30 augusti 1721 – Freden i Nystad gör slut på det stora nordiska kriget

Bakgrunden

1697 står den svenska stormakten stark i norra Europa och när Sveriges kung Karl XI avlider tar hans 15-årige son Karl XII över tronen. Sverige har vunnit sina framgångar på Danmark, Polen och Rysslands bekostnad och nu ser dessa sin chans till revansch. I februari 1700 börjar fientligheterna när Polen anfaller de svenska besittningarna i Baltikum, Danmark anfaller Holstein-Gottorp och på hösten belägrar ryssarna Narva. En snöstormig novemberdag kommer kungen till undsättning och ryssarna lider ett svårt nederlag.

Svenskarna tågade mot Danmark och landsteg på Själland och i den efterföljande freden tvingades danskarna ut ur kriget. De följande sju åren försökte Karl XII att avsätta August II av Polen, tillsätta en ny regent, samt att i allians med Polen gå till anfall mot Ryssland. På hösten 1707 var det dags för svenskarna att gå mot Moskva.

Svenskarna trängde fram till floden Djenpr och fortsatte in i Ukraina i allians med Matzepa. Ryssarna använde sig av den brända jordens taktik, undvek direkta strider och brände vad anfallarna kunde ha nytta av. Svenskarna övervintrade i två år och 1709 fortsatte de, för att få ett avgörande. Vid Poltava kom slaget och Tsar Peter kunde vinna den avgörande segern. Svenska fältarmén kapitulerade medan kungen flydde till Turkiet. Där stannade han tills han blev utkastade av turkarna i kalabaliken i Bender. Karl XII red till Svenska Stralsund och landsteg sedan i Skåne 1715. Högkvarteret sattes upp i Lund och under ett års tid samlades nya trupper ihop och sedan gav sig armén mot Norge. Under fälttåget mot norrmännen stupade kungen den 30 november 1718.

Förhandlingar om fred hade pågått mellan svenska och ryssar under ett par årstid men kungen hade ansett fredsvillkoren för hårda och tackat nej. Efter kungens död började ryssarna härja längs den svenska östersjökusten och brände bl.a. ner Umeå. Under engelsk medling slöt Sverige fred med sina fiender och besittningarna i Tyskland förlorades mot en ekonomisk kompensation.  Freden i Nystad med Ryssland kom äntligen den 30 augusti 1721.

Konsekvenserna

Sverige var krigstrött och utarmat och freden med Ryssland blev hård och svenskarna fick ge upp sina baltiska besittningar. Om Poltava var det faktiska slutet på den svenska stormaktstiden så blev freden i Nystad bekräftelsen. Ryssland flyttade fram sina positioner och blev den nya stormakten i området. Sverige ger sig in i frihetstiden där det kungliga enväldet upphör och adeln tar över i någon form av demokrati. De båda partierna hattar och mössor strider om makten och några krig med Ryssland hinns med. Frihetstiden tar slut när Gustav den III gör sin statskupp en augustidag 1772.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.

28 augusti 1963 – Martin Luther King håller sitt tal ”I have a dream”

Bakgrunden

1861 till 1865 utkämpades ett blodigt inbördeskrig i Amerika mellan de norra delstaterna som ville avskaffa slaveriet och sydstaterna som ansåg att de behövde slavar för sin jordbruksekonomi. Kriget slutade med seger för Nordstaterna och slaveriet avskaffades. Ett inbördeskrig är en blodig och bitter historia och bara för att kriget var över och slavarna blev fria så betydde inte det att alla hade ändrat åsikt. I gränsområden mellan nord och syd härjade ligor av förbittrade före detta sydstats soldater där Jesse James kanske är den mest kända. En av generalerna på sydsidan, Nathan Bedford Forrest, bildade på julaftonen 1865 Ku Klux Klan.

Klanen kom att sätta agendan i sydstaterna i många år. Efter att han varit borta en tid återkom klanen 1915 med förnyad kraft. Genom det demokratiska systemet kunde dess medlemmar väljas till viktiga ämbeten i samhället och på så vis styra hela samhället genom att sätta agendan för politiken. Samtidigt behåller klanen en mystik över sig och när den bryts börjar också vanliga människor, de som röstar, att se igenom klanens propaganda.

Martin Luther King jr föddes 1929 i Atlanta Georgia, i den amerikanska södern. Han fick tidigt känna av rasåtskillnaden när han inte längre fick leka med sina vita kompisar. Farfar och pappa King var båda pastorer och pappa Marin sr predikade mycket emot rasåtskillnaden i sin kyrka. 15 år gammal började Martin sin utbildning för att bli pastor även han. King hade en stor retorisk förmåga och fångade människors uppmärksamhet. 1955 ledde han bussbojkotten i Montgomery, en olydnadskampanj mot orättvisorna. Det var ingen okänd 34-åring som klev upp i talarstolen vid Lincolnmonumentet i Washington DC och sa; ”I have a dream!” den 28 augusti 1963.

 

Konsekvenserna

Talet har skrivit in sig i den retoriska historien och används om och om igen som exempel på hur ett bra tal ska vara. Talet är också ihågkommet för sitt innehåll. För det var en tid när jämlikhet mellan vita och svarat var en dröm. 1954 hade den amerikanska högsta domstolen slagit fast att det var emot den amerikanska konstitutionen att segregera samhället. Det hade tagit tio år innan den första delen av den mentala barriären kunde falla. Bussbojkotten i Montgomery, händelserna i Little Rock 1954 när svarta barn togs i på en vit skola. Arkansas guvernören Faubus försökte förhindra detta och utmanade, den amerikanska konstitutionen, president Eisenhower och det amerikanska rättssystemet. Han fick ge sig men valdes om till guvernör ytterligare fyra gånger, vilket visar hur djupt motståndet mot förändringarna var.

Martin Luther King jr var en av ledarena. Han propagerade för icke-våldsmetoder, inspirerad av bl.a. Gandhi i Indien. Han var samtida med Nelson Mandela i Sydafrika men valde aldrig våldets väg som Mandela gjorde. Efter att han hållit sitt berömda tal fanns det mycket kvar att göra. Den första amerikanske presidenten som kom från Sydstaterna sedan inbördeskriget kom till Vita huset 1963, efter Kennedys död. King fick Nobels fredspris 1964. Samma år som USA antog en lag som förbjöd rasistisk lagstiftning. Kampen fortsatte. King engagerade sig i att genomföra lagarna och att få slut på det allt mer eskalerande Vietnamkriget. Han fortsatte ända tills hans liv slutade för en lönnmördares kula i Memphis 1968.

27 augusti 1689 – Nertjinskavtalet mellan Kina och Ryssland

Bakgrunden

Moskvariket gjorde sig till slut fria från mongolernas välde. De stabiliserade det ryska rike som växte fram. I juli 1580 började den ryska expansionen genom Sibirien. Ivan IV ledde marschen mot öster där löst sammanhängande vasallstater av olika folkgrupper levde. Sakta men säkert flyttade ryssarna gränsen för sitt område in på Asiens tundra. Efter cirka sextio år hade de första nybyggarna kommit fram till området norr om Amourfloden. Där kom de i kontakt med kineserna i Qingdynastin som jagade bort de som de ansåg vara inkräktare.

Qingdynastin som sedan 1644 satt på den kejserliga tronen hade sitt ursprung i Manchuriet. Det var från början en vasalldynasti till Mingkejsaren som 1616 hade valt att gå sin egen väg och tillslut även störtat den gamla dynastin. Området runt Amourfloden var ett viktigt område för Qingkina eftersom det var den egna dynastins kärnland. 1685 drabbade kineser och ryssar samman i Albazin. Från kinesisk sida ansågs att det var dags att förhandla med ryssarna. Jesuiterna som hade ett stort inflytande i den kinesiska kejsaren hov skrev ett brev till tsaren i Moskva. Två år senare var en rysk förhandlare på plats men mötet fick skjutas upp och flyttas eftersom det pågick strider i Mongoliet. Till slut kunde de båda parterna enas om en tid och en plats att mötas på.

Förutsättningarna för ett avtal var goda. Kineserna vill inte släppa det som de ansåg vara sitt manchuriska kärnland. De ville ha bort ryssarna. Ryssarna å sin sida insåg att gränsen vid Amourfloden inte skulle gå att försvara. Kineserna hade hotat med att stoppa all handel om inte gränsen justerades. Utifrån detta kunde de båda parterna, det ryska sändebudet och de jesuiter som representerade kejsare i Beijing nå ett avtal och Nertjinskfördraget skrevs under den 27 augusti 1689.

Konsekvenserna

Ryssland fick ett bra avtal ur deras synvinkel, det fick även kineserna. De släppte områden till ryssarna som behärskades av mongolerna men fick en klar gräns mot det ryska Sibirien. Ryssarna å sin sida fick landområden runt Bajkalsjön som var lättare att nå och försvara samtidigt som de fick handelsprivilegier med Kina. Kina och Ryssland fick en jämbördig relation vilket var ovanligt eftersom oftast så krävde Kina tributer och ansåg andra som vasaller. Något som de västeuropeiska handelmännen till Kina fick erfara. Kina lyckades också få stopp på den ryska expansionen mot Stilla havet.

Qingkina hamnade i en nedgångsperiod under 1800-talet. Det utnyttjade västerlänningarna, enligt kinesisk historieskrivning, till att påtvinga Kina nya och för kineserna dåliga fördrag. När kineserna var upptagna med Taipingupproret och det andra opiumkriget med britterna så passade ryssarna på att hota Kina i med en andra front. Fördraget i Aigun 1858, medförde att det land som ryssarna gett upp i Nertjinskfördraget hamnade under rysk kontroll. Gränsen flyttade från Stanovojbergen till Amourfloden. Ett område som är en och en halv gång så stort som Sverige. Avtalet bekräftades i Peking 1860. Ryssarna annekterade sedan området och gränsen ligger i princip fast än i dag.

Kineserna valde 1919 att stödja den vita sidan i inbördeskriget och när Kuomintang gjorde uppror mot regeringen i Beijing så stödda kommunisterna i Moskva upprorsmakarna. De båda kommunistländerna Sovjetunionen och Kina hjälpte sedan varandra fram till brytningen 1958.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.

26 augusti 1988 – Aung San Suu Kyi ansluter sig till studentupproret i Myanmar

Bakgrunden

Britterna intog Burma på 1800-talet för att motverka ett franskt inflytande österifrån, mot Indien. Under andra världskriget var Burma krigsskådeplats mellan Storbritannien och Japan och 1948 fick landet sin självständighet och valde att stå utanför det Brittiska samväldet. Burma började falla sönder av ständiga politiska strider och i mars 1962 genomförde generalen Ne Win en statskupp.

Militären tog kontroll och under 25 år styrdes landet av ett militärråd som genomförde reformer i socialistisk anda. Industrin förstatligades, de ekonomiskt starka indierna slängdes ut och regioner bildades efter befolkningstillhörighet. Då och då bryter protester ut mot juntan och som många andra regeringar med totalitär inriktning stagnerar även denna regim. Våren 1988 börjar studenterna protestera mot juntan som svarar med våld. I juli avgår Ne Win och den 8 augusti utbryter massprotester över hela landet. Militären svarar återigen med våld, uppskattningsvis 3000 personer dör denna dag.

Aung San Suu Kyi var dotter till en av grundarna för det moderna Burma och hennes mor var först minister i Burma och senare ambassadör i olika länder. Aung San växte upp i USA men hade återvänt för att ta hand om sin sjuka mor. Hon börjar engagera sig politiskt och ställer sig inför 500 000 studenter i Rangoon och ansluter sig till deras krav på demokrati den 26 augusti 1988.

Konsekvenserna

Efter oroligheterna tog en ny militärjunta makten och partiet NLD grundades med Aung San Suu Kyi som generalsekreterare och i juli sattes hon i husarrest. Militärjuntan utlyste allmänna val i mars 1990 och NLD vann med nästan 60 % av rösterna. Aung San Suu Kyi blev utsedd till premiärminister men militären underkände valresultatet och placerade Aung San Suu Kyi i husarrest. Detta ledde till massiva internationella protester och Aung fick flera utmärkelser och priser, bl.a. Sahkarov priset för tankens frihet och 1991 Nobels fredspris.

Det har kommit till ett dödläge mellan militärjuntan, som är en av världens mest hårdförda diktaturer, och Suu Kyi som envist vägrar att ge sig. Hon har befunnit sig i husarrest under 15 av de senaste 20 åren och trots erbjudande om att slippa, om hon lämnar Burma, har hon valt att stanna kvar.

Hösten 2007 började buddistmunkar protestera mot regimen och återigen kom världens blickar att riktas mot Aung San Suu Kyi. Återigen slår juntan ner protesterna med våld. Den senaste incidenten i denna pågående maktkamp var när en amerikan simmande över till Aung Sans hus och för det fick hon förlängt sin husarrest med 18 månader. Kampen för frihet i Burma fortsätter och den folkvalda premiärministern väntar fortfarande på att få börja sitt jobb 19 år efter valet.

I augusti 2019, kan det vara värt att notera att situationen i Myanmar har ändrats en hel del sedan artikeln skrevs. Det är idag inte aktuellt att skriva om artikeln. Den ska kanske ses en historik i kampen mot militär juntan, än den dagsaktuella situationen. 

23 augusti 1914 – Japan förklarar krig mot Tyskland

Bakgrunden

Efter de första kontakterna med västerlandet under 15–1600-talen hade Japan slutit sig för utländska influenser. Det var när den amerikanske amiralen Perry 1854 med sin kanonbåt, tvingade landet att öppna sig, som kontakterna återupptogs. Japan förändrades från att ha varit styrt av en Shogun till att makten lämnades tillbaka till kejsaren. Japanerna fick inspiration från ett annat litet örike, Storbritannien, som lärde japanerna, att ett litet land kan styra stora delar av världen och behovet av industrialisering. Under de sista tio åren av 1800-talet började den japanska nationalismen flytta fram sina positioner. 1895 hamnade Japan och, det mycket svaga och instabila Kina, i krig och den uppgående solens söner erövrade Korea. Japan kom att bli en viktig faktor i de utländska truppernas inblandning i Kina och japanerna var högst delaktiga i att slå ner boxarupproret 1898-1901.

Britterna följde utvecklingen i Fjärran östen mycket noga. De fick upp ögonen för japanerna och de båda ländernas politiska intressen sammanföll. 1902 slöts ett avtal om samarbete vilket gjorde att Storbritannien stod utanför nästa japanska konflikt. Ryssland och Japan hade båda intressen på Koreahalvön och i Manchuriet. Ur ett europeiskt perspektiv var det omöjligt för ett europeiskt land att förlora ett krig mot ett asiatiskt land, men det var vad som skedde när det rysk-japanska kriget bröt ut 1904. Ryssland skickade sin Östersjöflotta runt hela jorden för att direkt bli besegrade av en japansk flotta vid Tsushimasundet. För Japans del var det ett bevis för deras egen framgång och rättmätiga stormakts ambitioner.

Vid Första världskrigets utbrott hade Tyskland en besittning i Kina, vid Tsingtao. Japan skickade den femtonde augusti ett ultimatum till den tyska regeringen. Japan ansåg sig, om inte tyskarna följde notens uppmaning, fria att göra vad de ansåg rätt. Japan förklarade Tyskland krig den 23 augusti 1914.

Konsekvenserna

Den japanska krigsinsatsen var begränsad. De ockuperade några av de tyska kolonierna i Stilla havet, men framför allt ägnade de sig åt att flytta fram sina politiska positioner och sitt inflytande i hela östra Asien och i Stilla havsområdet. En intressant tanke i sammanhanget är att Japan aldrig varit ockuperat av något västerländskt land vilket gett Japan en särställning. Få länder på jorden har inte varit ockuperade och dessa har klarat sig bättre än de forna kolonierna. Japan är ett tydligt exempel.

Japanerna kunde därför åka till fredsförhandlingarna i Versailles som en erkänd segrarmakt och fick sin nyvunna position bekräftad på konferensen och i freden. Japan gick med Nationernas Förbund, som en stormakt. Japanerna deltog också i interventionen av Ryssland under det ryska inbördeskriget och behöll trupper där fram till 1925 innan de drog sig tillbaka. Japan drabbades, liksom övriga världen av en depression i slutet av 1920-talet och i början av 1930-talet. Det resulterade i att odemokratiska fascistiska krafter, ofta med starka band till militären, kunde vinna ett stark inflytande, en situation som mycket liknade det som skedde i Italien och Tyskland ungefär samtidigt. Den japanska bristen på råvaror lockade japanerna över havet och blickarna riktades mot det svaga Kina och Manchuriet. Det var dags för nästa kinesisk-japanska krig.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Första världskriget.

22 augusti 1485 – Slaget vid Bosworth Field

Bakgrunden

Han föddes 1457, två år efter slaget vid St Albans och två år före slaget vid Blore Heath som Henrik Tudor. Han växte upp och kunde senare i livet hävda sin rätt till den engelska tronen genom sin mor Margret av Beaufort som var barnbarns barn till John Gaunt som i sin tur var tredje son till Edward III. Henriks krav på tronen var svagt eftersom det fanns en oäkta förfader, son till en älskarinna. Trots detta blev han det mycket sargade husets Lancaster tronpretendent.

14 år gammal tvingades Henrik i exil i Frankrike under en intensiv period i Rosornas krig med snabba maktväxlingar i början på 1460-talet. Slaget vid Tewksbury 1471 gjorde att Richard III intagit den engelska tronen, genom att låta den rättmätige kungen, hans brorson, Henrik V försvinna, troligtvis mördad. Det var flera andra ur aristokratin som förlorade sina huvuden under de kommande åren, genom påstådda eller inbillade försök att störta kungen. Det är inte helt enkelt med källäget eftersom många av de källor som beskriver Richard III tillkommit efter hans död. Det är ett känt faktum att efterträdaren har ett stort behov av rättfärdiga sina handlingar genom att svartmåla sin företrädare. Det som Richard lyckades med var att förbättra förhållanden för människorna i de norra delarna av landet.

Helt populär verkade Richard inte vara för i Frankrike bidade Henrik Tudor sin tid. Efter ett misslyckat försök 1483 kom han igen två år senare och förde med sig en armé som landsteg i södra Wales och började marschen mot London. Kungen samlade sin här och de möttes i slaget vid Bosworth Fields den 22 augusti 1485.

Konsekvenserna

Till Bosworth hade Thomas Stanley tagit sig med sin armé. Han ställde sig vid sidan och avvaktade utgången av den batalj som just skulle avgöra på vems huvud den engelska kronan skulle vila. Richard kastade in sina förtrupper som snabbt hamnade i trångmål och när inte huvudtruppen agerade valde kungen att satsa allt på ett kort. Genom ett snabbt anfall, en hård stöt rakt mot Henrik själv så skulle slaget vinnas genom att utmanaren dödades. Kavalleriet satte av.

Stanley upptäckte att kungens kavalleri och infanteri var skilda åt och valde att agera. Han satte in sina styrkor mot Richard III och kunde bärga segern till Huset Lancaster och Henrik Tudor. Kungen stupade på slagfältet och när regalierna hittades kröntes Henrik Tudor till Henrik VII av England och blev den siste regenten på den engelska tronen som vunnit sin krona på slagfältet.

Henrik gifte sig med Elisabeth av York och kom därmed att avsluta Rosornas krig, genom att förena den röda Lancaster rosen med Yorks vita till den rödvita Tudorrosen. Henrik blev den förste regenten av huset Tudor som skulle komma att regera England de kommande 120 åren när den skotske kungen Jakob VI tog över tronen efter att Elisabeth I dött barnlös. Helt säker satt Henrik inte på tronen. Det skulle bli ett några uppror där slaget vid Stoke var det allvarligaste sett ur kungens synvinkel, innan han kunde slå sig till ro.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Rosornas krig.

21 augusti 1570 – Ryssland startar tjugofemårskriget

Bakgrunden

Gustav Vasa tog makten över det som då var Sverige och Finland. Vasas intresse låg i att stabilisera sin egen och sin dynastis makt och han var försiktig med utrikespolitiska äventyr. 1554 hamnade han i konflikt med Ivan den förskräcklige i Ryssland om gränsdragningen i Karelen, kriget kom att kallas för det stora ryska kriget. Tre år senare slöts freden i Novgorod. När Vasa dog tog hans son Erik XIV över som regent. Samtidigt skedde ett tronskifte i Danmark och där Fredrik II tog över tronen. Två unga och ärelystna kungar. Snart nog hittade de något att kriga om det varade i sju år, nordiska sjuårskriget. Innan kriget var över hade Johan III tagit makten från sin bror och spärrat in honom. Kriget hade knappt sluta förrän det började hända saker i öster, i Baltikum.

Tsar Ivan IV, den förskräcklige, hade ett lyckat krigståg bakom sig i söder där han införlivat områden vid Kaspiska havet. Ivan kastade lystna blickar mot Baltikum. Det var porten till Östersjön och handeln på Europa. Den hade den tyska orden stängt och i norr stängde svenskarna, via Finland utfarten till havet. Tyska orden var på nedgång samtidigt som både danskar och svenskar hade starka intressen på Östersjöns östra strand.

Ivan började med att provocera svenskarna. Han misshandlade en ambassad som bjudits in för att prata om fred. Han utsåg kungar till områden som var svenska. Han uppviglade den livländska adeln som försökte att ta över svenska fästningar. Han skickade sin lydkung, Magnus av Ösel och 25 000 man mot svenskarna i Reval. Den ryska krigsförklaringen kom troligtvis 21 augusti 1570.

Konsekvenserna

Det skulle ta 25 år innan kriget mellan Sverige och Ryssland var över. Ivan IV dog 1586 och ersattes av Fjodor I. Han var inte kapabel att styra sitt land utan det sköttes av släkting, Boris Godunov lyckades bli tsar på riktigt 1598. Förutom kriget mot Sverige drabbades Ryssland om tatariska invasioner som de slog tillbaka. Boris I hade inte samma äventyrliga utrikespolitik utan hade en fredligare inställning och mer inriktad på försvar. Han byggde bl.a. städer och försvarsanläggningar i områden mot fiender för att skydda sitt land.

Sverige bytte kung innan kriget var över. Johan III avled 1592 och ersattes av sonen Sigismund som också var kung i Polen. För Sveriges del var det inte enkelt. Sigismund var upptagen i Polen och de svenska affärerna sköttes av riksrådet. Där fanns Sigismunds farbror hertig Karl. Kungens långa bortavaro gjorde att den politiska situationen förändrades och med Karl i ledningen ignorerades kungen. Sigismund tog med sig trupper och reste till Sverige för att en gång för alla återställa ordningen. Hertig Karl kunde besegra Sigismund i slaget vid Stångebro, 1598. Han tog över makten och var med och la grunden för det svenska stormaktsväldet. De polska kungarna hävdade sin rätt till den svenska kronan ända till freden i Oliwa 1660.

I Ryssland bröt den stora oredan ut när svenskar och polacker hjälptes åt att föra kaos till landet i öster för att tillsätta en tsar som kunde gå deras ärenden. Det skulle dröja till Peter den stora i slutet på 1600-talet innan ryssarna återhämtat sig så att de åter kunde hävda sina intressen i Baltikum.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.

20 augusti 1400 – Rupert III avsätter sin företrädare

Bakgrund

Wenzel föddes 1361, som son till den tysk-romerske kejsaren Karl IV. 15 år gammal kröns han till kejsare över tysk-romerska riket, eller det Heliga romerska riket av tysk nation. Hans far hade genom politiska påtryckningar ordnat tillräckligt antal röster för att säkerställa sonens val.

Det tysk-romerska riket hade låtit tala om sig redan 843 med fördraget i Verdun. Det är inte förrän Otto I kröns till kejsare 963 som det blir officiellt. Wenzel blir den 44:e kejsaren över detta, flytande imperium. När fadern dör ärver Wenzel tronen i sitt arv kungarike Böhmen som Wenzel IV. Hans styre var i bästa fall svagt. Hans öknamn, tilläggsnamn var, den late. Han hade en konflikt med adeln i Böhmen men det var ändå den egna familjen som var värst. Fadern hade vid sin död delat upp sitt rike mellan sönerna och nu kom de på kant med varandra i stället för att enas mot yttre fiender. Wenzel ställde sig på Jan Hus sida i kampen med den katolska kyrkan. Överhuvudtaget var kungen inte så närvarande som tyskarna önskade och han fick också kritik för detta när han uteblev från riksdagarna för det tysk-romerska riket.

En av de starkaste kritikerna var den tio år äldre Rupert av Pfalz. Han ärvde landet efter sin far vid dennes död 1398. Tillsammans med fyra andra, som alla hade rätt att välja kung till det tysk- romerska riket samlades de i Oberlahnstein och förklarade kejsar Wenzel avsatt den 20 augusti 1400.

Konsekvenser

Dagen efter träffades de röstberättigande igen och valde Rupert till kejsare i det Heliga romerska riket av tysk nation. Han blev Rupert III. En kejsare var inte starkare än den maktbas han hade i det feodala Europa och Tyskland. Rupert hade även han en svag ställning liksom sin företrädare men med en stor skillnad. Han hade ambitioner. Han började med att göra något åt de småkrig som blossat upp under Wenzels styre. För detta vann han ett visst erkännande och då samlade ihop en armé som tågade över alperna för att ta sig an grevskapet Milano. Ruperts krigskassa var skral och armén smälte ihop och till slut fick de gå hem igen med oförättat ärende.

Det största hotet mot Ruperts position var hans företrädare Wenzel men han försökt aldrig återta sin bortröstade krona. Även detta lite märkligt eftersom han tillhörde det mäktiga huset Luxemburg som hade suttit på kejsartronen i nästan 100 år. Rupert lyckas neutralisera fienden genom att få en ledande företrädare för fienden arresterad. I mitten av sin regeringsperiod har han vissa framgångar och lyckas bl.a. alliera sig med den engelske kungen. Det var kortvarigt och återigen enades hans fiender emot honom. Han lyckades till slut få ordning på konflikterna men dog hastigt våren 1410. Tronen övertogs av Jobst av Mähren ur huset Luxemburg. Ätten skulle behålla makten fram till 1438 då huset Habsburg tog över.

19 augusti 1772 – Gustav III genomför sin statskupp

Stockholms slott. Det var här som Gustav III genomförde sin statskupp 1772.

Bakgrunden

Sverige eller högadeln hade fått nog av enväldiga kungar efter att Karl XII stupat i Fredrikshald på hösten 1718. Genom att snabbt agera kunde de krympa drottning Ulrika Eleonoras makt och även hennes makes, kung Fredrik I. 1700-talet kom att kallas frihetstiden i svensk historia och den utvecklade sig till en kamp mellan hattar och mössor, två politiska grupperingar som kämpade om makten. I detta ingick subsidier (mutor) från utländska makter för att kriga mot Ryssland, hattarna och att inte kriga mot Ryssland, mössorna.

Gustav III föddes 1746 i Stockholm och var son till Adolf Fredrik. Adolf Fredrik hade blivit svensk kronprins efter krav från Ryssland efter hattarnas ryska krig. Fredrik I var barnlös och Adolf Fredrik kom att grunda den Holstein-Gottorpska ätten på den svenska tronen. Det kom tidigt till slitningar mellan kungens föräldrar och Gustav hamnade mitt i detta. Samtidigt var en kronprins uppfostran en sak för regeringen och det kom till ytterligare slitningar som påverkade den unge prinsen.

I Frankrike, som var Gustav III förebild, var kungen enväldig och regerade självständigt. Gustav ville nog vara som de i Frankrike. Han planerade en statskupp. Till sin hjälp hade han bundsförvanter som kom ur lågadeln och tanken var att vinna Skåne och Finland för att senare avancera mot huvudstaden. Planerna upptäcktes och kungen fann anledning att agera. Han började med livgardet. De lågadliga lägre rankade officerarna följde kungen och sedan arresterades regeringen, ur högadeln. Ju längre dagen fortskred, kunde kungen säkra fler regementen och flottan till sin kupp genom att trupperna avlade en ed till kungen. Detta skedde den 19 augusti 1772.

Konsekvenserna

Det tog någon dag innan kungen hade allt i sin hand. Inmarscherande regementen mot huvudstaden, inkallade av regeringen, stoppades och förmåddes svära sin trohet till kungen. Hela flotten gjorde samma sak på huvudstationen mitt i Stockholm. När makten var konsoliderad vilket tog en knapp vecka kunde kungen tacka de deltagande trupperna. Kungen började regera och först ut var 1772 års regeringsform där makten återigen delades mellan kungen och regeringen. Frihetstiden var över. Gustav III satte med stor iver igång att reformera Sverige. Det strömmade ut reformer från slottet. Tortyren avskaffandes. Flottan och armén rustades upp. Statstjänstemännen fick bättre löner och villkor. Missbruk i förvaltningen rensades ut. Hälsovården förbättrades. De värdelösa sedlarna från 1745 löstes nu in av staten igen. Dödstraffet avskaffades i praktiken, då alla dödsdomar skulle undertecknas av kungen, som vägrade. Efter knappt tio år tog reformerna slut.

En stor kung vinner krig och Gustav III startade sitt ryska krig 1788. Det var ett försök att vinna makt på bekostnad av den opposition som fått allt fler anhängare. Det blev missväxt och missnöje och återigen var det missbruk inom förvaltningen och slöseri inom hovet. Det senare i ett försök att efterlikna det franska hovet. Kriget slutade lyckligt för kungen i och med slaget vid Svensksund som är den svenska flottans mest framgångsrika batalj någonsin. Freden i Värälä 1790 gav i princip ett status quo. Kungen började återigen umgås med krigstankar. Det startades en sammansvärjning mot honom. Han sköts på en maskeradbal av Anckarström och hans fyra kumpaner. Kungen dog den 29 mars 1792.

18 augusti 1964 – Sydafrika utesluts från OS

Bakgrund

Redan under vinter-OS i Innsbruck 1964 drog Internationella Olympiska kommittén (IOK) tillbaka inbjudan till Sydafrika att delta i de olympiska sommarspelen i Tokyo. Den olympiska rörelsen gillade inte Sydafrikas apartheidregler som diskriminerade färgade idrottare. Lagarna förbjöd idrottare av olika ras tävlade mot varandra!

Sydafrikas olympiska kommitté nominerade sju icke vita till en trupp på 62. Detta var inte tillräckligt ansåg IOK och den 26 juni ställdes ett ultimatum som gav en sista chans till Sydafrika; att inom 50 dagar avstå från rasdiskriminering inom idrotten och fördöma apartheid. Tidsfristen passerades utan att Sydafrika infriat villkoren och från Lausanne meddelades att Sydafrika inte hade uppfyllt kraven och därmed uteslöts sydafrikanska idrottare från att delta i de olympiska spelen den 18 augusti 1964.

Konsekvenserna

Samma höst valde FIFA att stänga av Sydafrika från VM-turneringarna. Sanktionpolitiken gentemot den vita minoriteten som höll afrikanerna utanför ett normalt liv fortsatte. Apartheidpolitiken gjorde att det infördes flera olika sanktioner bl.a. förbud mot handel. FN verkade mot apartheid och bl.a. sex resolutioner från FN:s säkerhetsråd behandlade orättvisorna i systemet.

För Rugby och cricket infördes förbud mot ett idrottsligt utbyte under 1970- och 1980-talen, men här brast bojkotten betänkligt. I mitten på 1970-talet turnerade ett Nya Zeeländskt rugbylag i Sydafrika vilket gjorde att över 20 afrikanska länder valde att bojkotta sommar-OS i Montreal 1976 för att Nya Zeeland tilläts delta.

Försök till politiska reformer under 1980-talet misslyckades på grund av motståndet hos den vita minoriteten. 1990 började den sydafrikanske presidenten F.W. de Klerk att diskutera ett slut på apartheid med ledaren för ANC, Nelson Mandela. Detta ledde fram till allmänna och fria val 1994 där ANC kunde vinna en jordskredsseger.

Belöningen från idrottsvärlden var omedelbar. 1991 upphörde IOK:s sanktioner och sydafrikanska idrottare kunde redan året efter delta i sommar-OS i Barcelona. Rugby-VM spelades i Sydafrika 1995 och det med hemmalaget som bejublade segrare. Laget som kallas för Springbok var en av apartheidsystemets grundpelare och när president Mandela kommer in på planen för att dela ut VM-pokalen, iklädd en Springboktröja, visste jublet inga gränser, det var en del av försoningsprocessen.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sydafrika.