12 maj 1182 – Kung Valdemar dör och efterträds av Knut VI

Bakgrunden

Harald Blåtand var den kung som kristnade danernas rike, om vi ska tro Jellingestenen. Det var Harald som anlade Trelleborgarana för att befästa sin politiska makt. Han följdes på den danska tronen av sin son Sven Tveskägg som i sin tur efterträddes av sin son, Knut den store. Det var han som utökade riket till att också omfatta delar av England. Med Knuts död 1035 går också den danska vikingatiden i graven. Tillståndet i Danmark under den här perioden verkar hänga samman med hur stark kungen var. Det går utför med Danmark efter Knuts död. Landet utsätts för plundringar från bl.a. Norge men så kommer Knuts barnbarn Sven Estridson till den danska tronen och landet blir återigen starkare. Det kommer in en aktör till på den politiska scenen, kyrkan. 1103 delades stiftet Hamburg-Bremen och ett danskt bildades med biskopsstolen i Lund. Norge och Sverige fick senare under 1100-talet egna biskopsstolar men underställda den danska.

Svens död medförde återigen en turbulent tid för danerna. Olika mindre kungar slogs inbördes om makten i landet. 1154 kommer Valdemar in i kampen. Han strider mot Sven Grate och Karl Magnusson. De delade Danmark mellan sig och sedan lät Sven mörda Karl och så dog Sven i strid mot Valdemar. Valdemar fick ärkebiskopen Eskil emot sig nu när kyrkan blivit en politisk aktör. Å andra sidan hade han biskopen i Roskilde, Absalon med sig. Tillsammans kunde de två ena Danmark och de började också en expansion av riket österut. Valdemar den store inledde en epok i dansk historia och kunde vid sin död lämna över till sin son Knut VI, den 12 maj 1182.

Konsekvenserna

Epoken valdemaranerna fortsatte och Knut och ärkebiskop Absalon följde Valdemars inslagna linje. Fredrik Barbarossa krävde att den danske kungen svor en länsed till den tysk-romerske kejsaren men kungen vägrade. I ett efterföljande krig försvarade sig danskarna och Barbarossa gav upp och for till Italien för att ta itu med ett uppror.

Knut fortsatte att expandera Danmark eller var det ärkebiskop Absalon? Historikerna är inte säkra. Danmark sträckte sig längs Östersjöns kust ända bort till Baltikum. Det var ett stort danskt välde som etablerades. För Danmarks del var det en tid då stat och kyrka fann varandra och nyttjade varandra för vars och ens intresse. Det byggdes många kyrkor och korstågen mot öster fortsatte. På södra Jylland satt en tonårig hertig, som till Valdemar och bror till Knut. Hans förmyndare var biskop Valdemar av Schleswig. Biskopen hade ambitioner och förde intriger för att själv ta över Danmark, allt maskerat som att han skyddade unge Valdemars intresse. Hertig Valdemar hade en egen vilja. Han arresterade biskopen och satte honom i fängsligt förvar i 13 år. Biskopens allierade, hertig Adolf av Holstein, hamnade i Valdemars fängelse han också. Valdemar Sejr tog över hans land och flyttade den danska gränsen till Elbe. Det var ett stort land han tog över när hans bror Knut dog 1202.

Epoken valdemaranerna fortsatte med Valdemar men 1223 tog stormaktstiden slut. Valdemar togs tillfånga av tyska furstar och den växande Hansan, som i lösensummar krävde att Danmark lämnande sina nordtyska besittningar. Fyra år senare förlorade danskarna mot esterna. Efter Valdemar Sejr gick Danmark återigen in i en nedgångsperiod och kom i konflikt med kyrkan.

Se alla PersSkriveriers artiklar i kronologisk ordning.