20 september 1792 – Nationalkonventet samlas

Bakgrunden

Franska revolutionen är ett samlingsnamn på flera i sig revolutionerande händelser. Det första var när generalständerna sammankallades efter 175 år. Den andra när tredje ståndet gjorde revolt mot generalständerna. Den tredje när Bastiljen stormades. Den fjärde med den nya konstituerande församlingen som skulle skriva en ny konstitution. Den femte när kungen avsattes och kanske var samlandet av nationalkonventet en av dessa revolutionära förändringar.

När det tredje ståndet hade lämnat generalständerna och till slut fått många andra med sig så bildades den lagstiftande konstituerande församlingen vars syfte var att skriva en ny konstitution för Frankrike. Det tog inte ett år utan två innan det arbetet var klart och under tiden hann mycket hända. Det förekom en intensiv debatt om landet skulle bli en republik eller om det skulle vara en konstitutionell monarki, som grannlandet Storbritannien. Det gick ganska fort efter att arbetet var klart innan kungafamiljen valde att fly. Det arbete som tagit två år var bortkastat och en ny församling valdes, den lagstiftande församlingen, för att skapa ännu en ny konstitution. Detta arbete tog ett år. Ett händelserikt år. Frankrike hamnade i krig med både Österrike och Preussen. Parisarna stormade kungens slott Tuilerierna och massakrerade kungens livvakt samtidigt som preussiska och österrikiska soldater klev över landets gränser. Till den senaste församlingen, Nationalkonventet, hade valts ledamöter som inte suttit i den tidigare. Detta gjorde att det var oerfarna och mer revolutionära ledamöter som samlade i Nationalkonventet i Paris den 20 september 1792.

Konsekvenserna

Det nya nationalkonventet blev i praktiken Frankrikes nya regering. Första åtgärden blev att avskaffa monarkin, vilket gjordes dagen efter att delegaterna träffats. Händelserna från den 10 augusti och det som ledde fram till dessa hade gjort den gamla konstitutionen helt omöjlig. Kungen hade tagit ställning mot revolutionen och nu avskaffades han av fransmännen. Ytterligare en dag senare, den 22 september 1792 blir samtidigt den första dagen i den nya revolutionskalendern.

Den unga republikens ovana politiker har mycket att göra. Vid gränserna pågår kriget. Det har inte gått lysande men nu lyckas de franska trupperna stoppa preussarna vid Valmy. De franska trupperna var fortsatt framgångsrika. De följde upp sin seger mot preussarna och förföljde dem i serie slag i Belgien och Rehndalen. De kunde besegra österrikarna i november. Fransmännen fortsatte in i Nederländerna och kom i konflikt med britterna som såg att Nederländerna fick vara ett självständigt land.

Kriget var ett vågspel och olika politiska intressen hade en inbördeskamp om makten i Frankrike. Några ville inte ha krig för att de var rädda för att stärka kungens makt. Andra ville ha krig för att stärka sin egen. Ett sätt att hantera detta var att låta avrätta kungen, eller medborgare Capet som var hans namn. Så skedde och så fick det revolutionära Frankrike ett rojalistiskt uppror på halsen och att Spanien blev fiende till den nya republiken. De interna striderna mellan olika grupper i Nationalkonventet gjorde att ett välfärdsutskott inrättades för att döma kontrarevolutionärer och på hösten blir skräckväldet en verklighet.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Franska revolutionen.

 

13 september 1680 – Per Brahe den yngre dör

Brahehus. Idag en ruin med en stor utsikt över det som en gång var ätten Brahes land.

Bakgrunden

Framgångarna under första halvan på 1600-talet hade gjort Sverige till en stomakt i Norden. Danskarnas ledande ställning hade ersatts med svenskarna. Sveriges framgångar under Trettioåriga kriget och fortsättningen under 1650-talet med Karl X Gustav hade gjort att staten, kronan, delade ut kronojord i belöning till adelsmän, nya och gamla för deras insatser i krigen. På sikt kom detta att urholka statens ekonomi. Frälsejorden, adelns jord, var skattebefriad och därmed ökade också trycket på kronobönderna och på de fria bönderna att leverera in de skatter som krävdes.

Per Brahe den yngre, var född 1602 och var med under stormaktens framväxt. Han var medhjälpare till Axel Oxenstierna och det var Brahe som organiserade försvaret av Skåne och Halland under det Karl X Gustavs krig mot Danmark 1657. Brahe gjorde stora insatser i den östra landshalvan, Finland. Brahe förknippas mycket med Visingsö och det var där han hade sitt grevskap. Per Brahe den yngre var en del av den svenska stormakten och satt i Karl XI förmyndarregering.

Det skånska kriget hade tydligt visat att Sverige inte längre hade så stort övertag på sina fiender. Det var svårt att få knektar utskrivna. Flottan och armén var inte i ett modernt skick. Detta var uppenbart för de styrande i Sverige och något måste göras. Den svenska staten hade i olika perioder dragit in gods till staten en så kallad reduktion. Redan under Karl XI förmyndarregering hade ett sådant arbete påbörjats, men adeln bromsade arbetet. Kungen kallade till riksdag hösten 1680 för att bl.a. genomdriva en reduktion. Under tiden avlider Per Brahe den yngre den 13 september 1680.

Konsekvenserna

Brahe fick inte uppleva hur hans grevskap Visingborg drogs in till kronan. Alla grevskapen drogs in, inte bara Brahes. Reduktionerna fortsatte 1682 och 1686 och ansenliga summor kom in till staten. Reduktionerna hade skett mest på högadelns bekostnad, som exemplet Per Brahe, och det slutade med att kungen införde det karolinska enväldet, när protesterna blev för stora. Riksrådet, med högadeln, fick mindre inflytande.

Den nya ekonomin gav grunden för den fortsatta utvecklingen. Karlskrona anlades i Blekinge för att kunna husera den svenska flottan. Den hade tidigare varit instängd i Stockholm under vintern. Satsningen gjorde att Sverige fick en flotta för fienden i öster och en för fienden i söder.

Det hade också varit svårt att rekrytera knektar i tillräcklig omfattning. Kungen sneglade på hur Danmark löst frågan. De hade en liten annan variant på det som kom att bli landskapsregementen och indelningsverket. Det blev ett fungerande system för alla inblandade. Det fanns tillgång till soldater i soldattorp, och båtsmän i båtsmanstorpen, en i varje rote. Bönderna betalade för knektarna och eftersom det var flera som delade på kostnaden så var det inte så betungande. Samtidigt så försörjde sig knekten som torpare när han inte hade tjänst. Bönderna vann ganska mycket. Det behövde inte vara rädd att prästen skulle skriva ut deras drängar till krigstjänst. Nu visst alla vad som gällde. Stormakten hade återigen en stark armé som övade flitigt. Samtidigt var det en tung börda för ett litet land som Sverige att hålla en så stor armé som stormaktspositionen krävde.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.

9 september 1976 – Mao Zedong avlider

Bakgrunden

Han föddes Mao Zedong i Henanprovinsen 1893. Hans far satsade det lilla han hade på att ge sonen en lärarutbildning. Mao tog sig vidare och anslöt sig till kommunistpartiet. Den unge kinesen var med i striderna mot nationalisterna där de båda motståndarna försökte roffa åt sig arvet efter kejsardömet som kollapsat. Mao gjorde karriär men åkte på ett bakslag och blev degraderad. Han var med under den långa marschen när kommunisterna drog sig undan nationalisternas attacker mot ett nytt basområde. Där kunde de stanna till och bygga upp sin makt.

När Japan invaderat Kina gjorde nationalister och kommunister, gemensam sak mot inkräktarna. Mao kunde bli partiets ordförande 1943. Sex år senare kunde han efter segern i inbördeskriget utropa folkrepubliken Kina. Mao regerade över världens folkrikaste land och ett av världens fattigaste. Han initierar det stora språnget för att industriellt gå ikapp Storbritannien. Det misslyckas och istället drabbas Kina av svält. Det är ungefär nu som brytningen mellan de kommunistiska länderna Kina och Sovjetunionen sker när kineserna inte anser det självklart att Sovjet ska ha den ledande rollen inom kommunismen. För att samla kineserna inleder han kulturrevolutionen i mitten på 1960-talet. Mao tappar något i styrka och andra människor runt honom för mer makt. Det som lider mest är ekonomin. Kanske är det mot bakgrund av detta som Mao och Kina kräver att få Kinas plats i FN, istället för Taiwan, och lyckas. Den amerikanske presidenten Nixon reser till Kina och de båda staterna närmar sig varandra. Kinas ledare Mao Zedong avlider den 9 september 1976.

 

Konsekvenserna

Det gräts oceaner av tårar när nyheten om den odödlige ledarens död spreds över världens mest folkrika land. Bokslutet över den kinesiska ledaren de senaste 27 åren var enkelt, det var en sorg och en saknad över en man som varit deras ledare. Mao personifierade Kinas utveckling från andra världskriget. Det var ordföranden som ledde enandet av det väldiga landet efter femtio år av krig. Medelåldern ökade från 35 till 63 år under bondesonens ledning. De väldiga klyftorna i det kinesiska samhället minskade och kineserna fick det bättre. Mao hade skaffat Kina en plats i världspolitiken från ett land dominerat av de europeiska kolonialmakterna. Det var han som såg till att Kina tog över efter Taiwan i FN:s säkerhetsråd, som en av de permanenta medlemmarna. Det var han som lett kampen mot nationalisterna och mot Japanerna. Maos framgång var Kinas framgång. Än idag fungera Mao som symbolen för det kommunistiska Kina och den kinesiske fadern.

Det finns en annan sida av arvet. Någon påstod att om Mao hade dött i slutet på 1950-talet hade han varit hjälte för alltid. Det var ordföranden som startade det stora språnget och kulturrevolutionen. Det var ordföranden som var ytterst för mellan 40 och 75 miljoner kineser död i svält umbärande och avrättningar under den tiden vid makten. Därmed har han, efter kommunismens fall 1991, räknats in som en av de största massmördarna i världen, tillsammans med Hitler och Stalin.

Bilden av Mao beror mycket på hur vi som historisk intresserade väljer att se på den. Båda är förmodligen sanna och båda är förmodligen lika mycket propaganda. En kommentar som etsat sig fast är att Mao enade Kina och byggde basen men Deng Xiaoping gav dem välståndet. Mao är och förblir en central bit av Kinas moderna historia, oavsett hur vi väljer att se på honom.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Kina.