1 februari 1713 – Kalabaliken i Bender

Bakgrunden

Stormakten Sverige hade år 1700 anfallits av grannländerna. De passade på när Sverige hade ny och ung kung. Karl XII var ur ett krigsperspektiv ingen dålig svensk kung och slog ut länderna i anfallsförbundet en efter en, först Danmark, sedan sårade han ryssarna i Narva och därefter fick han ut polackerna och sachsarna ur kriget. Han återvände till den sårade ryska björnen och började marschera mot Moskva. Ryssarna brände allt som fanns i svenskarnas väg och de tog sig till Ukraina för vinterkvarter. På sommaren 1709 började striderna igen och Sverige fick kännas vid sitt västa militära nederlag i Poltava och i Perevolotjna några dagar senare kapitulerade den svenska fältarmén. Kungen var rasande på general Lewenhaupt som gett upp allt och svikit sin kung. Kungen själv hade flytt till Turkiet för att söka hjälp i sitt krig mot ryssarna. Först försökte han få med polackerna och när det inte gick så satsade han på Turkiet.

Kungen togs tillfånga och placerads i någon slags husarrest i Bender i dagens Moldavien. Svenskarna stannade i flera år i den stad som de byggde upp runt sin utlokaliserade huvudstad. Den svenske kungen var en tillgång för turkarna så länge de hade nytta av honom. Karl XII lyckades få igång ett krig mellan Turkiet och Ryssland 1710-11 som medförde mindra turkiska landvinster. August den starke av Polen intrigerade med Benders härskare och arbetade för att kunna ta den svenska kungen som fånge. I ett försök satsades på ett militärt ingripande. Trupper strömmade in i det svenska lägret men mötte hårt motstånd av de svenska karolinerna som fanns där. Händelsen har kallas för kalabaliken i Bender och det skedde den 1 februari 1713.

 

Konsekvenserna

Kungen tas till fånga men nu kommer sultanen in i handlingen. Han gillar inte behandlingen av den svenske gästen och förvisar khanen av Bender för sitt tilltag och kungen får slå sig ner i en annan stad. Den svenska kungen fortsätter att vara en bricka idet europeiska maktspelet mellan Turkiet, Ryssland och Polen. Sakta börjar förskjutningen mot att svenskarna börjar nå gränsen för när turkarna har nytta av de tillfångatagna. Fred sluts mellan de tre makterna och Karl XII lånar ihop pengar för att kunna resa hem. Hösten 1714 börjar han sin ritt genom Europa och kommer till det svenska Stralsund två veckor senare.

Stralsund har en garnison på ca 17 000 man och kungen är redan i färd med ny krigsplaneringen mot Ryssland. Han ser möjligheterna och förbereder sina soldater. I början på 1715 så förhandlade han fram ett fördrag med ett ovilligt Brandenburg. Det slutade med att tyskarna i stället anföll de svenska positionerna. Danmark börja en flottblockad av Stralsund och får hjälp av den brittiska flottan. Sakta dras nätet åt runt den svenska enklaven. Stralsund är väl rustat för ett försvar. Murarna var stabila och kungen ledde personligen striderna. När ön Rügen faller så dras snaran åt ytterligare och belägringsartilleriet börjar förvandla staden till en grushög. Natten till 12 december flyr kungen och seglar till Skåne. Dagen efter har belägrarna skjutit hål i muren och staden kapitulerar. Fem månader senare intas den sista svenska besittningen i Tyskland, Wismar.

Kungen slår sig ner i Lund. Han lyckas att ur det utarmade och fattiga Sverige få fram en ny armé. Denna gång är siktet inställt på Norge.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Sveriges stormakts tid.