växlande. Från Marocko utgick sjörövande pirater och deras verksamhet påverkade sjöfarten. Europeiska makter betalade tribut till landet på det nordvästra hörnet av den afrikanska kontinenten för att slippa få sina fartyg kapade och sina medborgare förslavade. När vi kommer fram till 1800-talet så upphörde Marocko med sjöröveriet men samtidigt så ökade de europeiska makternas intresse av att äga land i Afrika. Inte minst Frankrike som hade förlorat sina kolonier under Napoleon konflikten. Samtidigt fick Marocko allt svårare att hålla kontroll på rifkabylerna som genomförde raider och plundring mot de spanska enklaverna. 1844 hamnade Frankrike och Marocko i en väpnad konflikt när fransmännen jagade algeriska ledare in på marockanskt territorium. Spanjorerna syn på att Marocko var svagt förstärktes 1856 när britterna tvingade fram ett förmånligt avtal. Med motivering att de skulle få ordning på raiderna på spanskt territorium förklarade Spanien Marocko krig den 22 oktober 1859.

Konsekvenserna

Spanien besegrade sultanens armé utanför Ceuta och sedan drev de marockanerna framför sig mot staden Tétouan, 40 km söder om Ceuta på halvön som bildar den södra delen av Gibraltarsund. Under det två dagar långa bombardemanget passar människor på att plundra staden, inte minst rifkabylerna. Spanjorerna intog staden den 5 februari och återställde ordningen. Storbritannien var oroade över det pågående kriget och utsatte parterna för påtryckningar att upphöra med striderna. Under brittiskt överinseende kunde Wad-Ras-fördraget skrivas under. Marocko erkände Spaniens överhöghet över de båda städerna och de tvingades också betala ett stort krigsskadestånd. Delar av skadeståndet lånade britterna ut till marockanerna. Marocko var ett land fritt från europeiska kolonisatörer men både britter och fransmän var intresserade av det strategiska området. Det kom att pågå intensiva diplomatiska intriger för att få över den sittande sultanen på endera sidan. Spanien bevakade sina intressen och i slutet 1800-talet så utbröt ett nytt mindre krig för att hindra rifkabylernas härjningar på spanskt område. Marocko kom att påverkas starkt av en händelse i dagens Sydsudan. I Fashoda 1898 var det nära att ett europeiskt storkrig brutit ut. Fransmännen var de mer förståndiga och backade. Det skapade utrymme för den brittisk-franska ententöverenskommelsen 1904. Då kunde britter och fransmän komma överens om att Marocko skulle bli franskt men med brittiska handelsförmåner och en liknande uppgörelse som kom senare att gälla för Egypten.

I kulisserna lurade den tyske kejsare som sökte en plats i solen och 1906 hade Frankrike och Spanien fått en särskild ställning i Marocko. 1911 skickade Tyskland en kryssare till Agadir och utlöste Agadirkrisen. Ententen fungerade och Tyskland tvingades dra sig tillbaka, men Frankrike tog redan året efter över Marocko som en koloni.