8 januari 1918 – President Wilson presenterar 14 punkter för fred

Bakgrunden

Woodrow Wilson valdes till USA:s 28:e president 1912. Wilson växte upp i Atlanta och utbildade sig till advokat. Han praktiserade i yrket innan han 1911 tillträdde som guvernör i New Jersey. Året efter gav han sig in i presidentval kampanjen och lyckades att besegra den sittande presidenten Taft.

USA:s politik mot Europa var baserad på Monroedoktrinen. Den kom från presidenten Monroe 1823 och gick ut på att USA la sig inte i Europas affärer och Europa la sig inte i USA:s affärer på västra halvklotet. Politiken upphörde när Marshallhjälpen startade efter Andra världskriget. Krigsutbrottet 1914 i Europa var inget som angick amerikanarna eller president Wilson. Det fanns krigsivrare som ville att USA skulle delta, framför allt på ententens sida. Tyska torpederingar av amerikanska fartyg upprörde USA men presidenten stod på sig och höll USA utanför kriget. Wilson tvingade Tyskland att upphöra med det oinskränkta ubåtskriget.

1917 inträffade några händelser som tillsammans frestade USA:s tålamod. Det oinskränkta ubåtskriget återupptogs och tyskarna sänkte (med rätta, eftersom passagerarfartyget smugglande vapen till britterna) RMS Lusitania och 124 amerikaner dog. Tyskarna försökte övertyga Mexiko att gå i krig mot USA via det så kallade Zimmermanntelegrammet. Britterna upptäckte detta och läckte det till amerikanarna. USA förklarade krig mot Tyskland i april samma år. Kriget hade nu gått in i ett nytt skede och initiativet höll på att sakta glida över från centralmakterna till ententen. De amerikanska trupperna skulle samlas, utbildas, utrustas och skeppas till Europa, där de skulle bli tungan på vågen. Wilson som i grund och botten ville ha fred fortsatte ansträngningarna. Han presenterade inför USA kongress, 14 punkter som skulle leda till ett vapenstillestånd och utgöra grunden för den kommande freden, den 8 januari 1918.

Konsekvenserna

Den tyska krigsledningen var medveten om att de amerikanska trupperna skulle bli avgörande på västfronten när de väl kunde sättas in, troligtvis under våren 1918. Kriget i öster gick riktigt bra. Bolsjevikerna hade tagit makten i Ryssland och fredsförhandlade med tyskarna i Brest-Litovsk. De försökte förhala och tyskarna satte in ett anfall djupt in i Ryssland. Lenin tvingades acceptera de fredsvillkor som erbjöds. Tyskarna flyttade trupperna till väster och omskolade dem till stormtrupper. Våroffensiven blev framgångsrik och åstadkom ett genombrott på en sju mil bred front. Återigen hotades Frankrike. Tyska officerare kunde inte hantera den nya taktiken och använde inte trupperna på rätt sätt utan drog på sig stora förluster. Offensiven ebbade ut och amerikanarna var stridsberedda och under sommaren 1918 gick ententen till anfall, ett anfall som skulle hålla på i hundra dagar. Tyskarnas resurser var helt slut och de tvinades acceptera ett vapenstillestånd på Wilsons 14 punkter den 11 november 1918.

Fredsförhandlingarna startade i Versailles i januari 1919. Wilson ledde själv den amerikanska delegationen men det var den franske konseljpresidenten Clemenceau som drev igenom sin agenda. Han från gick Wilson 14 punkter och vapenstilleståndsavtalet och Tyskland tvingades till så hårda fredsvillkor att landet ville ha revansch. Wilson drev igenom Nationernas Förbund. Tyvärr fick han inte med sig USA:s kongress och landet stannade utanför och återgick till Monroedoktrinens isolering. Wilson fick Nobels fredspris 1919 men också en stroke som förlamade honom och han återhämtade sig aldrig.

Denna artikel ingår i PersSkriveriers serie om Första världskriget.